Förlustsviten är bruten, i den tjugoförsta omgången blev våra titelkonkurrenter Manchester City för svåra och i stället för att försprånget till dem skulle bli tio poäng blev det fyra. Det var små marginaler som skilde lagen från varandra och ibland får man acceptera att vi har marginalerna emot oss, men visst var det bittert att City satte käppar i hjulen för vår titeljakt. Utgångsläget är dock fortfarande bra, nu handlar det bara om hur vi reagerar på förlusten.

Att förlora borta mot City är ingen skam, de är ett av världens bästa lag och kommer ifrån en säsong där de slog varenda rekord som gick att slå i Premier League. Det känns dock som att Guardiola börjar få ett litet övertag mot Klopp, efter att det varit tvärtom under tyskens första tid hos oss. Förra säsongen vann vi tre av fyra matcher mot dem och skapade mängder av chanser, den här säsongen har vi fått möta ett lag som är svårare att komma åt, som inte släpper till några ytor för våra anfallsess och det har lett till att vi bara gjort ett mål på två möten. På Anfield stängde de matchen helt, de gav oss inga chanser att såra dem i defensiven. Under gårdagskvällen skapade vi egentligen bara ett par heta chanser, utöver målet, och omställningarna som tidigare varit vägvinnande var inte alls lika effektiva. City skapade inte heller speciellt mycket, men känslan var att de kontrollerade matchbilden och fick oss dit de ville. Mittfältstrion som vi ställde upp med var ett hett diskussionsämne, att Klopp valde att sätta Fabinho på bänken var något som många på förhand trodde, men samtidigt något som ifrågasattes. Med facit i hand kan man säga att det var ett felval, det var inte förrän brassen kom in på planen som vi började få viss kontroll. James Milner stod för en okaraktäristiskt svag insats och frågan är om han verkligen var i form att starta en så här pass tuff match direkt efter sin skada? Nästa gång vi ställs mot City är det Klopps tur att ta tillbaka initiativet, jag kan köpa matchplanen vi hade igår, den har fungerat mot City tidigare, men när de ljusblå stor på motståndarsidan framöver hoppas jag få se tecken på att vi ändrat lite i vårt sätt att ta sig an dem.

Trots att vi inte gjorde någon stor insats var vi millimeter från att ta ledningen och så här dagen efter är det svårt att inte gräma sig över Manés stolpträff, ett ledningsmål där hade inneburit en helt annan matchbild och möjligheten för oss att spela på resultatet i stället för att jaga. Nu blev det i stället en sekunds briljans av Sergio Aguero som satte tonen för den här matchen och även om vi lyckades få till en kvittering såg vi frustrerade ut i offensiven. Det var egentligen ingen i laget som föll ur ramen, om man bortser från Lovrens sista halvtimme, men det var inte heller någon som stod för det där lilla extra. Man ställer höga krav på spelare som Salah och Mané, igår hade de en varsin bra chans, men tog dem inte. Citys anfallare var mer effektiva och det avgjorde matchen. Vi är ett väldigt bra lag, men det är Manchester City också och om vi ska kunna slå dem på deras hemmaplan behöver våra spelare vara på topp, det var de inte riktigt igår. Få gjorde svaga insatser, men tyvärr var det få, om någon, som stod för en riktigt minnesvärd insats och en sådan gång är det svårt att räcka till. Det känns bittert att gå poänglösa från matchen, speciellt när vi lyckades ta oss tillbaka efter Citys ledningsmål. Om man ska ta med sig något från förlusten tycker jag det är en sak att ta fasta på, vi blottar oss inte i jakten på en kvittering, vilket vi gjort mot det här motståndet tidigare. Ett jaga mål mot ett jag som har ett så pass vasst omställningsspel som Guardiolas är inte det enklaste, det är lätt hänt att man hamnar på efterkälken och släpper in ytterligare kassar. Nu skapade i stället våra ytterbackar ett läge för Firmino, som utan problem kunde kvittera. Där och då kunde matchen sluta precis hur som helst, men det här var inte vår kväll.

Vi leder dock fortfarande tabellen, fyra poäng före City och sex poäng före Spurs. Läget inför den andra halvan av säsongen är bättre än vad jag hade vågat hoppas på när vi startade den här resan hemma på Anfield mot West Ham. Ytterligare en sak som jag tar med mig från matchen mot City är känslan av att det här var en helt jämn tillställning, vi förlorade absolut inte för att de var ett uppenbart bättre lag. Vi förlorade för att vi hade marginalerna emot oss, de marginaler som var med oss när Mahrez missade sin straff, när Sturridge kvitterade Chelseas ledning och när Origi avgjorde derbyt. Det var inte vår kväll, men det behöver inte betyda att det här inte är vår säsong. Nu handlar allt om hur vi går vidare efter förlusten, vi måste skaka av oss den snabbt och komma in på vinnarspåret igen. Hur mycket det än talats om den här matchen så är det inte så att titeln avgörs av en match i januari. Jag kan förstå att media vill skriva upp det så, eftersom det skapar intresse och därigenom trafik till deras texter, men det kan hända oerhört mycket på en halv säsong och även om vi vunnit igår hade det varit långt ifrån ett avgörande.

Vi kommer ut ur den tuffa perioden kring jul och nyår med fyra poängs ledning, vi gick in i den med en rädsla för att City skulle kunna rycka ifrån oss och koppla greppet om titeln. Under den här perioden har vi haft stora skadebekymmer i backlinjen, trots det dröjde det till början av januari innan vi fick se en underkänd insats i försvarsspelet. Förhoppningsvis kommer våra skadade spelare snart tillbaka, vilodagarna mellan matcherna blir lite längre och vi kan gå med full kraft in i den här titelkampen. För det här kommer att bli en kamp hela vägen in i mål, vi kommer att tappa poäng fler gånger, men det kommer City också att göra. Ska vi vara ett mästarlag ska vi kunna hantera förluster också, ett snedsteg ska inte få oss supportrar att sluta tro och det ska inte heller påverka spelarnas kommande insatser. Mot Brighton ska vi visa att vi är starkare än så, mot Brighton ska vi visa att missarna inte bekommer oss, mot Brighton ska vi visa att vi fortsatt är laget som inte tillåter sig rubbas från toppen.