Senaste nytt

Krönika: Surr om defensiven

[fblike url=”https://www.facebook.com/TotaalLiverpool” showfaces=”false” width=”450″ verb=”like” font=”arial”]

Precis som många andra har jag irriterat mig över de försvarsproblem vi haft den här säsongen, problem som påminner om de vi hade under förra säsongen och inte är speciellt långt ifrån de vi hade under Rodgers första säsong vid rodret. Det finns säkerligen många anledningar till att vi inte kan balansera vår defensiv och mittfältet är såklart en av anledningarna, men när man tittar på vår defensiv ser jag en stor brist i kontinuitet och sätter även ett litet frågetecken för Brendan Rodgers förändringar av vårt försvar.

När Rodgers kom till oss hade vi Pepe Reina i målet och Agger/Skrtel var vårt förstaval som mittbackar, när säsongen var slut Skrtel förpassats till bänken till förmån för Jamie Carragher. Reina hade inte övertygat på Rodgers, som valde att värva Mignolet sommaren som följde. Innan fönstret hade stängt hade vi även plockat in Kolo Toure, Mamadou Sakho och Tiago Ilori. Den säsongen såg vi Agger/Toure spela premiären, några omgångar senare hade vi Sakho/Skrtel som mittbackspar, lite senare hade vi tre mittbackar i startelvan, för att under slutet av säsongen mest satsa på Sakho och Skrtel igen, till viss del beroende på en skadad Agger. I målet gör Mignolet en halvdan säsong, utan att för den delen göra bort sig. I somras kom Dejan Lovren in i mittförsvaret, det skulle visa sig att han var tänkt att gå in bredvid Skrtel och ersätta Sakho i startelvan, samtidigt började också ryktena florera om att Rodgers ville plocka in Victor Valdes på målvaktsposten, för att, antagligen, ta Mignolets plats som förstemålvakt. Under de här åren har vi alltså plockat in en ny målvakt, varit på jakt på ännu en, vi har dessutom plockat in fyra mittbackar, varav två kostat en hel del. Trots de här investeringarna känns inte vår defensiv mer stabil än den var under Dalglish.

skrtel

Några saker i den här försvarscirkusen gör mig bekymrad, om vi börjar med att se till Martin Skrtels situation. Han har den förste av mittbackarna som Rodgers plockade bort när han tog över, vi var nog ganska många som trodde han skulle lämna klubben efter Carraghers avskedsmatch mot QPR, idag är han helt plötsligt given i backlinjen. Vad var det i Skrtels spel som gjorde att Rodgers till en början inte alls trodde på honom och vad är det egentligen han utvecklat som gjort honom ordinarie nu? Jag har inget att säga om att han har en fast plats i elvan, han är den mittback jag litar mest på, men det är ett underbetyg till Rodgers defensiva bygge att den spelare han själv inte trodde på nu är den som är mest stabil.

Jag är helt för att de som är i bäst form ska spela, men när det kommer till ett mittbackspar håller jag kontinuitet väldigt högt och i dagens Liverpool finns det inte tillräckligt av den biten. Agger och Toure inledde förra säsongen bra tillsammans, en lätt skada på Toure gjorde att Skrtel fick starta mot United, en vass insats senare var han ordinarie. Daniel Agger var en given startspelare, men blev sjuk i samband med en match i fjol, minns inte vilken, därefter vara Sakho ordinarie. Till Rodgers försvar ska sägas att vi haft en del skador i försvaret, men det känns inte som att Rodgers vet hur han vill formera sin backlinje och de spelare han värvar är sällan bättre än de som är tänkta att ersätta. Jag var ingen stor supporter av Daniel Agger, speciellt inte mot slutet, men jag skulle aldrig påstå att Sakho eller Lovren idag känns starkare. På Carraghers plats har både Toure och Skrtel spelat, men ingen av dem har visat upp samma kvalitet som vår legendariske härförare. Går man igenom våra startelvor under Rodgers-åren är det ett faktum att de gånger jag känt mig mest trygg i defensiven är med Reina-Agger-Carragher, de tre spelare som har lämnat klubben, och minst trygg har jag känt mig med Mignolet-Lovren-Sakho, tre spelare som Rodgers köpt in. Det är såklart för tidigt att döma spelare efter så kort tid i klubben, men här kommer jag till mitt sista bekymmer, nämligen att det känns lite som att Rodgers gjort det. Lovren plockades in för att ersätta Sakho, trots att Sakho varit i klubben i mindre än ett år och dessutom varit skadad under perioder, och nu är alltså en värvning av Valdes på tapeten, för att, tror jag, ersätta Mignolet mellan stolparna. Den här strategin ger ingen kontinuitet och om man verkligen tror på sina värvningar måste man ge dem tid. Innan vi kan döma Mignolet måste vi ge honom ett stabilt och samspelt mittbackspar.

Våra konkurrenter i toppen har stabila mittlås, vi har Arsenal med Koscielny-Mertesacker och Chelsea med Terry-Cahill som är otroligt samspelta, i City spelar det ingen roll vem man sätter bredvid bjässen Kompany, det blir bra ändå. Hos oss finns varken en samspelt duo eller en trygg och stabil ledare. Kan Lovren bli ledaren och tryggheten där bak? Jag ställer mig mycket tveksam, men blir gärna motbevisad. Kan Skrtel-Lovren eller Sakho-Lovren bli den där stabila duo vi saknat? Även där ställer jag mig mycket tveksam.

Jag har fullt förtroende för Brendan Rodgers, han har gjort otroligt mycket för oss sedan han kom till klubben, men han har en stor utmaning framför sig när det kommer till att lösa den defensiva gåtan och frågan är om han inte skulle behöva få lite mer hjälp med den biten.

* * *

Ovanstående text är skriven av Totaal Liverpools skribent Tomas, vars twitter du hittar HÄR.

Vanligtvis skriver Tomas på sin blogg Weepingbrother.blogspot.se.

LÄmna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

4 Kommentarer

  1. DK

    Håller med om försvarets problem har med kontiunitet att göra, dock är det svårt att få kontiunitet när man som spelare gör dundermissar i försvarsspelet, det måste göra BR väldigt konfunderad om vem han ska spela och vilka som passar ihop.

    Sen så börjar problemen med försvaret (förutom på fasta situationer) ofta högt upp i planen där spelare inte sköter försvarsspelet som dom ska, utan tittar på när motståndet antingen kan driva bollen 30-40 meter utan problem eller står på hälarna och inte försöker skära av passnings vinklar. Det gör en väldigt frustrerad, samtidigt som jag undrar hur det står till lagandan i laget för som det är nu så lirar inte laget som ett lag…

  2. Pär

    Fast fungerar inte de andra lagdelarna så fungerar inte försvaret heller. Lag tillåts att spela runt mer i år och vår press är inte alls lika hård vilket gör att motståndarna får spela mer efter backen än att behöva lägga en höjdboll i panik. Visst, vårat försvar förra året var ju under all kritik men då fungerade ändå pressen betydligt bättre.

    Tror och hoppas mycket på Illori som mittback då han är väldigt lugn i sitt spel med boll, bra passningsspelare och hyffsad i markeringsspel och huvudspel. Han verkar dock vara lite av en fin lirare som inte gärna går in och smäller på vilket kan vara förödande i många situationer. Tror dock att vi med honom i laget har råd att stå högre upp med backlinjen och kan sätta in en tajtare press då vi för en gång skull har en mittback som faktiskt skulle hinna med i djupled.

    Efter regn kommer solsken

  3. Carlsberg

    Mkt bra krönika där det tas upp våra senaste års akilleshäl.
    Men man vet ju inte heller hur BR tänker. Vi har haft många skador men också att vissa backar inte varit bra. Ska man då fortsätta spela dom? Svårt att se vad som händer på träningarna, vilka som är bra där också.
    Det är ju inte lika tydligt om en mittfältare får tid på sig, lex Henderson och Lucas, om han inte är så bra.
    Men man har hoppet att snart så löser det sig, snart.
    YNWA

  4. Rikard

    Håller med till hundra procent – kontinuitet överhuvudtaget, inte bara i backlinjen, går inte att värdera högt nog. Trygghet i form av tydlig rollfördelning och ansvarsfördelning är ett sorgligt underskattat kapitel i dagens fotboll, där tålamod och långsiktighet allt som oftast är ord utan innehåll och där nyhetens behag ständigt bländar.
    Jag tror också på Rodgers, men när det kommer till det försvarsmässiga så tycks han än så länge inte kapabel att ge något som helst förtroende (och därmed ingjuta självförtroende) åt sina egna val. Då kan man ju bara ana hur huvudrollsinnehavarna – som tycks bli utbytta och inbytta utan någon övergripande plan och tydlig motivering – själva känner…
    Andra halvan av förra säsongen tvingades vi på grund av vår tunna trupp att allt som oftast spela med samma lag. Den kontinuiteten fick oss att växa enormt mycket, sett både till individ och lag. Se hur det gick!

Laddar...