Förra säsongen lyckades Brendan Rodgers med det mesta. Han skapade ett system som fick ut maximalt av två anfallare – Daniel Sturridge och Luis Suarez – vilket ju inte är helt vanligt i dagens fotboll. Han lyckades bygga ett lag med intensivt presspel och även inkludera en åldrande Steven Gerrard genom att flytta ner denne till en defensiv mittfältsposition – vilket knappast var någonting som alla managers hade gjort. Känslan var att allt Brendan gjorde lyckades.

Sedan dess har det inte gått lika bra för Brendan. Han har misslyckats med mycket. Misslyckats med spelarköp. Misslyckats med att organisera en stabil defensiv. Misslyckats med att skapa ett bra offensiv spel. Ja, egentligen har man misslyckats med det mesta den här säsongen. Det är givetvis ett överdrivet konstaterande. Brendan har inte misslyckats med allt den här säsongen och han lyckades inte med allt förra säsongen heller för den delen. Men sådan är fotbollen, att det är allt eller inget. På sociala medier är en manager antingen fantastisk eller värdelös. En spelare är antingen hur bra som helst eller en sopa.

Därför är det extra skönt att Brendan har styrt upp Liverpools offensiva spel genom att plocka fram ett ess ur rockärmen. Jag syftar naturligtvis på att Liverpools golden boy har blivit anfallare. Jag älskar verkligen den förändringen. Helt plötsligt har Liverpool en anfallare som tar ständiga djupledslöpningar (och de är bra tajmade!), vilket gör att Philippe Coutinho har någon att slå sina fantastiska passningar till. En osmart löpande Mario Balotelli eller en seeeeg Rickie Lambert erbjöd sällan bra alternativ för Coutinhos djupledspassningar. Sterling gör det mest hela tiden.

Dessutom är Sterling duktig i presspelet. Hans taktiska förståelse utan bollen är anmärkningsvärt bra för åldern. ”Den grabben kan komma långt”, även fast en spelare givetvis inte kan komma längre än till Liverpool i min subjektiva värld. Tänk när Sterling uvecklar sina avslut (för det kommer han att göra!) – kan Brendan verkligen spela honom på någon annan position än på anfallspositionen då? Som anfallare är Sterling en potentiell matchvinnare i precis varje match, och det måste väl vara att maximera hans potential och användning för laget?

När Sturridge kommer tillbaka hoppas jag att Brendan vågar satsa på ett anfallspar i form av Sturridge och Sterling. Ge de några månader tillsammans och Roy Hodgson kommer inte att få något annat val än att placera Wayne Rooney på bänken i det kommande EM-slutspelet.