Ingenting varar för evigt. Storhetstider varar definitivt inte för evigt. Den kunskapen har både vi och Man Utd-fansen fått erfara under de senaste åren. Liverpool har som bekant ryckt upp sig under Klopp, medan United är där vi var för några år sedan.
Liverpool gick in till dagens match mot United som storfavoriter, trots att lagen spelade på Old Trafford. Ole Gunnars mittenlag skulle köras över enkelt, trodde många neutrala bedömare. Även vi supportrar hoppades förstås få se Reds förnedra United i deras en gång i tiden så fruktade hemmaborg. Så blev det inte.
United hade läst på både en och två taktiska läxor. De la mycket krut på försvarsspelet och verkade i grund och botten nöjda med 0-0. Det är förstås en ovärdig inställning för en storklubb som United, men samtidigt förståelig i deras situation, och om allt klaffat för deras del kunde de ha tagit 3 poäng. Och de egna fansen förlåter i regel defensiva uppställningar om egna laget vinner.
Liverpool gjorde ingen bra match, samtidigt som United försvarade med många spelare som låg rätt i positionsspelet. Det fanns inte mycket ytor att spela på och deras spelare hade oftast understöd, men det fanns mycket som Liverpool kunde gjort bättre. Man fick för lite kreativitet från mittfältet, ytterbackarna kom inte fram som de brukar göra och de offensiva spelarna erbjöd för få djupledslöpningar vid det lilla antalet tillfällen som det fanns ytor bakom Uniteds backlinje.
Klopps byten gjorde skillnad i den här matchen. Oxlade-Chamberlain, Lallana och Keita kom in med offensiv kvalitet, energi och entusiasm som saknades innan. Oxlade tog sig fram i banan och letade avslut, Lallana såg uppenbarligen till att vara på rätt plats vid rätt tillfälle, och Keita uträttade faktiskt en hel del under den lilla tiden han spelade.
Keita har sina brister, men också stora förtjänster. Han vill ständigt framåt, är oförutsägbar och modig. Det är kvalitéer som man inte alltid får av lagets andra innermittfältare, särskilt i tillknäppta matcher i viktiga matcher så som dagens mot United. Keita är definitivt en outsider inför fortsättningen av säsongen.
2 kommentarer
Kommentarer är stängda.
Jag skulle vilja se Keita istället för Hendo och Lallana istället för Fabbe mot GENK. I Lallana får vi en mycket snabbare passningsspelet. Inget ont om Fabbe men han tar oftast väldigt mycket tid på sig att egentligen bara slå en sidledes passning.
Ta bort en av de bästa defensiva mittfältsankarna i världen/PL emot Lallana, nej!!!
Däremot så kan Gini och Keita rotera samt skicka in Lallana istället för Firren emot Genk.
Sviten är bruten, so what, still undefeated! Vi börjar om och gör rätt resterande matcher, för det kan vi!