Det kändes som att vår chans var på väg att rinna oss ur händerna, Newcastle hade kommit tillbaka från underläge två gånger och vi hade svårt att få till ett ordnat spel. Under den här tunga perioden låg plötsligt Mohamed Salah i straffområdet och vred sig, efter en närkamp med Dubravka fick han en smäll mot huvudet som hindrade honom att spela vidare. Rafa Benitez var på väg att grusa våra drömmar om ligatiteln och nu stod vi inför matchens slutskede utan Premier Leagues bästa målskytt.

Flera gånger den här säsongen har Liverpool visat en enorm förmåga att hitta vägar att vinna matcher när det inte stämmer. Ingen glömmer Origis avgörande mål i derbyt, eller självmålet som Tottenham gjorde i slutskedet av den matchen. Det är inte de enda gångerna som det känts som att en poängförlust varit på gång, men man efter slutsignalen fått sitta med ett leende på läpparna och inse att det här är ett lag som tror på det de gör, långt utöver de nittio minuterna som spelas. Frågan igår var om det skulle gå att hitta ett sätt att komma tillbaka efter Salahs skada, efter två tappade ledningar, efter ett tungt resultat mot Barcelona? Klopp fick leta inne i sin frysbox för lösningen, därifrån plockade han fram Xherdan Shaqiri, som de senaste månaderna knappt kommit upp i tvåsiffrigt antal spelminuter. Utöver schweizaren kastade Klopp in Divock Origi, vars karriär i Liverpool innehållit både tider i frysboxar och utlåningar. Tillsammans lyckades de skapa målet som fick bortasektionen på St James´s Park att explodera. En välplacerad frispark, en luftduell och plötsligt var vi tillbaka i ledningen, både i matchen och tabellen.

Divock Origis säsong är väldigt speciell, han var en spelare som jag räknade med skulle ha lämnat klubben för längesen, men han har hängt kvar och det senaste halvåret har han verkligen bidragit till att vi är i det läge vi är. När han gjorde sitt mål mot Everton hade han bara varit med i matchtruppen vid två tillfällen under säsongen, derbyt var första gången han fick chansen att komma in på planen. Jag minns vid det bytet att jag suckade och tänkte att han knappast skulle bidra, men jag hade fel. I stället fick jag gå från arenan med ett fint minne och nyskrivna julsånger med vår belgiske matchhjälte ringande i öronen. Målet han gjorde igår var hans tredje för säsongen, utöver det har han också en assist, vilket är rätt imponerande med tanke på att hans totala speltid i ligan är 285 minuter. Han har också varit en av spelare som kommit in och slitit offensivt i våra två, viktiga uddamålssegrar över Fulham och Tottenham. När han byttes in igår var det hans första spelminuter i ligaspelet sedan just segern över Spurs, efter en knapp kvart hade han avgjort matchen. Att han nu vunnit oss tre poäng två gånger, i lägen då matcherna känts som att de varit över, gör att han nästan börjar få kultstatus i den här truppen. På sina 285 minuter har han spelat sin in i våra hjärtan på allvar, han kommer antagligen aldrig bli ihågkommen som en fantastisk fotbollsspelare, men vi kommer att minnas de här målen väl.

Manchester City har ett ganska enkelt spelschema kvar och kommer med stor sannolikhet att ta hem titeln i år, vilket såklart känns enormt surt, men om det skulle visa sig att de går på en nit i någon av de två sista matcherna kommer Origis mål igår att kunna vara helt avgörande för vår titel. En säsong innehåller många saker att minnas, speciellt ett år som det här, där vi varit imponerande från start till mål. Främst minns man såklart van Dijks majestätiska försvarsspel, anfallstrion målproduktion, Alissons räddningar, ytterbackarnas rekordartade assistmängd, men det är också de där små, men ack så stora, bidrag som truppspelarna står för. Daniel Sturridge viktiga mål mot Chelsea, Clyne som kommer in från ingenstans och är felfri mot United på Anfield, Simon Mignolets hanterande av att tappa platsen i målet och inte minst målen som Origi gjort. Det här är en otroligt stark trupp, där alla är med och fyller sin roll. En trupp som tror på det som deras tränare säger, som tror på det de gör på planen och som med sitt agerande får oss fans att tro, tro på att en seger alltid är möjlig att komma på alla möjliga och omöjliga sätt.

Jag kan inte säga att jag tror att Jordan Henderson kommer att lyfta Premier League-trofén nästa helg, men om det är något det här laget visat är det att de kan krångla sig ur tuffa lägen, resa sig på nio och återta kommandot. Kanske kan det finnas en till vändning i den här toppstriden också? Vi har varit uträknade, borträknade, men tagit oss tillbaka. Nu kommer vi behöva hjälp för att det här ska gå hela vägen. Brendan Rodgers har chansen att hjälpa oss till den titel han själv var så nära att bärga, det skulle verkligen skriva om hans historia på gatorna kring Anfield!