En försäsong där vi bitvis presterat en bländande fotboll, ett transferfönster där det i dagsläget känns som att vi utklassat de andra topplagen, en truppharmoni som känns oerhört stark. Allt det här är goda tecken inför morgondagens ligapremiär. Samtidigt som de är goda tecken ger inget av det några poäng. Det är nu arbetet börjar, det är nu allvaret börjar. Nu börjar Premier League.

Ni har säkert också sett det, experter både här i Sverige och i England som skriver om oss som Citys största hot, vissa håller oss till och med som favoriter att vinna ligan. Efter två säsonger i rad där en fjärdeplats har känts som ett bra resultat har ribban lagts på en ny nivå. Vi slår inte ur underläge i år, vi ska vara med i toppen och vi ska vara med långt framme i cuperna. Det är ny känsla, men det är en känsla som jag mer än gärna kan vänja mig vid. Tiden mellan finalen i Champions League och morgondagens premiär har skötts på ett oerhört imponerande sätt av klubben, både ledningen och Klopp har visat att man har en tydlig plan kring hur vi ska nå framgång igen. I stället för att ta på sig en alldeles för stor kostym direkt har vi bytt till en storlek större för varje säsong sedan tysken tog över som tränare. Klopp sade tidigt att han ville göra oss till ”believers” och nu sitter vi här, inför premiären, med en känsla av att det faktiskt kan vara vår säsong i år.

Det finns ju så många anledningar till att se positivt på den kommande säsongen. Sättet vi tagit oss igenom Silly season är extremt imponerande, utöver alla värvningar har vi också fått sända ut nyheten att Mohamed Salah förlängt, trots att han varit en av världens bästa spelare det senaste året har det aldrig varit något snack om att han ska lämna. Vi har saknat kreativitet på mittfältet sedan Coutinho lämnade, nu har vi Keita. Vi har saknat en defensiv mittfältare av högsta klass sedan Mascherano lämnade, nu har vi Fabinho. Vi har saknat en respektingivande målvakt sedan…Ray Clemence, nu har vi Alisson. Man kan såklart aldrig ge någon garanti för att transfers blir lyckade, men jag tror inte många på förhand hade kunnat ställa några högre krav än det vi har fått in. Vi ska komma ihåg att allt det här är gjort på en marknad där de övriga topplagen har haft väldigt svårt att få till affärer. Visst kändes det lite bittert att det inte blev något med Fekir, men är det inte ett sundhetstecken att man drar sig ur affären om det finns en oro för återkommande skadeproblem?

Men det är nu vi ska skörda frukterna av det arbete som gjorts i sommar. Alla transfers, alla vinster på försäsongen, de ger oss förutsättningarna för en bra säsong, men de ger oss inga poäng. Nu börjar arbetet. För Klopp. För spelarna. För oss supportrar. Ribban är lagd högre, då måste även vi hänga med. Jag hoppas Klopps energi letar sig upp läktarna, även när det är Brighton och Huddersfield som står för motståndet. Jag hoppas vi slipper läsa om att våra egna fans hånar och hotar våra spelare i sociala medier. Jag hoppas få sluta se våra egna supportrar läcka och sprida startelvor redan dagen innan match. Vi ska ge laget de bästa förutsättningarna vi kan. Vi kommer att komma i svackor, vi kommer att göra dåliga matcher, men vi ska stå bakom våra spelare. Jag säger inte att vi inte ska kritisera spelarna, att vi inte ska ställa krav, men vi bör komma ihåg att vi också, till viss del, påverkar harmonin kring laget.

Nu är det i alla fall dags. Dags för Andy Robertsons galna löpningar. Dags Firminos bollvinster, skarvningar, löpningar, målgester. Dags för Manés ryck, finter och kopieringar av Firminos målgester. Dags för den där maskan i vänstra krysset att bli sönderskjuten av Mohamed Salah. Dags för Milner att börja springa, för att inte stanna förrän i maj. Det är dags för Premier League och jag tror jag talar för oss alla när jag säger att jag har längtat efter det här. Nu kör vi!