Tre matcher spelade, nio poäng och fortfarande en nolla i kolumnen över insläppta mål. Även om vår offensiv inte riktigt vaknat till liv på allvar än är det svårt att vara annat än nöjd över inledningen av säsongen. Citys poängförlust innebär med största sannolikhet att vi kommer att vara i serieledning efter tre spelade omgångar. En av anledningarna till vår fina start är ett nyförvärv, som igår presenterade sig på allvar för publiken på Anfield.

Världens näst dyraste målvakt genom tiderna har haft blickarna riktade mot sig ända sedan han skrev på kontraktet med Liverpool, en dyr värvning, men en värvning till en position som varit omdiskuterad i evigheter. Alisson Becker skulle vara målvakten som säkrade upp defensiven än mer för oss, samtidigt som hans spel med fötterna skulle vara en tillgång i speluppbyggnaden. Pressen på honom är stor, men än så länge kan inte jag se några tecken på att den där pressen tynger honom, tvärtom. Brasiliens landslagsmålvakt har kommit in med pondus och tagit plats på ett sätt som jag inte är van vid att se hos målvakter. Redan i bortamatchen mot Palace fick vi se vilka en enorm precision han har i sina fötter, uppspelen hamnade allt som oftast på fötterna hos våra spelare och det är såklart en enorm fördel när vi ska ta oss förbi den första pressen.

Spelet med fötterna blir viktigare och viktigare för målvakterna, främst hos topplagen och ser man till hur matcherna ofta blir när vi spelar mot sämre lag råder det ingen tvekan om att vi kommer att få nytta av Alissons kunskaper där. Under en match mot ett lag som Brighton kommer vår målvakt att tvingas till kanske en eller två räddningar, samtidigt som han kommer att få vara delaktig i uppspelen under mängder av tillfällen, även om prio ett såklart måste vara att rädda de där två skotten är det en stor fördel om målvakten också kan fungera som en extra utespelare. Det här är såklart inga nyheter, vi såg redan förra säsongen vad Ederson betydde för Manchester City. Risktagandet blir lite högre och jag tror säkert att många City-fans svor när Ederson prickade Salah med sin passning på Anfield, men i det långa loppet är vinsterna större än förlusterna med att ha en sådan målvakt.

För risktagande, det är inget som Alisson Becker verkar rädd för. Under matchen mot Brighton fick han Anfield att både jubla och sätta hjärtat i halsgropen. Han dribblade, chippade över motståndare och hade en riskabel utrusning, inte utan att det kändes lite osäkert innan situationerna var över. Man märker att våra spelare redan litar på Alisson, då de inte räds att slå en passning till honom även i trängda situationer. Personligen skulle jag gärna se att vår nye målvakt jobbade lite på att värdera bättre när det är läge att hålla i bollen lite längre och när det är läge slå iväg den på ett tillslag, för många situationer som igår kommer leda till baklängesmål till slut. Hade han halkat till lite mer än han gjorde i den sista situationen igår hade vi inte vunnit matchen, men nu gick det vägen och i stället blev brassen matchhjälte. Det är trots allt bara tredje matchen han gör i Premier League och han kommer såklart att lära sig bättre hur hårt spelarna pressar, men precis som med Ederson i City får vi nog vara beredda på att det kan komma något tillfälle då de små marginalerna inte är på vår sida.

Om spelet med fötterna ibland känns lite riskabelt, så är det väldigt mycket annat som känns otroligt tryggt med vår nye förstemålvakt. Han får svåra räddningar att se enkla ut, frisparken han motade mot Palace såg ut som en rutinräddning, samma sak med räddningen på nicken i slutskedet av matchen igår. Han är på rätt ställe, styr bollen med båda händerna bort från fara. Kanske hade både Mignolet och Karius också räddat i samma situationer, men de hade inte gjort det med samma säkerhet och speciellt om man ser till nicken igår så tror jag inte de klarat av att få undan bollen på samma sätt. På fasta situationer har Alisson hittills visat upp en mycket hög nivå, han inte bara går ut och boxar bort bollen, han gör det dessutom ofta med tydliga passningar till medspelare. Vid ett tillfälle i den andra halvleken igår var han högst på en hörna och styrde den nästan som med ett volleybollslag ut till en av våra spelare på vänsterkanten. Det var en aktion som osade klass.

Loris Karius lämnade Liverpool under gårdagen, på lån till Turkiet och med tanke på hur affären såg ut tror jag både tysken själv och klubben var väldigt måna om att flytten skulle bli av. Det är få gånger jag mer önskat att en spelare som lämnat oss lyckas i sin nya klubb, Karius senaste månader måste ha varit hemska och förhoppningsvis är det här den nystart som hans karriär behöver. Han är en bra målvakt i grunden, om han får tillbaka sitt självförtroende kommer han förhoppningsvis att få två bra år på lån och sedan en permanent övergång. För Liverpool markerade gårdagen på något sätt en ny tid på målvaktsposten. Vårt senaste försök att värva en målvakt strax under toppen för att utveckla denne lämnade och samma dag visade vårt första köp av en riktig världsklassmålvakt upp sig för hemmapubliken på allvar. Jag höll Karius ganska högt och imponerades i perioder av hans spel under förra säsongen, men det är tydligt att det är en annan nivå på spelaren som vaktar vårt mål i år. Alisson Becker är på god väg att bli en publikfavorit på Anfield och har ännu inte behövt hämta ut någon boll ur målet bakom sig. Defensiven har blivit ett vapen för Liverpool, det kändes avlägset för ett år sedan.