Fyra raka matcher utan seger, bara ett gjort mål på de tre senaste, den där flödande offensiven som vi såg vecka efter vecka under förra säsongen har inte riktigt funnits där hittills den här säsongen. Nu går vi mot ytterligare ett landslagsuppehåll och personligen kände jag en liten frustration över den senaste veckans form när jag vaknade i morse. När jag sedan scrollade igenom mina sociala medier såg jag en notis som fick mig att se lite annorlunda på vår säsongsinledning.

Jag ska börja med att säga att jag inte på något sätt är missnöjd med starten av säsongen, men det har funnits en del bitar i spelet som inte riktigt har klickat. Främst har det stört mig lite att vi inte klarat av att bryta ner Chelsea och City, vi har inte lyckats skapa tillräckligt med målchanser. I morse såg jag dock en notis som påminde om att det var tre år sedan som Klopp skrev på för Liverpool. Jag försökte minnas tillbaka på hur känslan var alldeles innan han kom till klubben, hur vi kämpade efter att hitta en identitet i kölvattnet av att Gerrard lämnat och Suarez skrivit på för Barcelona. Vi var på väg ner i en negativ spiral, nyförvärven tog inte för sig och de spelarna som varit i klubben ett tag letade febrilt efter formen. Som jag minns det låg vi någonstans i mitten av tabellen och hade egentligen bara Phillipe Coutinho som våra motståndare fruktade, inte heller han hade fått det att klaffa riktigt. Brendan Rodgers, som var på väg att bli helgonförklarad under sin första säsong i klubben, hade gjort slut på sitt förtroendekapital. Det var bara tre år sedan, men det har hänt så mycket i vår klubb sedan dess att jag knappt kan minnas hur det kändes efter det där trista derbyt med Everton som blev Rodgers sista match.

När Klopp väl satt där på sin första presskonferens och pratade om att han ville få oss att tro på klubben igen var vi nog många som verkligen kände med honom. Personligen var jag både nöjd och spänd över att se tysken komma till oss, men innerst inne tvekade jag också lite, för hur mycket kunde egentligen en tränare betyda? Svaret: Hur mycket som helst. Tre år senare har vi successivt, steg för steg tagit oss närmare och närmare den absoluta toppen. Vi har gått från att skrälla oss till en CL-plats, övertygande ta ytterligare en och nu stå som seriös utmanare om ligatiteln en säsong där vi konkurrerar med det kanske bästa laget som spelat i Premier League. Ballon d´or-kandidaterna har annonserats och vi kan hitta fyra av våra spelare bland de trettio utplockade. Vi har en egen produkt som valts ut som en av kandidaterna att vinna årets unga spelare i Europa. Vår spelartrupp är inte perfekt, men den är sannerligen imponerande. Vi har tagit tjugo av tjugofyra poäng under ligastarten, trots att vi mött tre toppkonkurrenter och spelat erkänt svåra bortamatcher mot lag som Leicester och Crystal Palace. Trots det sitter jag och är lite missnöjd. Klopp ville att vi skulle börja tro på laget och när jag satt och läste igenom det han sade under sin första presskonferens igen kände jag att om det är något han fått åtminstone mig att göra så är det att tro på Liverpool igen.

Vi har gjort vår bästa säsongsstart på evigheter, ändå känner jag en övertygad tro på att det här laget kan ännu mer. Vi fick ett av Europas bästa lag att komma till Anfield och spela avvaktande, ändå känner jag att vi borde kunnat dominera matchen mer än vi gjorde. Vi slår miljardbygget PSG i CL, ändå sitter jag och känner att vi borde varit bättre mot Napoli. Klopp har fått mig att känna att Liverpool alltid ska vara bra, oavsett om vi spelar hemma eller borta, bra eller dåligt motstånd. Jag förväntar mig underhållande offensiv och stabil defensiv. Det råder ingen tvekan om att Klopp fått mig, och jag tror fler med mig, att höja ribban för vad som förväntas av Liverpool. Spelarna som sitter på bänken i dagens lag hade varit stjärnor i laget Klopp tog över. En spelare som Divock Origi, som sågs som en av de hetaste anfallarna i det lag Klopp tog över får nu inte ens plats på bänken. Landslagsuppehåll är trist, men det är ett bra tillfälle att stanna upp och verkligen njuta av att vi är där vi är idag. Under tre år med Klopp har vi klättrat i tabell, status och i fotbollens näringskedja. Bygget är inte färdigt, vi blir bättre och bättre. Någonstans måste man också försöka njuta av att sitta och vara missnöjd över ett oavgjort resultat mot Manchester City, vi är så pass bra nu att man kan förvänta sig mer och det är verkligen inte illa. Under något vi ser som en svag period spelar vi 1-1 borta mot Chelsea och 0-0 mot City, det är den nivån Liverpool är på nu. Jag kommer fortsätta förvänta mig mer av laget, för under Klopp tror jag att vi kan så mycket mer. Sex vunna, två oavgjorda, bättre kan vi!