Skadorna på våra spelare har varit det största diskussionsämnet den här säsongen och Klopp har verkligen fått utnyttja truppens bredd till bristningsgränsen, det är nog gissningsvis inga andra lag som använt tre målvakter och sju olika mittbackar, men inget ont som inte för något gott med sig. I det här skadehelvetet har de friska spelarna fått ta stort ansvar, en som tagit det med båda händerna är Curtis Jones.

Innan matchen igår hyllades nyligen avlidne Gerard Houllier, en manager som betytt väldigt mycket för klubben. Han ledde laget under den period då jag själv blev riktigt inbiten supporter, den period då jag blev VI med Liverpool. Under honom fick min generation uppleva det som tidigare generationer hade som en vana, nämligen vinna titlar. Det har varit fint att läsa alla hyllningar från gamla spelare, ledare och andra inom fotbollsvärlden, speciellt de som kommit från vår klubb. Liverpool har Houllier att tacka för väldigt mycket, han moderniserade klubben under en period då man halkat efter. Han gav klubben nya framgångar och lade en grund som sedan Rafa Benitez fortsatte att bygga vidare på. Under fransmannens ledning växte det fram en väldigt stark grupp av lokala spelare, talanger som han utvecklade och gav chansen. Jamie Carragher, Steven Gerrard och Michael Owen blev alla världsspelare, David Thompson kom inte lika långt, men fick en bra karriär. Gerrard och Carragher höll den lokala fanan högt länge. Efter dem har det varit ganska tunnsått, tills Trent Alexander-Arnold slog igenom. Nu håller vi på att se en ny lokal stjärna tändas och jag är övertygad om att Gerard Houllier hade uppskattat att se det som Curtis Jones bjöd på igår.

Vi gick in i säsongen med en rejäl bredd på mittfältet, det kändes långt ifrån säkert att vi skulle få se Jones i annat än cuperna och kanske några inhopp. Så skadade sig Oxlade-Chamberlain, Fabinho tvingades ner i backlinjen, Thiago blev söndersparkad mot Everton, Milner skadade sig, Keita fortsatte att vara konstant frånvarande. Plötsligt var Curtis Jones given. Han fick speltid i sex matcher förra säsongen, en enda från start. Visst, en stor talang, men steget från talang till elitspelare är långt och svårt. Vår unge scouser har dock visat att han håller på att ta det steget och han tar det med ett stort kliv. Gårdagens match var hans femte raka start i ligan och han har blivit bättre och bättre för varje gång han fått chansen. Han lyser verkligen av självförtroende på planen, hans räds inte att finta, slå de svåra passningarna eller bryta framåt i planen. Igår var han i allra högsta grad delaktig i Salahs ledningsmål och var en av de mest drivande i vår kamp för att ta oss igenom det köttförsvar som Mourinho satte upp. Han spelade oerhört moget matchen igenom, att han ännu har en dryg månad kvar till sin tjugoårsdag är svårt att tro när man ser hans rörelsemönster på planen. Det finns fortfarande saker han kan förbättra, avsluten har kanske varit något tama, men satan vilken spelare han kan bli om han får fortsätta utvecklas.

Just nu ser vi en spelare som är mitt uppe i sitt stora genombrott och det är häftigt. Man kan verkligen inte räkna med att ha lokala spelare i elvan längre, dagens fotbollsvärld ser inte så ut. Vi hade igår tre stycken från start. Rhys Williams är född i Cardiff, men kom ändå till klubben som tioåring, så vi han får ses om en lokal spelare. Curtis Jones är född i Liverpool, precis som Trent Alexander-Arnold, precis som Steven Gerrard, precis som Jamie Carragher, precis som Robbie Fowler. Vi som sett de här spelarna komma fram har också sett hur viktiga de blivit för klubben, för staden. Det är såklart alldeles för tidigt att avgöra hur bra Jones kommer att bli, men talangen finns där och förutsättningarna att fortsätta utvecklas likaså. Vi får inte glömma vilka spelare han har kring sig, som han får lära av. Igår spelade han med Henderson och Wijnaldum, två spelare som alltid ger hundra procent, mångsidiga, hårt arbetande. Det har i dagarna skrivits om hur James Milner varit med och drivit på Jones på träningarna, även där är det ett fullblodsproffs som kan dela med sig av sina erfarenheter. Vi har knappt fått se Thiago än, men jag kan tänka mig att det finns en del att snappa upp även därifrån. Detta, i kombination med att han har en tränare som tror på honom och inte är rädd att visa förtroende för honom, bådar gott inför framtiden. Att ha spelare med lokal förankring i laget är viktigt av många anledningar och även om Jones karriär bara är i sin linda är känslan att vi kommer att få se väldigt mycket av honom i Liverpool framöver.

Vinsten igår var blytung, hemmasviten blir bara längre och längre. Nu väntar ett bortamöte med Palace innan jul, poäng där och vi får dansa runt granen i serieledning ännu en gång.