Vi var nog många som höjde på ögonbrynen när startelvan inför derbyt släpptes igår. Origi? Shaqiri? Lallana? Salah, Firmino och Henderson hade placerats på bänken. Efter en säsong som hittills innehållit ganska begränsat med rotation valde Klopp att inleda den här späckade decembermånaden med att göra stora förändringar i startelvan. Förändringar som förvånade många av oss, men som så ofta annars visade det sig att vår tyske lagbyggare visste precis vad han gjorde.

Vi går in i en månad med mängder av matcher nu och det är inget snack om att truppen kommer att sättas på prov, spelare som inte fått så många minuter tidigare kommer att få chansen att visa upp sig och det är precis under den här delen av säsongen som de behöver vara på topp. Svaren vi fick igår var att åtminstone två av våra truppspelare bara väntat på den här chansen att få visa vad de går för, en som avgjort derbyn tidigare och en som varit borta från ligaspelet väldigt länge.

Divock Origi har mestadels fått spela på vänsterkanten i Liverpool den här säsongen, insatserna har varit av blandad kvalitet, han har blixtrat till, men inte riktigt övertygat. Igår fick han starta centralt, senast han gjorde det i en match av betydelse var hemmamatchen mot Barcelona i semifinalen i Champions League. Den gången gjorde han två mål och var i allra högsta grad bidragande till att vi gick till final, där han sedan också gjorde mål. Igår var det samma visa igen, två mål och en insats som höll en helt annan kvalitet än vi sett tidigare. Han har alltid haft näsa för mål, den gode belgaren, men igår visade han prov på en teknik som var bländande och tog mängder av kloka löpningar. Han terroriserade Evertons backlinje från första stund och behövde bara sex minuter på sig för att spräcka nollan i matchen. Tajmingen i löpningen var nästan lika briljant som den i passningen som Mané levererade. Det var ett klassmål. Ändå var nästa mål ännu mer imponerande. Han sög ner Lovrens långboll som om han inte gjort annat i sitt liv, nedtagningen gav honom perfekt läge att avsluta och med en iskall lobb passerade han en Pickford, som hade hamnat på mellanhand.

Xherdan Shaqiri hade inte gjort en minut i Liverpool sedan ett kort inhopp mot Newcastle i mitten av september. Totalt stod han på elva minuters spel i Premier League innan gårdagen, det hade varit förståeligt om han varit en aning ringrostig när han kom in på planen. Visst kanske han missade en del i sin defensiv några gånger, men det kompenserade han med att bidra med en enorm energi framåt. En dryg kvart in i matchen hade han gjort säsongens första mål och visade från avspark fram till slutsignalen på en vilja som imponerade stort. Att schweizaren är en skicklig spelare råder det inga tvivel om, det har dock inte alltid varit så att han plockat fram det när det behövts. Det har spekulerats i att han varit på väg bort, att han inte haft en plats i Klopps lagbygge. Jag skulle gissa att de spekulationerna kommer att avta en aning nu. Salah, som vanligtvis spelar ute till höger, har inte riktigt varit i slag på sistone, kanske är det skadan som påverkat honom, men det har inte funnits någon riktig ersättare och därför har han spelat väldigt mycket ändå. Kan Shaqiri hålla i den här formen kommer vi att kunna vila även vår egyptiske skyttekung ibland och det känns bra under den här tiden av säsongen när matcherna duggar tätt.

Det ska sägas att vi mötte ett svagt försvar igår, Everton släppte till stora ytor bakom sin backlinje och hade tur att siffrorna inte blev större, men både Origi och Shaqiri visade att de har något att bidra med i laget. Om vi behöver vila Firmino, vilket vi kommer behöva göra, står Origi bara och väntar på sin chans. När han får spela centralt kommer han mer till sin rätt och fortsätter han visa samma teknik och kyla som igår var det inte sista matchen vi såg honom avgöra den här säsongen. Behöver vi vila Salah har vi Shaqiri som alternativ, han kanske inte är samma djupledshot, men när han har sin dag är en poängspelare av rang. Det är en konst att kunna komma in i ett lag utan att ha speciellt mycket speltid bakom sig och kunna prestera på en gång, det gjorde våra offensiva spelare igår och det lovar väldigt gott.

Origis insats värmde lite extra, det var ganska precis ett år sedan han påminde oss om sin existens, då han avgjorde fjolårsderbyt med ett mål vi nog alla minns väl. Han hann därefter med att avgöra både bortamatchen mot Newcastle och, såklart, hemmamötet med Barcelona, innan han satte stopp för Tottenhams hopp om en CL-titel, med sitt 2-0-mål i finalen. Hans plats i vår historia var given, han blev något av en kultspelare. Belöningen blev ett nytt kontrakt och chansen att bygga vidare på fjolårets insatser. Igår fick han chansen på sin rätta position och tog den, med råge. I tre av de fem matcher han startat i år har han blivit målskytt, i två av dem har han han gjort två mål. Jag vill alltid ha Roberto Firmino från start, men det är såklart orimligt att tro att han ska kunna spela varje match. Efter igår kommer jag dock att känna mig mer trygg även med Origi i den centrala rollen, han är ingen Firmino, men känslan är att belgaren fortsätter att utvecklas och om han bara spelas i rätt position kommer vi vara väldigt glada över att vi förlängde med honom.

Efter 5-2 i ett derby ska man inte lägga allt för stor vikt vid det negativa, men två saker störde mig lite igår. Dels var det lite för tydligt att Fabinho saknades, ytorna framför backlinjen var för stora, och dels verkar Keita fortfarande alldeles för långt ifrån en viktig roll i Liverpool. Origi och Shaqiri visade igår att de är truppspelare vi kan räkna med, nu börjar det bli dags för Keita att visa samma, men så länge han inte kan ta sig förbi Lallana i rangordningen känns hans status i Liverpool aningen oroande. Han kom dyrt, med gott rykte och vi är många som hoppats, och fortfarande hoppas, att han ska ge oss ytterligare en dimension. För varje månad som går blir dock hoppet mindre, i alla fall hos mig. Snart måste han visa något, inte bara glimtar.