Vid vår senaste seger, hemma mot Crystal Palace var det som att se det gamla Liverpool spela, på ett negativt sätt. Det var öppna spjäll i båda riktningar och vår tidigare så starka defensiv kom inte alls till sin rätt. När vi igår slog Bournemouth med klara 3-0 var det återigen som att se det gamla Liverpool spela, men på ett positivt sätt. Den här gången var det offensiven visade prov på vad man kan åstadkomma när spelet flyter, för det tre målen igår var tveklöst i underkant, vi kunde ha gjort det dubbla.

Vi behövde svara upp efter två raka kryss och en tappad serieledning, hemma mot Bournemouth var det bara en sak som gällde och det var tre poäng. För att nå de poängen hade Klopp gått tillbaka till den formation som var lyckosam under förra säsongen, där vår skyttekung Salah fick utgå från en kant och Firmino spela lite mer som en spets. En lyckosam förändring skulle det visa sig, redan innan halvtid var matchen avgjord och därefter handlade det egentligen bara om hur stor segern skulle bli. Det sista målet i matchen kändes lite speciellt, för det var längesen vi fick se så fina kombinationer i vårt anfallsspel. Nu var det få tillslag, en klack och sedan fick Salah lägga bollen i det hörn av målet som han nästan slitit ut sedan han kom till Liverpool. Att se honom komma med fart in i straffområdet är en fröjd och det gjorde han flera gånger igår. Jag har gillat formationen med Salah som spets. Den har gjort oss mer kompakta och har tagit oss till ligaledning, men gårdagens match visade att vi kan vara flexibla i vårt sätt att ställa upp och det kommer vara väldigt viktigt inför avslutningen av säsongen.

Även om den offensiva trion gjorde en bra match igår var det bakom dem som matchens stora spelare höll till, för än en gång blev det tydligt att Gini Wijnaldum är en av de viktigaste spelarna i vår trupp. Han får inte de stora rubrikerna, men jämför man vårt mittfält med och utan honom kan man ganska snabbt se vilken betydelse han har för att spelet ska flyta. Mot West Ham i måndags hade vi ett mittfält som aldrig kom i matchen, som kämpade med att hitta rätt i sina positioner. En sådan gång är det svårt att få till något som kan liknas vid anfallsspel, det är dessutom väldigt svårt att skapa ett lugn för försvaret. Att ha någon som kan hålla i bollen, hålla undan motståndarna, dra ner på tempot, dra upp tempot och vinna mark är såklart vitalt när man ska vinna ett mittfält och det är egenskaper som vår holländske kämpe besitter. Det kan vara lätt att nöja sig med att beskriva honom som en hårt kämpade mittfältare, för det är han absolut, men han är mycket mer utöver det. Jag gillar James Milner skarpt, jag tror att det blivit rätt tydligt de senaste åren. Jag gillar Jordan Henderson också, men de har inte Wijnaldums förmåga att få spelet att flyta. På något sätt tar sig bollen igenom mittfältet på ett mjukare och smidigare sätt när vår nummer fem är delaktig, det känns inte lika kantigt som det kan göra när vi bygger upp anfall utan honom. Han kan flytta bollen uppåt i planen på egen hand om det behövs, men han kan också slå vägvinnande passningar när löpningarna är de rätta. Igår fick han dessutom göra mål, något som inte är speciellt vanligt. Hans 2-0 stängde matchen och hans insats tydliggjorde än en gång varför han ska vara gjuten i vår startelva. Gini och Fabinho är två spelare att bygga mittfältet kring, vem som tar den sista platsen kan vi anpassa efter vilket lag vi möter, men fortsätter Keita på den väg han inledde i andra halvlek mot West Ham och byggde vidare på igår kan han komma att bli mer fast där också.

Vi ska kanske inte dra allt för stora växlar av gårdagens match, Bournemouths bortafacit är inte direkt något som skrämmer, tvärtom var det en perfekt match att få i det läget vi var. Under de kommande två veckorna väntar tuffare uppgifter, efter ett kortare träningsläger i Spanien är det dags för spela mot Bayern München i CL och sedan bär det av till Old Trafford för att möta ett pånyttfött Manchester United. I de matcherna kommer vi att få ytterligare svar på om vi är redo för de stora titlarna den här säsongen, speciellt mötet med våra rivaler från grannstaden kommer att kännas som ett stort delmål. Seger borta mot United skulle innebära att vi städat av den på pappret svåraste matchen vi har kvar och ändå stannat i ligaledning, förlust och vi skulle gå in i säsongens sista fjärdedel på samma poäng som City. Även om många United-fans kommer att ha delade känslor för att ge den ljusblå delen av staden hjälp i kampen om ligatiteln tror jag de hellre gör det än ser till att vår väg mot densamma blir enklare. Det kommer att bli en riktig holmgång och mot Paul Pogba och de andra måste vårt mittfält vara på topp. Om jag var Jürgen Klopp hade Gini Wijnaldum varit det första namnet att skriva ner på det där mittfältet och jag tror att det är precis så vår tyske ledare resonerar också.