10 november 2002. Eminem toppar listorna med hitten Lose yourself, världen väntade på den andra delen i Sagan om Ringen-trilogin som snart skulle gå upp bio och Göran Persson hade ganska nyligen klivit in i en ny mandatperiod som statsminister. I Premier League är det som vanligt full fart, ett Houllier-lett Liverpool hade dagen innan förlorat mot Middlesbrough efter ett sent mål av Gareth Southgate.

I en annan del av England sprang den här dagen en ung spoling in på en Premier League-plan för första gången. 16 år och 309 dagar gammal var James Milner då han, med knappa tio minuter kvar, bytte av kantspringare James Wilcox i Leeds möte med West Ham. Han blev då den näst yngste spelaren att någonsin spela i Premier League. För att ni ska inse hur längesen det var kan jag bara nämna några av hans motståndare när han klev in på planen: Nigel Winterburn, Paolo Di Canio och David James, som visserligen hade många år kvar. En och en halv månad senare blev han ligans yngsta målskytt någonsin, när han hjälpte sin moderklubb till en 2-1-seger mot Sunderland. Sagan om James Milner hade inletts.

Det här är nu ganska precis 20 år sedan, mycket har förändrats i världen och, i allra högsta grad, även i Premier League. En sak som inte har förändrats är dock att vi fortfarande kan se James Milner spela på den allra högsta nivån. När han slog igenom var han en teknisk, tanig spelare, som främst höll till på en kant. Idag är han ett fysiskt praktexemplar, som kan spela på i stort sett alla platser som han blir tillsagd att spela. Innan VM-uppehållet spelade han match nummer 600 i Premier League och det är såklart en oerhört imponerande siffra, även om han har svårare att hänga med i tempot idag än när han stopp på toppen av sin karriär är det tydligt att han är en spelare som värderas högt av Klopp. Spelare efter spelare pratar om vilken otrolig förebild Milner är när det kommer till attityd och inställning. Det spelar ingen roll att han är äldst i laget, när det är fystester på gång är det ingen som kan mäta sig med vår vice kapten.

För mig har Milner alltid varit en favoritspelare, långt innan han skrev på för Liverpool. Det finns så mycket i hans sätt att spela som är lätt att gilla. Mångsidigheten och inställningen är såklart två uppenbara styrkor, men han har utöver det också alltid varit en skicklig fotbollsspelare. Man glömmer lätt att det faktiskt är han som sitter på rekordet i antal assist i en Champions League-turnering, med de nio framspelningar han stod för 2017/2018 passerade han Neymar och Wayne Rooney som hade rekordet innan honom. Dock är det lagspelaren James Milner som jag fastnat för mest, för är det något man vet när det kommer till honom så är det han kommer att göra det jobb som förväntas av honom, oavsett motstånd och vilken position han sätts på. När han spelade i City var det verkligen inte han som fick de stora rubrikerna, tvärtom, men när det vankades stora matcher mot tufft motstånd, då startade Milner. Samma tendenser har det varit i Liverpool, i de stora matcherna har Klopp ofta valt att sätta ut Milner på planen. Han vet att han kommer att få en hundraprocentig insats och att han erbjuder så mycket mer än bara hårt jobb, det kanske inte blir så många överstegsfinter eller eleganta framspelningar, men det blir ett effektivt spel och man får in en spelare som gör omgivningen bättre.

Dagens James Milner håller, såklart, inte samma nivå som han gjorde under sina bästa år. De hårda satsningarna kommer nu ofta en tiondel för sent, bollen sitter inte klistrad vid hans fötter vid mottagningarna och han får det svårare och svårare att bidra i offensiven. Trots detta får vår veteran en hel del speltid, delvis på grund av skador, men också för att han fortfarande kan fylla en funktion i vårt lag. Till och med jag, som älskar Milner, ser att han inte är bra nog att starta för oss kontinuerligt om vi ska slåss om titlar, men jag kan förstå förlängningen man gjorde i somras. Jag tror att tanken när man gav honom ett år till var att han skulle spela mindre, men fortsätta vara ett föredöme på träningsplanen och i omklädningsrummet. Det, tillsammans med att hans mångsidighet är bra att ha i en trupp med vissa hål, befogar hans nya kontrakt. Med största sannolikhet går han mot sitt sista halvår som LFC-spelare, kanske även som fotbollsspelare, och det tycker jag känns väldigt vemodigt.

Det som känns extra trist nu är han ofta den här säsongen fått bära skulden för att vi underpresterat, fans som börjar klaga direkt hans namn är med i startelvan eller suckar så fort han gör sig redo för ett inhopp. Han, tillsammans med Henderson, har på något sätt få vara ansiktet utåt för den här svaga säsongen och jag kan inte låta bli att tycka att det är oerhört orättvist. Här har vi en spelare som varit med vunnit allt med oss, men som nu har närmare upp till 40 än ner till 30 och som dessutom antagligen gick in i säsongen som sjunde- eller åttondeval på mittfältet. På planen har han ofta haft med sig spelare som nyligen placerats i världslag och kommit med på listor över världens bästa spelare, ändå är det en spelare som Milner som får mest kritik. Jag är den förste att skriva under på att han inte varit bra, men nog finns det spelare som varit längre under sin högstanivå än han varit?

Det här är dock inte ett försvarstal till dagens James Milner, det är allas fulla rätt att tycka att han inte duger, men jag vill att det inte får alla att glömma vilken unik spelare det här är. Han har hållit sig på den absoluta toppen i tjugo år, han har spelat i de bästa lagen, vunnit de största titlarna och vunnit en enorm respekt hos både medspelare och motståndare. Fotbollsvärlden idag är mer egofixerad än den var när Milner slog igenom, han är från den gamla skolan, där man inte hade sin egen hashtag eller gjorde egna dokumentärer. Han spelade, och spelar, där tränaren ville ha honom och att det gick ut över hans egen möjlighet att påverka var sekundärt. Kanske är det jag som börjar bli gammal och tycker att allt var bättre förr, men jag tror att ett framgångsrikt lag behöver innehålla en spelare som Milner. Ni kanske minns att han skrev på för oss med löfte om att få spela central mittfältare? Några säsonger senare spelade han varenda match som vänsterback. Minns någon att han gnällde? Minns någon att han inte gjorde sitt yttersta? Nej!
600 matcher, det kommer inte många av dagens spelare att uppnå och även om de sista 30-40 kanske inte är på samma höga nivå som de första 500 ska det inte förringa den fantastiska karriär som James Milner med stor sannolikhet kommer att summera framåt maj. Nästa kapitel i den här sagan borde bli ett tränarjobb, det får gärna bli hos oss.