När FSG köpte Liverpool FC i oktober 2010 fick klubben äntligen lugn och ro efter några års turbulens under George Gillett och Tom Hicks. Det var svikna löften, tokiga beslut, öppna bråk och stora ekonomiska problem. Det hela slutade med att FSG köpte klubben för £300m mot de dåvarande ägarnas vilja. På grund av skulderna kunde inte Hicks och Gillett lägga in ett veto mot en försäljning.

FSG tog över en sargad klubb. Roy Hodgson, som inte uppskattades av många supportrar, var manager. Hodgson är ett aktat namn i Fotbollsvärlden – i synnerhet i Sverige – men i Liverpool var han på fel plats vid fel tillfälle.

* * *

Den sportsliga resan

Ett tidigt drag av FSG var att anställa Damien Comolli och rekrytera en så kallad ”transferkommitté”, som skulle vägledas av avancerad statistik och vara ledande inom detta fält. Comolli fick gå, men arvtagaren Michael Edwards – som till skillnad från Comolli inte hade ett behov av att stå i rampljuset – förverkligade Comollis vision och skördade stora framgångar med hjälp av avancerad statistik.

På managerfronten tog FSG ganska snabbt ett enkelt och bekvämt beslut att sparka Hodgson och ersätta denne med Kenny Dalglish, som naturligtvis var och är populär bland supportrarna. Redan i sitt första transferfönster fick Dalglish se klubben göra en stor rockad när Fernando Torres och Ryan Babel skeppades för att finansiera köp av Luis Suarez och Andy Carroll. Man kan lugnt konstatera att Suarez och Carroll hade olika prestationsnivåer under sin tid i klubben. Det var ett transferfönster där FSG visade att de kunde ta stora beslut, men de var också konsekventa med att nyförvärv finansierades av klubbens inkomster och inte genom att FSG sköt till pengar.

Dalglish ledde Liverpool till ligacupguld, vilket var klubbens första titel på sex år, men FSG ville ha mer. Således fick Brendan Rodgers ersätta Dalglish. Vid den här tidpunkten var Rodgers en lovande manager i 40-årsåldern som hade lyckats skörda framgångar i Swansea genom ett stor bollinnehav, och rekryteringen kan jämföras med Chelseas nyliga rekrytering av Graham Potter.

Rodgers hade en fantastisk säsong när Suarez och Daniel Sturridge gick på vatten, men hans oförmåga att samarbeta med Comolli och transferkommittén var en nagel i ögat under hela hans tid i Liverpool. Precis som många andra brittiska mangers ville Rodgers bestämma precis allt och ville hellre ha sina gamla spelare från Swansea och Chelseas akademi än spelarna som transferkommittén scoutade fram genom sin avancerade statistik.

Den 8:e oktober 2015 gjorde FSG rekryteringen som förändrade allt. Då skrev Jürgen Klopp på för Liverpool – ganska precis fem år efter att de köpt klubben.

Klopp förespråkade en snabbare fotboll än Rodgers, men framförallt lyckades han entusiasmera spelarna och fansen, samtidigt som han kunde samarbeta med transferkommittén utan några som helst problem. Klopp arbetade under en sportchef under sina år i Borussia Dortmund och kom inte med vanan eller förväntningen att få bestämma allt kring transfers. Det synkade perfekt med FSG och gör så fortfarande. Det finns historier om hur Klopp har föredragit vissa spelare; exempelvis ska han ha velat hämta in sin tidigare adept Mario Götze istället för Mohamed Salah, men han köpte idén om att värva Salah och hade inga problem med att ge honom stort förtroende. Samma scenario under Rodgers hade troligtvis lett till ytterligare fraktioner mellan honom och transferkommittén.

Under Klopps och Edwards styre byggde Liverpool ett storlag som vann allt och spelade ännu fler finaler. Trots att Liverpool fortsatte att endast spendera pengar som klubben genererat lyckades Klopps lagbygge – mot alla odds – konkurrera med betydligt rikare konkurrenter. Ända tills säsongen 22/23, då Klopps forna storlag uppenbarligen är i behov av en generationsväxling.

* * *

Investeringarna

När FSG tog över klubben lovade de att antingen renovera Anfield rejält eller bygga en ny arena. Hicks och Gillettes storslagna och enligt mångas orealistiska planer på en ny arena slopades, men FSG gjorde slag i saken att renovera Anfield. Ett nytt Main Stand byggdes för £110 miljoner och Anfield Road Stand är på gång. Det sistnämnda kostar £80m och kommer att höja Anfields publikkapacitet till 61 000. Det är storslagna investeringar, men kanske finansieras de fullt ut av klubbens egna inkomster. Detsamma kostnaden på £50 miljoner för den nya träningsanläggningen i Kirkby. Oavsett finansieringen har FSG levererat välbehövlig infrastruktur kring klubben.

På transfermarknaden har Liverpools nettospenderande varit lågt under FSG, betydligt lägre än hos alla jämförbara konkurrenter, och även mindre än många mindre PL-klubbar. Samtidigt som FSG har fått kritik för att man i praktiken knappt har gjort några investeringar ur egen ficka har deras kloka sportsliga rekryteringar – med Klopp och Edwards i spetsen – genererat i sportsliga framgångar som i sin tur har genererat i stora inkomster för klubben. Det ska man inte glömma bort.

Någonting annat som man har prioriterat är att behålla spelartruppen genom att höja lönerna. Just lönebudgeten har höjts rejält de senaste 5-6 åren. Det har funnits en generell ökning av spelarlöner, men Liverpool har också belönat spelarutveckling med lönehöjningar för att kunna behålla spelarna.

* * *

Vilka motiv kan FSG ha till att försöka sälja nu?

1) En dyr generationsväxling Liverpool måste genomföra en generationsväxling för att fortsätta hänga med i liga- och Europatoppen. Många spelarkontrakt går ut efter säsongen, dessa kommer inte inbringa någonting i övergångssummor och måste ersättas. Enligt Liverpool Echos ekonomiska analytiker skulle Liverpool kunna spendera uppemot £300 miljoner och ändå befinna sig inom ramarna för Financial Fair Play, men alla som har följt FSG:s ägarskap inser att amerikanerna aldrig kommer att spendera de pengarna. Klopp och Edwards har bjudit på magi och trollat i många år nu, men nu måste man generationsväxla och det går inte med 20-25 miljoners nettospenderande per år. Klubbens värde komma att sjunka om de sportsliga framgångarna uteblir, detta inser FSG.

2) Ökad konkurrens om CL-platserna. Hicks och Gillett tappade CL-platsen när ett nyrikt Manchester City etablerade sig i toppen, idag heter den nyrika klubben Newcastle. Skatorna kommer bara att bli bättre och bättre ju mer pengar de spenderar. Klubbens värde komma att minska utan CL-spel, detta inser också FSG.

3) Marknadens återhämtning efter covid-19. Världens ekonomi är fortfarande svårt sargad av pandemin, men inte minst Chelseas ägarskifte visade att marknaden delvis har återhämtat sig, då miljardärerna i princip stod på kö för att köpa London-klubben. FSG ska ha mottagit ett oljebud på £3 miljarder under pandemin och tackat nej med hänvisning till att klubben är värd mer.

4) Profit. Profit. Profit. Huvudsyftet med FSG har aldrig varit att ge oss supportrar en trevlig upplevelse. Huvudsyftet har alltid varit att göra stor förtjänst på klubben. Glöm inte att FSG kom över klubben för blott £300 miljoner och att den nu värderas till flera miljarder pund. Hicks och Gillett menade att klubben undervärderades och gick (förgäves) till domstol för att få mer pengar för försäljningen. Trots att FSG kanske inte har investerat en enda pund i klubben när allt summeras kommer de att sälja med en jättevinst.

5) Konkret intresse. Att sälja en megaklubb för flera miljarder pund är naturligtvis inte som att lägga upp en annons på Blocket. Rimligtvis har FSG sonderat terrängen och förstått att det finns seriösa köpare på marknaden.