Varför ska vi bry oss att analysera sagan om vår fjärde Supercup titel? För att vi vann? I den romerska mytologin förekommer det en man som är känd för sitt two-face, Janus. Janus kan dock inte likställas med diktomiska karaktärer som Jekyll & Hyde. Hans dualitetet har kraft att se det förflutna och framtiden på en och samma gång. Den som öppnar och stänger dörrar. Så vad har det här med vår Supercup match mot Chelsea att göra?

Inför matchen undrar vi supportrar varför vi ens ska spela den här matchen. Det finns få om ens några vinster att tala om. Förlusten av att spela den här onödiga matchen är desto större, vi blickar mot framtiden. Det här är ett tillfälle där våra spelare blir slitna eller gud förbjude skadade. Spela reserverna!

Sagan har nyanser, inte extremer. Matchen kan därför upplevas ha noll betydelse, i synnerhet vid en förlust. Tänk Community Shield. Ytterligheterna mellan eufori och dekadens vid vinst eller förlust existerar inte här. Den ingrediensen är fundamental för supportrar likt hur en spelgalning tycker ett spel med låga insatser är av mindre intresse.

På planen står dock inga reserver, bytena som görs är inte av betydelselös karaktär. Det är två tydliga bevis för att Klopp och Lampard viktar matchen högre än oss. Varför? Vår hjärna är kapabla att konstruera ett svar på den här frågan. Just nu råder dock en viss diskrepans. En smula tvivel på om det är rätt beslut. ”De tackade nej till mer information eftersom den kunde förstört deras berättelse”. Varför blev du skeptisk när du såg startelvan? Är din analys bättre än Klopps? Eller gjorde du en analys på för knapphändig information?

Matchen som sådan var ingen större behållning, en del bra aktioner en hel del dåliga, från båda lagen. Vår topptrio som stod för båda målen såg lovande ut. Backlinje och mittfält gav svagare svar. Det märkligaste som hände var Chelseas straff som innebar 2-2. Intressant att tänka på är. När Chelsea fick sin minst sagt märkliga straff, hur förbannad blev du? Var det på träningsmatch-skalan eller på ligamatch-skalan?

Att matchen fick ett vinnande utfall är inte oviktigt. Den motiverar viljan att rätta till den där tidigare diskrepansen. När vi vinner matchen gör vi analysen. När vi förlorade Community Shield, var det bara Community Shield, precis som vi sa innan matchen. Vi går vidare.

En historisk milstolpe för matchen var det kvinnliga domarteamet. Fick de chansen i just den här matchen för att den var viktig, eller oviktig? Det här är frågor som kanske väcks hos många. Vi släpper det tillsvidare. Vi ger det chansen. Och kritiserar resultatet? Nej vi vann ju. All good.

Efter matchen har Adrian skämtsamt fler europatitlar än Manchester City, Brewster har två, trots noll spelade minuter i Europa. Vi har nu fler titlar än Manchester United. Twitter börjar nu se många fördelar med vinsten. Erfarenhet av sådana här sammanhang, vinnarkultur, det kanske till och med var en fördel att vi fick en rejäl match för att komma igång med säsongen etc. Allt kan vara sant, men det är ofta efterkonstruktioner, där vi letar fördelar.

”Hon har en sammanhängande berättelse som förklarar allt hon vet och berättelsens följdriktighet får henne att må bra”. Nu efter matchen känns det väl okej, du och Klopp värderade väl erfarenhet och vinnarkultur lika högt?

”Det förefaller uppenbart, men det är bara för att vi bedömer saken i efterhand. Det var omöjligt att veta i förväg” Kanske har du kritiserat Klopp i efterhand alla gånger du haft rätt? Kanske erkänner du idag att titeln inte var betydelselös.

Citaten i krönikan är hämtade från Daniel Kahnemans (pristagare i ekonomi till Alfred Nobels minne) bok ”Tänka, snabbt och långsamt” gällande hur vår hjärna tolkar eller lurar oss att förstå världen. Inte helt onyttig läsning för oss fotbollssupportrar.

Glöm aldrig, i med och motgång! En match i taget och nästa steg tar vi mot Saints på lördag!