Liverpools Bellingham-reträtt är bra för laget – men pinsam för klubben. Nu måste Liverpool rätta många fel på kort tid för att inte bli akterseglade i flera säsonger framöver. Så här kan de lyckas när det gäller den stora ödesfrågan i truppen: Mittfältet.

En scen poppade upp i mitt huvud när nyheten kom om att Liverpool avbryter försöken att värva Bellingham. Den är från Big Bang Theory-avsnittet ”The Boyfriend Complexity” där Sheldon suttit uppe hela natten för att skriva på det nya rumskamratsavtalet som ska gälla för Leonards flickvän Penny som ska flytta in hos de båda socialt vilsna vetenskapsmännen. När Sheldon står där med alla sina papper i famnen får han höra av Leonard att Penny inte ska flytta in i alla fall och att de istället gjort slut igen.

Sheldon bara stirrar på Leonard och kastar sedan hela nattens arbete rakt upp i luften så att pappren flyger överallt i lägenheten. Sedan säger han:
”Tänker du ens på andra människor Leonard? GÖR DU DET!?”

Jag kan verkligen relatera till Sheldons uppgivenhet. För min egen del över det faktum att klubben lagt ner så mycket arbete, så mycket tid och offrat så många andra potentiella mittfältare för att få Bellingham – för att sedan bara hiva allt grundarbete upp i luften och vända på klacken då det brittiska underbarnet blivit alldeles för dyr sett till den ombyggnad som krävs i truppen efter en överraskande katastrofal säsong.

Om Liverpool tänker på några andra än sig själva i hela den här historien har jag svårt att tänka mig, och det är heller inte relevant – de måste göra det som är bäst för laget. I det här fallet håller jag med om att det är till truppbyggandets gagn att dela upp budgeten på flera mittfältare snarare än att potentiellt fastna i ett långt budkrig för en enda klasspelare som ändå inte fyller alla brister på mitten.

Nej, det som skaver med Bellingham-reträtten är snarare att det har varit klubbens egen tydliga ambition att det är Bellingham eller inget som gäller, att det är i den korgen som alla äggen skulle läggas och att det är därför som man vaskat närmare fyra transferfönster med potentiella mittfältsvärvningar för att spara pengar och bereda plats för den heliga Graalen som ska lösa allt på mitten.

Den här uppfattningen från klubbens sida har aldrig haft någon täckning i verkligheten eftersom det finns gott om andra mittfältare som skulle ha stärkt Liverpools mittfält betänkligt de senaste åren, och det finns fortfarande gott om andra mittfältare som kommer att kunna göra det den här sommaren. Ju mer jag läser om de senaste årens uppvaktning av Bellingham och den apatiska inställningen till att förstärka mittfältet under tiden man väntade, desto mer övertygad blir jag om att det verkligen var Klopps övertygelse att det enda som saknades på mitten var just Jude Bellingham. Inget mer skulle behövas så länge man förlängde med Keita och Milner och endast förlorade Ox sommaren 2023. Så naiv trodde jag aldrig att Klopp skulle kunna vara för ett år sedan men i kombination med tyskens många andra tveksamma beslut den här säsongen känns det som hans vilsenhet smittat av sig i de flesta avseenden av hans beslutsfattande och resonerande.

Den utdragna besattheten av Bellingham har komplicerat Liverpools situation på så sätt att den välbehövliga generationsväxlingen på mitten nu måste genomföras under ett och samma fönster, snarare än att den hade kunnat delas upp under de senaste två åren. Än värre är att besattheten haft en direkt negativ inverkan på årets kollaps-säsong då Liverpools mittfält varit det klart största bekymret för Klopp, ett bekymmer som förvärrats under säsongen och sedan spridit sig till alla andra lagdelar utom overkliga Alisson i målet.

Liverpool har haft många bekymmer den här säsongen; trasig intensitet, pajad press, taktisk förvirring och en överdriven mängd skador för att nämna några. Men det eftersatta mittfältet är sannolikt den enskilt största komponenten som kommer att kosta Liverpool en plats i nästa säsongs Champions League. Om inte klubben åtgärdar en rad problem både på och vid sidan av planen under sommaren kommer frånvaron från klubblagsfotbollens främsta turneringen sannolikt att bli flerårig. Det är ett oacceptabelt scenario för en klubb som med Klopp i spetsen var hela Europas mest välskötta toppklubb under i alla fall fem års tid. Den framgångsrika rekryteringsavdelningen som sågs på med avund av stora delar av fotbollseuropa är sedan länge upplöst och drabbad av personalflykt, ytterligare en komponent inom klubben som behöver byggas om och återställas till sin forna glans.

Så vad måste då klubben och Klopp göra för att laga det dysfunktionella och ålderstigna mittfältet? Till att börja med måste man förbättra åldersprofilen, efter Curtis Jones som är 22 är det ett glapp ända upp till 28-årge Keita och han kommer lämna i sommar, vilket betyder att nästa spelare därefter är Fabinho som fyller 30 i år. Liverpool har alltså inte en enda spelare i närheten av optimal ”peak-ålder” för mittfältare vilket kan anses vara 23-26. Att Liverpool haft ett sådant trött och oerfaret mittfält den här säsongen är alltså inte särskilt konstigt. Just ålder är ett av de kriterier som jag väger in när jag nedan listar de spelarna jag ser som mest intressanta och hur jag tycker att man ska resonera kring sammansättningen för att få den optimala mixen av ålder, profiler och taktiska positioner.

Utrensningen:
Det första som måste ske är att man gör sig av med de spelarna som inte håller, i de flesta fall kommer detta att skötas naturligt av utgående kontrakt. Liverpool har under många år haft problem med en uppsjö av skadebenägna mittfältare i kombination med taktiskt tveksamma profiler och här behöver Klopp och rekryteringsavdelningen bli mycket mer noggranna i hur man identifierar och vårdar de mittfältare som man plockar in – förmåga är ingenting utan tillgänglighet. De som förhoppningsvis lämnar är Keita, Oxlade-Chamberlain och Milner, därutöver behövs det nog en utlåning för Fabio Carvalho och Harvey Elliott behöver tillbringa mer tid som högerytter i Klopps system innan han kan anses redo att spela som en av tre spelare på mitten. När det gäller utrensningen så kan man nog med säkerhet slå fast att det till slut gått upp för Klopp under säsongen hur mycket större ombyggnaden på mitten är jämfört med vad han trodde sommaren 2022, och det uppvaknandet är vitalt för att Liverpool ska kunna röra sig framåt och stärka den här lagdelen på ett adekvat sätt.

De som behålls:
Thiago, Jones och Bajcetic är givna att behålla då alla tre potentiellt skulle kunna bilda ett rätt bra och mångsidigt mittfält, problemet är att två av dessa är skadebenägna och den tredje fortsatt väldigt ung och oprövad. För Fabinho är det en oerhört viktig försäsong, han har sett utbränd ut hela säsongen efter en mördande 2021/2022-kampanj som följdes av otillräcklig vila och en förkortad försäsong inför 2022/2023. Jag hoppas innerligt att hans ben inte är permanent slut för i så fall är en försäljning på sin plats. När det gäller Henderson så fyller han 33 i sommar och borde hädanefter få samma roll som Milner haft de senaste åren, en tydlig rotationsspelare som mest startar i cuperna och enstaka ligamatcher, han har absolut inget på ett ordinarie mittfält att göra längre då han helt enkelt inte orkar.

Sedan finns det ett wildcard i form av Tyler Morton som varit utlånad till Blackburn under säsongen och enligt rapporter tagit en välförtjänt plats i ett habilt Championship-lag. Steget upp till speltid i PL är dock enormt och jag skulle nog föredra om han lånades ut ytterligare en säsong, den här gången till något PL-lag på den undre halvan av tabellen.

Värvningar:
Det är här det börjar bli riktigt intressant, själva nyckeln till Liverpools ombyggnad på mitten stavas naturligtvis värvningar och här har klubben helt enkelt inte råd att göra några misstag. Med fem mittfältare som stannar behövs det tre till som minimum, men jag skulle även kunna tänka mig ett billigt kap som fjärde alternativ för att få upp siffran till nio, samma som fjolåret.

Men, nu är läget som det är och det handlar om att försöka reparera all den skada som har skett och man har bara ett enda transferfönster på sig, det klart viktigaste under Klopps tid i klubben. För att identifiera de bästa målen måste jag leka lite med tanken på hur mycket pengar Jürgen Klopp faktiskt kan ha att röra sig med, inklusive försäljningar, och det är också viktigt att förstå vilka taktiska system de är tänkta att verka inom. Klopp har varit taktiskt vilsen nästan hela säsongen och sedan årsskiftet har han testat tre-fyra olika system och bytt spelare hit och dit på mittfältet och i anfallet i ett försök att hitta lösningen på lagets problem. Han har misslyckats rätt rejält och endast i enstaka matcher fått till något som kan liknas vid något långsiktigt hållbart, så det är svårt att veta vad som är grundtanken när Klopp ska bygga sin tredje version av Liverpool i sommar.

Men om vi utgår från att det är ett flexibelt 4-3-3 med den klassiskt höga intensiteten och gegenpressen som gäller som grundpelare så kan vi hitta lämpliga spelare utefter de specifika profilerna som krävs på mitten för att rollerna ska harmonisera och resultera i ett högpresterande system.

Defensiv mittfältare:
Det här är rollen för den klassiska 6:an, den rollen som Fabinho gjorde till sin egen när mittfältet även bestod av box-box-8:orna Gini och Hendo. Efter det att Thiago anlände började de två bilda en formidabel dubbel pivot med två sittande 6:or, varav Fabinho är den städande typen och Thiago är den kontrollerande och spelfördelande. För min egen del hoppas jag att det är de dubbla 6:orna som Klopp vill fortsätta med som bas på mitten för det har varit en väldigt framgångsrik tweak för att etablera mer övergripande kontroll och mer kvalitativt bollinnehav. Oavsett så har vi sett en alarmerande dipp i Fabinhos fysiska status den här säsongen och det har inte hjälpts av den totala bristen på balans på mitten, vilket ofta betytt att brassen behövt täcka enorma ytor på egen hand när motståndarna tillåtits kontra i princip när de fått lust för det.

Det behövs en ny defensiv mittfältare, en som kan ta över Fabinhos roll permanent redan nu eller åtminstone på sikt och som är bekväm och van vid att spela i en ”dubbel sexa” på mitten. Det omedelbara namnet är förstås Moises Caicedo som imponerat något oerhört som mångsidig dynamo med defensiv spets i Brightons 4-2-3-1. Han skulle inte ha några problem med att anpassa sig till Klopps grundspel och hans intensitet är odiskutabel. Priset är förstås det stora frågetecknet men det råder ingen tvekan om att han skulle kunna spela med både Thiago eller Fabinho på det sittande mittfältet.

Ett annat namn är Aurelien Tchouameni som ju Liverpool bekant redan lade bud på förra sommaren. Nu är han i Real men verkar ha tappat sin plats och även om det är en högst långsökt värvning i det här läget så skulle han tveklöst fortfarande förstärka mittfältet lika mycket som han hade gjort förra sommaren. Också en spelare som är van vid att spela i en ”dubbel sexa” och kan axla både den defensiva och den kontrollerande rollen.

Ett tredje namn är Sportings defensiva motor Manuel Ugarte, den spelare som skulle bli billigast ur trion då han enligt rapporter har en klausul kring 50 miljoner pund. Det är stora pengar för en relativt oprövad 22-åring men rådatan verkar finnas där för en outtröttlig städare på mitten, något Liverpool haft ett uppenbart behov av hela säsongen.

Samtliga tre spelare är i en fin ålder och befinner sig inom några år i det åldersspann där de kan förväntas ha sin peak under karriären, förhoppningsvis lyckas Klopp att knyta till sig någon av dem.

Bubblare:
Rice
Koné

Spelfördelaren/hybriden:
Det här är rollen som nog sannolikt var öronmärkt för Jude Bellingham, med mer fokus på att han skulle vara en hybrid mellan en 6:a och en 8:a på mitten. Han skulle ha kunnat spela sittande bredvid Fabinho med mer fokus på att bryta linjer med bollen vid fötterna, eller så kunde han ha haft den mest offensiva rollen som höger-8, hybridrollen som Henderson oftast spelat i men som även förvaltades fint av Naby Keita under andra halvan av 21/22-säsongen.

Nu blir det ingen Bellingham men den positionsmässiga kravprofilen kvarstår och Liverpool behöver en mångsidig kreatör som är löpstark och klarar av att kombinera i sista tredjedelen likväl som att vårda boll djupare på egen planhalva. Det är ingen lätt matchning och Bellingham var så unikt bra för den här rollen på grund av sina naturliga färdigheter, fysik och ålder. Det finns några alternativ dock och den bästa tycker jag är Alexis Mac Allister i Brighton.

Argentinaren är naturligtvis ingen Bellingham men han har en mångsidighet som är väldigt lockande och passar perfekt i flera av de roller som Klopp använder på mittfältet, faktum är att den enda han inte klarar av är den mest defensiva. I Liverpool skulle han nog vara som störst tillgång i Thiagos roll, han har ett väldigt underskattat passningsspel och, supersmart rörelse i ”fickorna” på plan vilket gör att han alltid är spelbar. För mig känns han lite som en blandning mellan Gini och Thiago utan att för den sakens skull inneha lika extrema spetskvaliteter. Han skulle kunna vara spelfördelaren i en 4-3-3/4-2-3-1, han skulle också kunna ta hybridrollen till höger och samtidigt även fungera som högerytter som centrerar i en rakare 4-4-2. Och självklart skulle han kunna spela 10 som han redan gör i Brightons 4-2-3-1. Priset sägs vara hela 70 miljoner pund men det kan vara värt investeringen då Liverpool skulle få väldigt mycket för pengarna.

Nästa spelare är Wolves Matheus Nunes, en spelare som länkats flitigt i snart ett år men som jag märkt att många supportrar fått en dålig bild av eftersom han aldrig kommer igång i Wolves och har svårt att sätta avtryck. Jag skulle dock säga att det till stor del beror på att han används tokfel av Lopetegui, antingen som 10 eller vänsterytter i en 4-2-3-1 när hans klart bästa position är som den vänstra mittfältaren på det sittande mittfältet, en roll som Lemina obegripligt nog fått. I Liverpool skulle han lätt kunna spela på mitten bredvid Fabinho, Caicedo eller Ugarte fast inte ha en lika spelfördelade roll som Thiago, istället skulle han göra rollen lite mer som Gini och driva boll in i tomma ytor. Nunes skulle även kunna spela den högra hybridrollen i en 4-3-3 fast det skulle nog vara bättre att låta honom göra den rollen till vänster. Jag tycker fortfarande det är en intressant spelare med teknik och fysik som verkligen saknas på mitten, dessutom i en perfekt ålder vid 24.

En annan spelare som lockar är Celta Vigos 20-årige spelfördelare Gabri Veiga som har en klausul på 35 miljoner pund. En chansning som också skulle kunna visa sig vara ett kap, han spelar som den kreativa kraften till vänster på ett centralt tvåmannamittfält, så han har den rätta profilen. I övrigt känner jag inte till så värst mycket om honom men han har gjort nästan tvåsiffrigt antal mål i spanska ligan.

Bubblare:
Thuram (Nice)
Neuhaus (Gladbach)
Le Fee (Lorient)

Hybridrollen/kreativa 10:an:
Det viktigaste för Liverpool är att först få in spelare för de två rollerna som jag redan nämnt, men när det är klart borde man vända blicken mot den tredje rollen som byter profil och position lite beroende på vilket system Klopp använder. I en 4-3-3 pratar jag mer om en box-box-8:a som kan ha den rollen som Hendo/Elliott haft mest det här året, båda har dock misslyckats rätt rejält där. I en 4-2-3-1 skulle detta vara 10:an och då förändras kravprofilen betydligt mer mot det kreativa och tekniska hållet. Här faller naturligtvis Mount in som en given kandidat men absolut inte för några 70 miljoner pund som nämnts – Liverpool borde max betala 40 miljoner med tanke på kontraktssituationen och det faktum att Chelsea måste sälja många spelare för att blidka FFP.

Här finns det fler intressanta engelsmän, något som kan behövas för att fylla homegrown-kvoten i truppen. Gallagher i Chelsea har definitivt lungorna och kraften men saknar vissa tekniska bitar, det skulle nog dock Klopp älska att jobba med. Här finns också Maddison i Leicester och Ramsey i Aston Villa som potentiella alternativ.

Tar vi oss utanför PL har Ryan Gravenberch dykt upp som en het kandidat som det sägs finnas rejält intresse för från Liverpools sida. Han har hamnat väldigt snett i Bayern men är naturligtvis en stor talang, för min del känns han dock för taktiskt naiv i det här läget och jag tror att han inte är redo för pressen i Liverpool än på ett antal år. Kan han dock fås billigt och komma in som fjärde mittfältare är det ett intressant case.

Leipzigs Dominic Szoboszlai är en annan väldigt intressant spelare med rätt passform för den här rollen i flera av Klopps system. Dessutom en mästare på fasta situationer och förutom Trent är truppen inte direkt välsignad med spelare som kan leverera på direkta frisparkar.

Om det går att lösa skulle jag helst se att de tre rollerna fylls av Caicedo, Mac Allister och Szoboszlai eller Mount, men det finns som sagt ett antal alternativ som är riktigt spännande.

* * *

Texten är skriven av Andreas L. Följ honom på twitter HÄR.