I övermorgon är det kvartsfinal i Champions League. Vi ställs mot Manchester City i en match som är den största vi spelat på många år. I början på 2000-talet var det lite annorlunda, då bjöds vi på flertalet heta slutspelsdrabbningar i Europas mest prestigefyllda turnering. 2002 förlorade vi i kvartsfinalen mot Bayer Leverkusen, 2005 minns ni alla hur det gick, 2006 blev det respass i åttondelen mot Simaos Benfica, 2007 finalförlust mot Milan, 2009 tog det slut i kvartsfinalen mot Chelsea. 2008 var senast vi tog oss vidare från en kvartsfinal, precis som på onsdag var det ett engelskt lag som stod på andra sidan. Det som stod mellan oss och en semifinal då var Arsene Wengers Arsenal.

Det är på dagen tio år sedan dubbelmötet med Arsenal sparkade igång. Den inledande bortamatchen slutade 1-1, efter det att Adebayor givit Arsenal ledningen i den första halvleken, men ganska snart fått se Dirk Kuyt kvittera för oss. Returen på Anfield spelades en vecka senare och frågan är om inte den elva vi ställde på benen då är den bästa vi haft under 2000-talet:

Pepe Reina – Spanjoren som tog över efter Dudeks Istanbul-prestation och blev kvar i Liverpool till 2013. Under sin tid i klubben vann han Golden Glove award flera gånger, höll nollan 50 gånger under sina första 92 matcher och blev oerhört omtyckt.

Jamie Carragher – Behöver ingen närmare presentation, en legend i klubben som vid den här tiden stod på toppen av sin karriär.

Sami Hyypiä – Den bäste mittback vi haft i klubben under 2000-talet.

Martin Skrtel – Ojämn spelare, men i sina bästa stunder en mycket duktig försvarsspelare.

Fabio Aurelio – Den bästa vänsterback vi haft på otroligt länge. Skadorna förstörde hans tid i Liverpool i stort, men vid den här tiden var han frisk och väldigt bra.

Xabi Alonso – Benitez försökte efter den här säsongen ersätta spanjoren med Gareth Barry, kanske det största misstag vår gamle tränare gjort under sin karriär.

Javier Mascherano – Smart, tuff, småful. Det här är en spelartyp vi verkligen saknat sedan argentinaren lämnade oss för Barcelona.

Steven Gerrard – Gjorde elva mål i ligan den här säsongen, sex mål på tretton matcher i Champions League. Stevie G var 27 år när matchen mot Arsenal spelades och verkligen inne i sin prime.

Dirk Kuyt – Holländaren som aldrig slutade springa, alltid var först på returer och trots att han kom till klubben som tänkt spetsanfallare inte klagade en enda gång när Benitez placerade honom ute till höger.

Peter Crouch – Kanske det svagaste namnet i den här startelvan, gjorde sin sista säsong i Liverpool.

Fernando Torres – Kom till Liverpool inför säsongen, gjorde 33 mål på 46 matcher. Ledde anfallslinjen på ett magiskt sätt och gjorde bland annat det avgörande målet i 1-0-segern borta mot Inter i åttondelsfinalen.

I Arsenals elva kan vi hitta namn som Fabregas, Adebayor, Hleb, en skadefri(!) Diaby och såklart också Kolo Toure. Domare i den här matchen var svenske Peter Fröjdfeldt.

Det blev en svängig match, där man, som vanligt när det kommer till Liverpool kastades mellan hopp och förtvivlan. I halvtid stod det 1-1, 2-2 totalt, efter det att Hyypiä kvitterat Diabys ledningsmål. Den andra halvleken innehöll det mesta men kan önska av en fotbollsmatch. Torres gav oss ledningen, en ledning vi höll länge. I den 84:e minuten kvitterade dock Adebayor, ett mål som då innebar att Arsenal var vidare. Holländaren Ryan Babel hade då varit på planen i drygt fem minuter, efter att ha ersatt Peter Crouch. Två minuter efter Arsenals kvittering blev Babel fälld av Toure i straffområdet. Gerrard satte säkert straffen. 3-2 betydde att vi var laget som var vidare och Arsenal satsade allt på ett kort, flyttade upp spelet och satte press på vårt försvar. I en omställning tog sig dock Ryan Babel till ett fint läge och satte avgörande 4-2 i matchens absoluta slutskede.

Här kan ni se höjdpunkterna från matchen.

Totalresultatet skrevs till 5-3 och vi var vidare till semifinal mot Chelsea. Även om det blev respass i semin är dubbelmötet med Arsenal en kamp som jag minns oerhört väl och frågan är om inte det här laget är det bästa vi ställt på benen under 2000-talet?