[fblike url=”https://www.facebook.com/TotaalLiverpool” style=”standard” showfaces=”false” width=”450″ verb=”like” font=”arial”]

Den gamle greken Aristofanes sägs ha sagt att under varje sten lurar en politiker. När det gäller Liverpool kan man nog snarare tala om att under varje sten lurar en journalist.

Mediebevakningen på Liverpool är minst sagt intensiv. För oss fans innebär detta en stor utmaning; Vad ska man tro på? Vad är överhuvudtaget värt att läsa? Vilka källor är pålitligast?

De brittiska tidningarna har onekligen ett halvtaskigt rykte i Sverige. Somliga talar ofta om brittiska tabloider och buntar i stort sett ihop samtliga brittiska tidningar. Så är naturligtvis inte fallet, då landet även har fenomenala tidningar som exempelvis The Times, som inte bör överskuggas av de värdelösa tabloiderna (som också finns).

En pålitlig tidning som vi brukar använda oss av här på Totaal Liverpool är lokaltidningen The Liverpool Echo. Detta är en ytterst seriös tidning som sannerligen inte publicerar vad som helst bara för att sälja lösnummer eller för den delen få besökare på sin hemsida.
Neil Jones är en av sportreportrarna på Liverpool Echo. Han har skrivit ett antal LFC-artiklar och är även en flitig twittrare. Vi på Totaal Liverpool har intervjuat Jones om hur ofta han hänger med kikare utanför Melwood, hans brokiga karriär som journalist & paywalls.

*Vänligen observera att intervjun genomfördes på engelska. Därför publiceras den både på engelska och på svenska. Vi har gjort översättningen själva.

Välkommen till del 1/2 – av vår intervju med Jones.

Välkommen till Totaal Liverpool Neil, först och främst… Hur började du inom journalistbranschen och hur fick du ett jobb på Liverpool Echo?
– Tack så mycket. Min karriärväg är en ovanlig sådan, i journalistiska termer. Journalistik var alltid någonting som jag var intresserad av under skolåren – min bästa ’gren’ har alltid varit skrivande – jag skrev matchrapporter till skolmatcher, dataspel, matcher jag hade sett på tv. Jag hade en hög ’Match-’, ’Shoot-’ och FourFourTwo-tidningar som jag läste från pärm till pärm.

– När jag hade avslutat mina A-levels (motsvarande gymnasiet i Sverige, bloggarens anmärkning…), valde jag att inte gå på universitet. Jag är från singelfamilj med en strävan, och på många sätt behovet, att börja jobba och tjäna pengar var alltid viktigast i mitt huvud.

– Så jag skaffade ett vanligt jobb på en bank i Liverpool, 9-5, ingen press, inget ta med sig jobbet hem. Det var idealiskt under en tid, men medan du växer upp och inser att ditt liv måste förändras inser du att du inte kan göra det för evigt. Journalistiken startade för mig när jag genomgick en operation för mitt korsband 2008. Jag fick ledigt i 10 veckor, kunde inte träna någonting och var uttråkad. Så jag skapade några bloggar, postade de på MySpace (Jag vet!) och några sidor snappade upp de. De bad mig att posta på mer regelbunden basis och det gjorde jag. En av de siterna var Soccerlens, och de var de första att faktiskt betala mig för jobb.

– Det var från Soccerlens som jag blev tillfrågad av Goal.com att bli deras Liverpool FC korrespondent för deras nya UK-site 2009. Det var då som jag helt och hållet började ägna mig åt journalistik som en karriär snarare än en hobby. Jag lämnade bankjobbet, började lära mig branschen riktigt, och min första livematch som reporter var en 4-0-hemmaseger mot Burnley, i fint solsken, på min födelsedag. Det har gått utför sedan dess!

– Jag spenderade 2009-10-säsongen på Goal och fick några bra kontakter. I slutet av säsongen beslutades ömsesidigt att jag inte skulle stanna på Goal, och jag frågade sportchefen på the ECHO om jag kunde hjälpa till över sommaren – det var VM, såklart. Han höll med, och jag signade upp för tre veckors obetald arbetslivserfarenhet, som ledde till fyra, fem, sex, åtta, tolv. Så småningom fick jag betalda skift, vanligtvis en måndag eller fredag, för att hjälpa till med juniorerna eller veckoliga sportsektioner, och i januari 2011, veckan som Kenny Dalglish kom tillbaka till Liverpool, blev jag erbjuden ett heltidsjobb som sportreporter.

Jag har gjort lite research och noterade att du jobbat för Goal.com. Hur var den erfarenheten och hur jobbade de i jämförelse med Echo? Goal och Liverpool Echo är på många sätt långt ifrån varandra när det gäller trovärdighet – om du förstår vad jag menar.
– Jag förstår vad du menar, men nyckeln var att komma ihåg att Goal.com UK var, när jag började där, en helt ny websida, så trovärdigehten skulle alltid bli ett stort problem. Särskilt då deras korrespondenter var folk som jag, som i stort sett inte hade några kontakter, inga connections och ingen erfarenhet. De gjorde det faktiskt väldigt bra som fick sina reporter till Premier League-matcher, och för att vara rättvis, de har växt enormt mycket sedan jag lämnade (kanske eftersom jag lämnade?!). Deras trovärdighet är definitivt stigande, även om det är lättare för mig att få kontakters uppmärksamhet/tillit om jag säger att jag kommer från the Echo, snarare än Goal.com.

– Men erfarenheten som jag fick på Goal var fantastisk. Jag gick på alla presskonferenser på Melwood eller på Anfield (Liverpool spelade fortfarande i Champions League då), jag gjorde en ’mixed zone’ under min första vecka på jobbet, intervjuade Lucas och Javier Mascherano, och jag fick verkligen bra exponering på en växande sida.

– Goal är annorlunda i jämförelse med the Echo, självklart är de det. De blomstrar under transfer säsongen – januari och sommarmånaderna är alltid nycklarna när det kommer till att generera intresse och träffar – medan the Echo tenderar att vara jämnare i sin bevakning.

– Det som jag hade problem med på Goal, och det är bara min personliga åsikt, är att allt jobb gjordes på alltför avlägset avstånd, det fanns inget högkvarter vid den tidpunkten, och jag träffade aldrig många av personerna som jag jobbade för/med, allt gjordes via Skype, sms och e-mail. Jag hade problem med det eftersom jag behöver ha ett bollplank, jag behöver prata om saker med folk, be om råd, söka uppmuntran, och det var stundtals svårt på Goal, särskilt då jag i grund och botten var en amatör som gjorde en professionells jobb. Jag tittar tillbaka och tänker att jag gjorde ett okej jobb på Goal, men det fanns mycket som jag hade kunna gjort bättre, och jag tror att mer support kanske hade hjälpt i den bemärkelsen.

– The Echo är mer ’team’-baserat, det finns mycket direktkommunikation. Och självklart är kärnpubliken annorlunda i jämförelse med en nationell websida, eller ens en nationell tidning. Vår ton måste vara mer ’lokal’, vi måste vara långt mer hänsynsfulla till vad den lokala publiken känner och behöver, och självklart måste vi ha starkare relationer till nyckelkontakter i staden.

Hur ser en ”vanlig” arbetsvecka ut för dig, under och efter fotbollssäsongen? Hur ofta hänger du runt Melwood med kikare, till exempel?
– Jag kan ärligt talat säga att jag aldrig har gjort kikare-på-träningsanläggningen-rutinen. Min arbetsvecka beror på vilka mina skift är. Jag varierar mellan ’weeklies’-skift och ’ECHO’-skift.

– Om det är weeklies, då är måndag till onsdag upptagna med att ringa runt till alla lokala lags managers och skaffa intervjuer med dem. Så jag är i telefonsamtal med Southports manager, Bootle, AFC Liverpool, Marine, Burscough, Skelmersdale United, Runcorn Linnets, Runcorn Town, sen några lokala cricket- och rugby-kaptener. En del tror att det inte är idealiskt, men jag gillar det. Dessa personer ger dig mycket tid, och är långt mer öppna än de som befinner sig högre upp på stegen. Jag är själv ganska aktiv på den lokala fotbollsscenen, involverad i en klubb på lördagarna, så jag gillar mina weekly-skift, även om det finns mycket att göra.

– Om jag är på Echo-skift, bevakar Liverpool och Everton, då är min vecka helt annorlunda. Om det har varit en match på lördagen, så spenderas söndagen med att skriva en rapport och citatdelarna från den. Måndagen kan spenderas på uppföljningar – exempelvis en ’sparad’ intervju från efter matchen, eller en statistisk analys – sen har vi krönikörer som vi måste ringa, Aldridge, Molby, Howard, Kendall, Ian Snodin etc – på tisdagen kan du gräva efter en skada eller transferstory, ringa pressansvariga, skicka meddelanden till spelare/managern för att försöka ta reda på vad som händer. Om det inte är någon match på onsdagen kanske det behövs skrivas en artikel, kanske en historisk artikel eller en kommentarsartikel (exempelvis varför LAG X har haft svårt hemma den här säsongen, eller är SPELARE X mannen att lyfta klubben).

– På torsdagen, är du i pre-match mode, ser fram emot helgen. Liverpool och Everton håller ofta presskonferenser på fredagen, vilket hjälper till att fylla lördagens Echo och vår 16-sidiga Football ECHO-bilaga, och givetvis jagar du konstant klubbarna för att försöka få tillgång till spelare eller managern. För att vara ärlig, klubbarna som vi bevakar tenderar att vara ganska bra i den bemärkelsen.

Vilken fotbollsmatch var den första du såg som supporter respektive fotbollsreporter?
– Som supporter, var det när Liverpool besegrade Crystal Palace med 3-0 på Anfield 1991. Ian Rush gjorde ett drömmål och det var en av Graeme Souness första matcher som manager.

– Som reporter, var det när Liverpool besegrade Burnley med 4-0 på Anfield i september 2009. Yossi Benayoun gjorde hattrick och Dirk Kuyt ett.

Online pay-walls på tidningars hemsidor är en ganska stor mediediskussion i Sverige. Vi har noterat att flera brittiska tidningar kräver en summa för att folk ska kunna läsa deras artiklar online, medan din egen tidning fortfarande har artiklarna tillgängliga gratis. Vad är din åsikt rörande detta på många sätt svåra ämne?
– Jag tycker att det är en tuff en, personligen. Jag vet inte tillräckligt mycket om siffrorna på the Times, till exempel, för att kunna säga om deras paywall fungerar, men jag prenumenerar på de eftersom jag tycker att summan är värd det.

– Med det sagt, så finns det några tidningar som jag inte skulle betala för att läsa online, eftersom jag inte ser att deras innehåll är värda pengarna. Jag antar att en del personer kanske tycker detta om the Echo eller andra lokaltidningar.

– En sak som jag ska säga är att det är lättare att göra på sättet som the Times har gjort – att ta betalt först och se hur det går – än att ge bort det gratis i flera år, och sedan helt plötsligt börja ta betalt. Det vore en stor risk. Men om innehållet är bra, då kommer folk att betala för det. Och det borde de göra, i all rättvisa. Många personer är med och producerar tidningar, och det verkar udda att tusentals personer kan kringgå det enkelt genom att ta fram en dator och klicka med en mus.

* * *

I del två (som släpps i helgen) så pratar Neil om hur man luskar fram en transferstory, avhyvlingen ifrån Jamie Carragher, Twitter, och sist men inte minst, Sven (Göran Eriksson).

Del 2 är med andra ord något alldeles särskilt att se fram emot! På återseende!

/Totaal Liverpool, @JesperEss & @Pelle2x