Efter den senaste omgångens förlust mot Manchester City var det viktigt för Liverpool att hitta tillbaka till vinnarspåret igen, bortamatchen mot Brighton var verkligen ingen lätt trepoängare, men spelarna visade än en gång att de är mentalt starka och trots att vi hade en helt nykomponerad backlinje fick vi se en defensiv som glänste.

Vi har visat många gånger den här säsongen att vårt försvarsspel håller hög nivå, trots att vi drabbats av skador både i mitten och ute till höger har det funnits en trygghet i spelet som imponerat. Under gårdagen fick van Dijk spela med sin fjärde mittbackspartner för säsongen, efter Gomez, Matip och Lovren var det nu Fabinhos tur att kliva ner bredvid den reslige holländaren. Resultatet av samarbetet blev ytterligare en hållen nolla och den enda målchans som Brighton skapade var det Fabinho som avvärjde. I en match där offensiven inte kom igång visade vi än en gång att vår defensiv kan vinna matcher åt oss. December var otroligt stark av oss, i veckan belönades Virgil van Dijk som den bästa spelaren i ligan under den månaden och det var verkligen en välförtjänt utnämning. Det går inte att överdriva hans betydelse för oss, den stadga och trygghet som han ger laget är imponerande. Han har, som sagt, spelat med fyra olika partners och det har aldrig spelat någon roll vem det varit, vår försvarsgeneral tar ton och ser till att det ramstarka försvaret fortsätter att hålla tätt. Tydligheten i van Dijks direktiv blev tydlig igår när Alexander-Arnold inte höll linjen, att i närbild då få se holländaren få ner vår unge talang på rätt ställe var minst sagt respektingivande. När det kommer till försvarslinjer vill jag helst inte se så mycket rotation, de klassiska storlagen har ofta haft en fyra längst bak som spelat i stort sett jämt. Säsongens Liverpool har den bästa offensiv vi sett på otroligt länge och det trots att vi haft stora skadebekymmer. Andy Robertson och van Dijk har varit de fasta komponenterna, men förutom de fyra olika mittbackarna har det varit fyra olika högerbackar(Alexander-Arnold, Gomez, Clyne, Milner), det låter inte helt idealiskt, men det har fungerat otroligt bra. Van Dijk har säkerligen en hel del i att det fungerar så bra, tryggheten med Alisson i mål påverkar garanterat också, det råder ingen tvekan om att den defensiv Klopp byggt under de senaste tolv månaderna håller en nivå som kan ta oss långt.

Som vanligt i de jämna matcherna är det en aktion av Salah som blir matchavgörande, jag har tidigare skrivit här om hur många av hans mål som varit matchavgörande och nu kan vi lägga till ytterligare i den kolumnen. Har man, som han gjort, slagit straffar som varit avgörande för sitt lands VM-kvalifikation darrar man kanske inte så mycket när man ska slå en straff i omgång 22 av Premier League, men personligen satt jag och var otroligt nervös när det var dags för honom att sätta foten till bollen. Vi hade haft enormt svårt att skapa lägen och min känsla var att en miss kunde vara förödande i jakten på tre poäng. De gånger som vår offensiv kommer igång bra oroar jag mig inte över missade målchanser, det kommer alltid fler, men mot Brighton skapade vi otroligt lite och en missad straff i det läget hade stärkt hemmalaget och kanske gjort oss lite stressade. Salah visade att han inte hade några planer på att låta Brightons målvakt få chansen att rädda, även om han fick handen på bollen var den så hårt slagen att det aldrig var nära att bli en räddning. Beslutet att blåsa straff var nog tämligen enkelt för domaren, det var tydligt att Salahs stoppades på ett ojuste sätt. Att hemmapubliken buade åt Salah efter situationen kan jag köpa, de såg inga repriser och är såklart lika enögda som vi är när det kommer till avblåsningar mot det egna laget. Det jag inte kan förstå är hur det på sociala medier direkt kommer upp snack om att Salah filmar. Egentligen är det skit samma vad motståndarfans tycker om våra spelare, men det finns en liten fara i det här och det är att domarna snart börjar påverkas. Om det blir för mycket prat om att Salah ramlar enkelt kan det bli så att domarna tvekar när de ska blåsa och då kanske vi är tillbaka i det läge där vi var förra säsongen, där det var i stort sett omöjligt för egyptiern att få blåsningar med sig i straffområdet. Jag hoppas att domarkåren är så pass skicklig att de ser att anledningen till att Salah ofta blir bryskt tagen i straffområdet är att han helt enkelt är för snabb för backarna och att det därför blir många situationer runt honom, men jag kan inte påstå att jag fullt ut litar på rättsskiparna i Premier League.

Vinsten igår var viktig av många anledningar, jag tror att det som de flesta av oss oroade oss över var hur vi skulle studsa tillbaka efter förlusten mot City. Att då få se ett lag som direkt var tillbaka i samma vinnarspår som avslutade december var betryggande. Vi visade att vi inte tänkte ge de andra lagen några fribiljetter tillbaka in i kampen om förstaplatsen. Trots förlusten senast, trots skadorna i backlinjen, gick vi in och gjorde det som vi gjort så bra tidigare under säsongen. Vi gjorde mål och vi höll tätt bakåt, det var inte underhållande, men det var vad som behövdes. Citys spelare försökte lägga över press på oss både inför och efter mötet med dem, men nu har de själva lite att fundera över inför måndagens möte med Wolverhampton.