”Roberto Firmino, he drinks caipirinha, he came from Hoffenheim, to bring us joy!”

Okej, det kanske krävs lite arbete för att få den där sången att slå, men när jag sett vår nye brasse spela de senaste veckorna har jag inte kunnat låta bli att tänka på Luis Garcia. Garcia var en spelare som sällan var speciellt delaktig i spelet, kunde ofta vara borta ur matcherna en lång stund, men lika ofta var han den spelare som stod där och firade sitt mål efter att ha tagit oss ur svåra knipor. Firmino påminner mig om Garcia. Han är en poängspelare, precis som vår lille spanjor var, man märker inte alltid av honom så mycket på planen, men han är en mästare på att snoka upp målchanser, antingen som avslutare eller som framspelare.

Statistiken visar att Firmino är den spelare i PL som varit inblandad i flest mål under 2016 och det är imponerande, speciellt med tanke på att det ofta känts som att vårt anfallsspel inte riktigt klickat. Jag var väldigt spänd på vår nye brasse, när han kom från Tyskland i somras, även om jag knappt sett honom spela hade jag höga förväntningar på honom och hoppades att han skulle kunna bli en ny nyckel i vårt anfallsspel. Men inledningsvis gick det trögt, både för honom och för laget. Skador och otydliga positioner gjorde det inte lättare för Firmino när han skulle anpassa sig till spelet i England och vi var nog många som kände oss ganska besvikna på hans första tid. När Klopp kom in började det plötsligt att hända mer kring honom, han började komma i lägen, han började ta avslut och de senaste månaderna har poängen från honom duggat tätt. Det har inte spelat någon större roll om han spelat som anfallare eller som mittfältare strax bakom, målen har kommit ändå. Han har varit raka motsatsen till Adam Lallana, som har mycket boll och ofta gör sakerna fram till målchanserna bra, men där inte får till det. Bortsett från City-matchen har det kommit alldeles för få poäng från Lallanas fötter, men de senaste månaderna kan man inte säga det om Firmino.

Det är få matcher som han briljerat i spelet, han är inte en spelare som dominerar en match, vilket vår andre offensive brasse ibland kan göra. Firmino är en annan typ av spelare, en matchvinnartyp, som antingen är helt osynlig i matcherna(som i ligacupfinalen) eller bidragande till segern(som i revanschmatchen mot City). Man behöver sådana spelare i laget och det tycker jag vi saknat de senaste säsongerna, jag skulle säga att vi inte haft en sådan spelartyp sedan Luis Garcia, med viss reservation för Maxi Rodriguez. Min förhoppning är att Firmino kan blomma ut än mer nästa säsong och kanske bli mer deltagande i spelet, bli mer dominant på planen och prestera med en större jämnhet. Det är uppenbart att han har många bra egenskaper och det där snacket om floppvärvning som man kunde höra tidigare har börjat tystna nu. Nästa säsong har han ett år i England bakom sig, han kan då spelet, vet vad det innebär att möta lag som Stoke, WBA osv. Jag tror han kommer bli ännu nyttigare då.

Målet mot Palace i helgen kanske ska skrivas in, åtminstone delvis, på turkontot, men samtidigt var det en behärskad avslutning, i en match där vi inte skapat någonting. Han var på rätt plats vid rätt tillfälle och han gjorde det bästa av situationen, om han missat chansen är jag övertygad om att vi lämnat planen utan några poäng. Kanske kommer det snart att sjungas sånger om honom på Anfield, för det börjar bli dags för den här generationen av spelare att sätta riktiga avtryck och jag tror Roberto Firmino kan vara bidragande till det.