Det var en minst sagt välkommen trepoängare som vi tog igår, trots att det inte såg speciellt bra ut spelmässigt fanns det en del att ta med sig från matchen mot Stoke. När de där otroligt långa sju minuterna som domaren lade till var över och pipan ljöd på Anfield kändes det bättre än det någonsin gjort med en ful 1-0-seger mot ett lag vi egentligen ska slå komfortabelt. Just sättet vi vann på var ett sätt som jag inte trodde vi var kapabla till den här säsongen, spelet fungerade inte, men vi krigade och slet. För första gången på länge vann vi en del andrabollar, kom ut med bollen under kontroll efter närkamper och våra mittbackar klarade sig i nittio minuter utan att bjuda på en målchans. Det är såklart inget gott betyg till sommarens värvningar att den första segern på länge tas när vi enbart har en ny spelare i startelvan, det var ingen billig bänk på Anfield igår. Jag ska inte gå in allt för mycket på startelvan, men jag kan inte riktigt förstå varför Rodgers plötsligt petat Moreno. Visst, han har gjort två ödesdigra misstag, men att spela José Enrique i stället känns mycket konstigt. Att Glen Johnson får spela match efter match är även det ett stort frågetecken för mig, men den här gången är det inte läge att gnälla på det.

Rickie Lamberts mål i veckan och Glen Johnsons mål igår hade en sak gemensamt, det var mål som gjordes tack vare en bra inställning. Lambert kämpade in vår kvittering nere i Bulgarien och igår offrade Johnson en hel del när han kastade sig fram och nickade in segermålet. Förhoppningsvis är det här ett tecken på att spelarna förstått vad som krävs i år, det kommer inte att tas några gratisvinster, ska vi plocka hem trepoängare krävs det uppoffringar och kämpaglöd, det kommer att göra ont. Jag har länge saknat rätt attityd hos spelarna på planen, men nu börjar man kunna märka av den och det känns positivt. Ser man till antalet målchanser igår hade vi inte något övertag mot Stoke och i den första halvleken kändes det avlägset med ett mål framåt, det fanns ingen riktig idé om hur vi skulle komma till målchanser. Andra halvleken bjöd på en marginell förbättring, lite för ofta hamnade vi i ett ineffektivt kortpassande runt straffområdet, det togs för få avslut. Vi behöver bli mer direkta runt straffområdet och det skulle inte skada om vi sköt mer. Sterling visade ifjol att han kan göra mål från distans, Coutinhos skott är inte hans starkaste sida, men om han inte använder det riskerar han att bli ganska lättläst. En avslutande tanke kring offensiven, vad är det egentligen som hänt med våra fasta situationer? Under förra säsonger kändes det som en målchans när vi hade frisparkar och hörnor, nu fastnar de ofta på första försvarare och det är otroligt sällan någon av våra spelare är först på bollen. I läget vi är nu, där vi inte kommer till målchanser lika lätt, blir fasta situationer väldigt viktiga och det är en punkt vi måste förbättra.

Det har varit intressant att se Lucas Leiva tillbaka i startelvan, igår var han en av våra bästa spelare och även om hans ben inte är de snabbaste visar hans spel vikten av att ha en defensiv mittfältare på planen. Jamie Carragher skrev en intressant text om ämnet i veckan, om hur Liverpool borde använda Steven Gerrard framöver och om att vår kapten aldrig varit den typen av spelare som städar framför en backlinje. Carragher betonade hur viktiga Dietmar Hamann och Javier Mascherano varit när han själv spelade mittback i laget, vi har ingen spelare som håller deras kvalitet i dagens trupp, men Lucas är det närmaste vi kommer en defensiv mittfältare som skyddar backlinjen. Gerrard har ett bra passningsspel från djupet av planen, men det är många gånger i år som det känts som om motståndarna kan promenera igenom mitten lite för enkelt. Ska vi börja plocka poäng måste vi bli mer kompakta som lag och då tror jag att Lucas närvaro på planen kan komma att behövas. Jag har sett för lite av Emre Can för att kunna bedöma honom i den defensiva rollen, kanske klarar han också av den, men den roll Steven Gerrard hade under den föregående säsongen är inget vi har råd med i år.

Det finns fortfarande väldigt mycket som behöver göras, vi skapar alldeles för få målchanser och när vi lyckades göra mål sjönk vi ner i knät på Mignolet direkt, det är knappast en slump att vi tappat ledningar i slutskedet i stort sett varje gång vi haft en ledning att tappa. Jag tar dock med mig uppoffringen och kämpainsatsen, personifierad av Glen Johnson vid målet, jag tar med mig Lucas insats och allra främst tar jag med mig tre enormt viktiga poäng. Hoppas innerligt vi kan bygga vidare på det här under kommande vecka.

* * *

Ovanstående text är skriven av Totaal Liverpools skribent Tomas, vars twitter du hittar HÄR.

Vanligtvis skriver Tomas på sin blogg Weepingbrother.blogspot.se.