[fblike url=”https://www.facebook.com/TotaalLiverpool” showfaces=”false” width=”450″ verb=”like” font=”arial”]
Denna krönika är skriven av signaturen Coffe, en av de som har ansökt om att få bli skribent på Totaal Liverpool. I denna text skriver han om Liverpool och deras säsongsinledning ur ett retoriskt perspektiv. Trevlig läsning!
Krönika: Retoriken talar sitt tydliga språk
A man is out there. On a mission. Not alone. He got the biggest toolbox in the whole kingdom. And he is our man.
Retoriken talar sitt tydliga språk. Resan har bara börjat. Liverpool ska tillbaka. Liverpool är på väg.
Föregående år var en bedrift under omständigheterna. En start på resan. Inget annat.
Hedersvärda placeringar kanske är gott nog i andra klubbar eller hos individer med egenskapen att nyansera. Det signalerar dock också en viss förlorarmentalitet som genomsyrat i högsta grad ett sentida Arsenal men även Liverpool. Något som aldrig var accepterat hos våra rivaler några mil bort.
Title contenders. Title contenders. Title contenders. Steven Gerrard, Jordan Henderson, Dejan Lovren är överens. Det är ingen som hymlar om att vi ÄR tillräckligt bra för att vara genuina utmanare. Fluffiga formuleringar om titlar i framtiden tillhör dåtiden. Den gråa förlorarmentalitetens tid. Manchester Uniteds nyfunna verklighet, Manchester Uniteds framtid.
Tacka den som tackas bör. Tack FSG. Tack Brendan Rodgers.
Vi har tagit tillbaka respekt. Vi har tagit tillbaka vår borg. Vi har tagit en andraplats. Men resan har bara börjat.
Inom retorik brukar man nämna 3 huvudingredienser för att övertyga sina lyssnare ethos, pathos och logos.
I Brendan Rodgers berättelse är han huvudrollsinnehavaren. Han är Bill Shankly. Och Bill Shankly var en vinnare. Det är ett ethos som inte ska underskattas. I berättelsen är Liverpool på väg mot anrika höjder, höjder där man inte varit på evigheter. Men höjder där Liverpool hör hemma. Näten är röda och Liverpool har återigen en borg värd namnet. Det är svårt att inte bli känslomässigt berörd av berättelsen. Pathos.
Liverpool står i år efter 3 omgångar och det stundande landslagsuppehållet på 6 poäng i årets upplaga av Premier League. Enligt mig ett fullt godkänt resultat om man tar i beaktning att två av matcherna ägt rum på bortagräs. Det går faktiskt att hävda att Liverpool haft det svåraste spelschemat av alla lag än så länge. En inte helt oviktig faktor som förstärker den positiva bilden av årets säsongstart är att konkurrenterna såväl spelmässigt som poängmässigt startat sämre än Liverpool (Chelsea den enda som uppenbart kan exkluderas).
2013-2014 2014-2015
Liverpool vs Saints (0-1) Liverpool vs Saints (2-1)
Man City vs Liverpool (2-1) Man City vs Liverpool (3-1)
Spurs vs Liverpool (0-5) Spurs vs Liverpool (0-3)
Liverpool sålde sin största stjärna men i Rodgers berättelse kan åhöraren fortfarande lyssna till en progression. Rodgers använder den tredje ingrediensen bakom kraften att övertyga. Logos. Förnuftet och logiken kan ju bevisa det han säger.
En snabb återblick på fjolårets succéartade säsong visar att vi efter 3 matcher då ledde Premier League med 9 inspelade poäng. Säsongen summerades med en 2:a plats med lite bitter eftersmak av vad som kunde varit. Även om vi jämfört med förra året står med 3 poäng färre efter 3 omgångar så använder Brendan Rodgers en retorik som att vi i år ligger bättre till än förra året. För granskar vi samma motstånd från förgående år så har vi faktiskt 3 fler poäng i de specifika matcherna.
Brendan Rodgers retorik ska verkligen inte underskattas. Känslan för mig när jag ser intervjuer med spelare så var fjolåret ingen bragd, utan endast något som skapade hunger av att bli ännu bättre. Den progressionen vi visar upp är en förvandling från något högst mediokert till något som kan nå oanad höjd. En match i taget, lite bättre, tick tack.
När Aston Villa gästar Anfield har vi ett ypperligt läge att förstärka bilden av att årets upplaga är ännu starkare än fjolårets med konkret statistik. Lita på att det här är en historia som kommer berättas så länge vi gynnas av den.
Ypperligt skrivet!
Bra krönika.
Ibland eller ganska ofta kan jag fundera på hur nära ligatiteln vi var. Att det är så viktigt att ta chansen när man har den för man vet aldrig när den dyker upp igen. Lfc hade chansen men tog den inte och det känns fortfarande för j-vligt. Men jag hoppas spelarna är bättre än mig på att ställa om och komma igen.
tack, jo den frågan du ställer är ett intressant ämne, kräver nästan en egen text i sig 🙂 Personligen så är jag inte bitter längre och tror på en ljus framtid. Det är trots allt inte bara resultaten som är bättre, utan även spelmässigt är vi som natt och dag. Liverpool bidrar idag till stor underhållning sett till det fotbollsmässiga i ligan och det har inte förlorats med den chansen. Klarar vi att konservera det så tror jag att vi kommer tävla om titlar en lång tid framöver. Sedan är det ju som så att konkurrensen är extremt tuff, så det är svårt att spekulera exakt när det här kommer hända.
Riktigt bra skrivet. Niva klass på det…!
Bra skrivet!
Kul att höra :)! Äntligen är det game-day!
King Coffe! /M