[fblike url=”https://www.facebook.com/TotaalLiverpool” showfaces=”false” width=”450″ verb=”like” font=”arial”]

De senaste dagarna har de tre titelutmanarna Liverpool, Manchester City och Chelsea spelat ligamatcher. Samtliga om ut i matcherna med en tydlig målsättning att vinna. Spelarna agerade bestämt och samtliga tog tidiga ledningar i sina matcher. Däremot var det endast Liverpool som lyckades plocka tre poäng – vilket kan komma att bli helt avgörande i titelstriden.

Sunderland visade sig vara en oväntat svår och framförallt envis motståndare för både City och Chelsea. Connor Wickham, som i princip har varit iskall i Premier League hela säsongen, har plötsligt blivit en frälsare för den nordengelska klubben som jagar nytt PL-kontrakt. Att Fabio Borini blev matchvinnare i gårdagens match var naturligtvis extra roligt för oss LFC-fans. Det är anmärkningsvärt att både Borini och Oussama Assaidi har sänkt Chelsea i ligamatcher den här säsongen. Deras mål kan visa sig vara så, så, så viktiga för Liverpool.

Liverpool tog en extremt viktig 3-2-seger mot Norwich. Man gjorde som vanligt flertalet vackra mål, men släppte också – som vanligt – in ett par onödiga bollar.

0-1 satte Raheem Sterling efter en fin individuell prestation. Det är svårt att begripa att en så liten kille kan skjuta en boll med en sådan kraft som han gjorde – STENHÅRT! Den mycket duktige målvakten John Ruddy kunde inget göra.

0-2 satte Luis Suarez (hans 30:e ligamål!) efter en fantastisk passning av Sterling. Framspelningen var oerhört fin, men observera även Suarez smarta löpningar som gjorde att den markerande mittbacken inte lyckades följa med honom, samt att Sterling uppfattade uruguayanens smarta löpning. Där såg man hur samspelta Suarez och Sterling är. Sedan att löpningen och passningen var intelligenta och att passningen i sig kräver skicklig precision är naturligtvis också givet.

Norwich skulle dock komma tillbaka in i matchen. Känslan var att Liverpool spelade lite väl avslappnat och gick ner i intensitet efter 0-2-målet.

1-2 satte Gary Hooper efter att Bradley Johnson stört Simon Mignolet tillräckligt mycket i en luftduell för att bollen skulle hamna framför Hooper i en position som han givetvis sätter tio av tio gånger. Min uppfattning är att Mignolet kommunicerade till Martin Skrtel att han skulle boxa iväg bollen, och att Skrtel av den anledningen ’duckade’. Sedan lyckades inte Mignolet fullfölja sin aktion fullt ut, eftersom han stördes för mycket av Johnson. Med facit i hand ett bra ingripande av Johnson och ett mindre bra ingripande av Mignolet.

Reduceringen innebar att Norwich fick ytterligare energi och flyttade fram positionerna. Liverpool fick å sin sida större ytor i sina spelvändningar.

1-3 gjordes av Sterling, även om det kanske bör betraktas som ett självmål, på just en spelvändning. Det var absolut ingen slump att läget kom till – men det var en slump att målet styrdes in via backen och fick den märkliga (och aningen lustiga) bollbanan.

Norwich gav naturligtvis inte upp, trots 1-3-målet. Det fanns ingen anledning för de att ge upp, med tanke på att varje poäng är livsviktig för deras del.

2-3 var ett snyggt nickmål av Robert Snodgrass efter ett bra inlägg av Martin Olsson. Samtidigt kan man inte göra annat än att undra vad Jon Flanagan gjorde i samband med den situationen… Flanno måste störa Snodgrass mer än så, annars är risken överhängande stor att Norwichspelaren gör mål, vilket han ju också gjorde.

En uddamålsledning är aldrig en säker ledning, men precis som flera tidigare tillfällen under säsongen lyckades Liverpool ta matchens samtliga 3 poäng. Och i slutändan skiter jag fullständigt i hur laget vinner – bara man vinner. I och med detta gjorde man ett litet ryck i toppstriden och nu är Chelsea väldigt pressade att vinna på Anfield.