Inför sommaren pekade få personer ut Liverpools innermittfält som den position med störst behov av förstärkning. De viktigaste personerna i sammanhanget – Kenny Dalglish och Damien Comolli – var uppenbarligen av en annan åsikt, då Liverpools första sommarförvärv har varit just innermittfältare.

Många, kanske särskilt de som inte följer Liverpool särskilt noggrant, tar för givet att Dalglish är en gammaldags manager som förespråkar 4-4-2, men i själva verket är han oerhört flexibel i sitt taktiska tänkande. Inte sällan har Dalglish visat att han är beredd att använda sig av olika system – ibland anpassat efter motståndarna – som till exempel i vinstmatchen mot Chelsea på Stamford Bridge.

Dalglish har – precis som så många andra – noterat att fotbollsmatcher oerhört ofta avgörs på mitten. Liverpools innermittfältare har varit bra, men uppenbarligen inte tillräckligt bra, och heller inte tillräckligt flexibla. Att Fabio Aurelio spelade innermittfältare på Stamford Bridge var knappast en tillfällighet.

I början av mars kommenterade jag en rad olika innermittfältare. Så skrev jag så här om Charlie Adam:
Charlie Adam, 25 år gammal, har en märklig karriär, då han så sent som för bara ett par år sedan nobbades av Glasgow Rangers, men har varit en av Premier Leagues bästa innermittfältare den här säsongen. Utöver att Adam redan är inne i PL-tempot har han flera andra stora fördelar; han är vänsterfotad vilket gör att hans lag får ytterligare passningsvinklar, och han har en förmåga att slå fantastiska långpassningar, lite som Xabi Alonso, men med vänsterfoten. Vidare är Adam en godkänd närkampsspelare och bra i luften. Jag gillar hans kreativitet och ledaregenskaper. Adam kan spela som offensiv eller defensiv innermittfältare. När han intar en defensiv utgångsposition är hans långa passningar förstås extra bra för laget. Hans största nackdel är troligtvis långsamheten, och att han trots allt inte är en jättebra närkampsspelare.

Med Adam i truppen behöver Dalglish inte ens överväga att använda Aurelio som innermittfältare. Adam är en (mycket) bättre variant av innermittfältsversionen av Aurelio, och kommer naturligtvis att bli en förstärkning. Adams vänsterfot kommer att vara till stor hjälp.

Adam är användbar i en rad olika spelsystem. I 4-2-3-1 är han användbar som en så kallad ”deep-lying playmaker”, som ju Xabi Alonso framgångsrikt ofta spelade under sina år i Liverpool. Det faktum att Adam är vänsterfotad gör honom naturligtvis inte till en bättre passningsspelare än Alonso, men det gör lagets uppspel till oförutsägbarare för motståndarna, eftersom Liverpools passningsspel får fler passningsvinklar.  Adam kan naturligtvis spela i fler positioner. Han funkar bra i många sorters mittfält. Även i ett klassiskt 4-4-2 fungerar hans spel på ett bra sätt.

Det andra nyförvärvet – Jordan Henderson – är också en smart värvning. Han är, vilket ju hans ålder föreslår, något av en mer långsiktig värvning, men han kommer naturligtvis att få mycket speltid redan kommande säsong. Jag tror att hans löpstyrka kommer att komma till stor användning i de matcher som Liverpool mönstrar fem mittfältare. Dessutom kommer han säkert att få många matcher på högerkanten, där hans löpstyrka också kommer till nytta. Hans spelintelligent och fina högerfot kommer också att bli stora tillgångar var han än spelar.

Med andra ord kommer Henderson att tillföra – i det stora hela – det som Raul Meireles tillförde förra säsongen. Vad innebär detta för Meireles? Troligtvis en försäljning. Bekräftade källor på RAWK gör gällande att Liverpool försöker sälja Meireles – och att man planerar att göra ett allvarligt försök med att signa Jack Rodwell när man fått portugisen såld. Rodwell är en betydligt starkare och framförallt defensivare spelare, som med fördel kan användas som defensiv innermittfältare eller – som många tror att han blir permanent på sikt – rent av som mittback. Rodwell vore alltså ingen direkt ersättare till Meireles; det är snarare Henderson som är ersättaren, men om Meireles säljs frigörs ekonomiska resurser, som skulle kunna läggas på t.ex Rodwell.

Om Liverpool värvar Rodwell bör man skola in honom som mittback, och strunta i att införskaffa någon annan, typ den övervärderade och överskattade Gary Cahill. Vidare är en backup till Reina i stort sett klar, syftar naturligtvis på Doni, men truppen saknar ändå många nödvändiga förstärkningar. Ytterligare en anfallare vore lämpligt – om nu inte Dirk Kuyt blir anfallare på heltid – men framförallt måste klubben förstärka kanterna.

En vänsterback och framförallt två yttermittfältare måste prioriteras. I dagsläget har Liverpool väldigt få bra vänsterfotade yttermittfältare. Stewart Downing  – som jag tror kommer att skriva på för LFC – vore just en vänsterfotad yttermittfältare. Juan Mata, som kan spela på en rad olika positioner varav yttermittfältet är en, är också ett hett alternativ, likaså Xherdan Shaqiri, tycker jag. Downing kommer att leverera mål och assist, men Liverpool behöver ytterligare en yttermittfältare – helst någon dynamisk – och det tror jag att man kommer att köpa innan transferfönstret stänger. Om det blir Mata, Shaqiri, Eden Hazard, Lucas Moura, Theo Walcott, Aaron Lennon eller någon annan med snabba fötter, är desto svårare att svara på. Det svåraste för klubben är nog inte att få bud accepterade för de ovannämnda spelarna, utan snarare att attrahera de, med tanke på hur eftertraktade många av de är på marknaden. Kanske får Liverpool ”nöja sig” med Lennon, men han vore ändå en förstärkning.

De som menar att Liverpool inte borde vara intresserade av Lennon, eftersom Raheem Sterling spelar likadant, förstår jag inte alls hur de tänker. Visst, båda är små, snabba och dribbla, men de spelar ju på olika positioner. Sterling är som absolut bäst på vänsterkanten när han viker in i banan, medan Lennon är som absolut bäst på högerkanten.