Liverpool genomförde en rad lyckade rockader under sommaren – men lyckades inte med alla tilltänkta försäljningar.

Förra säsongen blev en stor succé för Liverpool. Genom att ta sig ända vägen till Champions League-finalen återtog klubben en plats bland Europas absoluta elit. Det var däremot tydligt att truppen inte var tillräckligt bred för att hålla distansen ut i både ligan och CL.

Sommaren 2018 blev därför transferfönstret där Liverpool skulle befästa sin nyvunna plats i finrummet. På vissa positioner krävdes spetsvärvningar för att höja nivån i startelvan, på andra positioner behövdes ”bara” breddvärvningar av spelare som håller oerhört hög nivå utan att för den skull vara världsklasspelare.

Den mest konkrets förbättringen har skett på målvaktssidan, där Liverpool införskaffade Alisson Becker för vad som vid tidpunkten var en rekordsumma. Trots att vi i skrivande stund bara är några matcher inne i den nya säsongen kan nog alla redan se att Alisson är en rejäl förbättring mot tidigare målvakter. 25-årige Alisson är inte bara duktig på att rädda skott utan dominerar också i luftrummet, samtidigt som hans spel med fötterna är bländande. Det gör honom till en betydligt mer komplett målvakt än Simon Mignolet, Danny Ward och Loris Karius. Förhoppningsvis innebär kallduschen mot Leicester att Alisson spelar med mindre risker framöver.

Liverpool hade naturligtvis ingenting emot att sälja tredjemålvakten Ward när Leicester pungade upp £12 miljoner för hans tjänster, medan Karius hamnade i Besiktas på tvåårslån. Karius får därmed chansen att börja på ny kula i Besiktas, någonting som säkert kan gynna honom på sikt.

Den tidigare förstakeepern Mignolet blev däremot kvar i Liverpool, till sitt stora missnöje. Han ville bort, men var samtidigt kräsen i sina val, då han bland annat ska ha valt bort Fulham i sin jakt efter ny klubb. Nu måste Mignolet bita ihop till januari.

Backlinjen fick sin stora ansiktslyftning i föregående transferfönstret, då ju Virgil van Dijk värvades för en världsrekordsumma. Den här sommaren har Klopp varit försiktig med justeringar i backlinjen, vilket är logiskt, med tanke på hur mycket bättre försvarsspelet blivit sedan van Dijks inträde.

Däremot har Nathaniel Clynes comeback inneburit att Joe Gomez äntligen kunnat ta det efterlängtade steget in i banan – någonting som vi alla har väntat på under en längre tid. Gomez inträde på mittbackspositionen möjliggjorde för Klopp att kunna släppa Ragnar Klavan, som förmodligen har hittat en lämplig nivå i form av Cagliari.

Noterbart är att Alberto Moreno fortfarande är kvar i klubben. Moreno har fler liv än en katt i LFC, som jag brukar säga i TL-podden, och verkar vara nöjd med sin tillvaro trots att Andy Robertson numera är given vänsterback.

På förhand var mittfältet sommarens största renoveringsobjekt. Det blev också den lagdelen där Klopp gjorde flest förändringar.

Liverpool har länge saknat en högklassig defensiv mittfältare. Det åtgärdade Klopp genom att ta in Fabinho från Monaco. 24-åringen håller hög nivå och har redan samlat på sig gedigen erfarenhet i Europa. Precis som Alex Oxlade-Chamberlain och Robertson verkar Klopp skynda långsamt med Fabinho, som ges tid att komma in i lagets spel. Jag räknar med att brassen tar en ordinarie tröja när inskolningsperioden är över.

Naby Keita har däremot fått en rivstart i sin LFC-karriär. Som Klopp betonat, spelar Leipzig en fotboll som påminner mycket om Liverpools, vilket gjort att anpassningen gått snabbt. Dessutom har ju Keita fått möjligheten att studera Liverpools spel i ett år, eftersom han har vetat att flytten skulle bli av. De faktorerna kombinerat gör att rivstarten känns logisk, med tanke på vilken hög klass Keita håller.

Det har inte varit några tunga tapp på mittfältet i sommar. Särskilt inte eftersom Emre Can ersattes av en bättre spelare i form av Fabinho. Det var ju däremot annat i förra januarifönstret när Philippe Coutinho flyttade till Barcelona. Mycket talade för att Nabil Fekir skulle bli Coutinhos ersättare, men av allt att döma klarade inte fransmannen läkarundersökningen och övergången stoppades. Det var just den uteblivna ersättaren till Coutinho som saknades i sommarens fönster, även om man bör ha i åtanke att Keita har stora offensiva kvalitéer.

I och med Fekirs uteblivna övergång hade Oxlade-Chamberlain troligtvis fått fler chanser den här säsongen. Därför var beskedet att engelsmannen missar hela säsongen på grund av skada extra tungt.

Vi noterar också att Liverpool inte lyckades skeppa Lazar Markovic. Anfallaren var ytterst nära en flytt till Anderlecht under transferfönstrets allra sista dag, men parterna lyckades inte komma överens om kontraktsvillkoren. Det var ett misslyckande för alla inblandade.

Anfallet behövde inga enorma justeringar. Det som behövdes var bättre backuper. Där hittade Liverpool åtminstone en spelare i form av Xherdan Shaqiri. Schweizaren har som bekant gedigen erfarenhet från såväl storklubbar som Premier League, och bör kunna göra ett bra jobb bakom den ordinarie trion. Han är en poängspelare som spetsar till bredden i truppen, så att säga.

Också i den här lagdelen misslyckades Liverpool med en försäljning. Divock Origis möjligheter till speltid ser minst sagt begränsade ut, men han blir ändå kvar. Enligt brittisk press tackade Origi nej till Wolves, som var beredda att betala över £20 miljoner för honom.

Däremot fick Liverpool iväg Danny Ings. Anfallaren har mestadels varit skadad under sina år i klubben, men har ändå varit en uppskattad truppmedlem. Ings lånas ut till Southampton, som måste köpa loss honom för £18 miljoner nästa sommar. Summan kan stiga med ytterligare £2 miljoner beroende på hur Ings presterar. Lyckligtvis har Ings inlett sin karriär i Southampton starkt och vi önskar honom fortsatta framgångar framöver.