Härom dagen säkrade Liverpool som bekant en plats i Champions League-finalen, på söndag ska man göra sitt yttersta för att säkra sin plats i nästa säsongs turnering. Poäng mot Chelsea skulle innebära att vi kan räkna hem en plats i topp fyra, det skulle också innebära att sista omgångens match mot Brighton är i stort sett betydelselös och ger oss läge att vila några spelare inför CL-finalen. Förlust mot Chelsea och vi måste med stor sannolikhet vinna i sista omgången, med andra ord inget läge att vila spelare. Fredrik Temmes(@FredrikTemmes) har gästat oss både här och i podden tidigare, här berättar han om hur säsongen varit för det lag som lyfte bucklan och firade ligatiteln för ett år sedan:

1. Säsongen börjar lida mot sitt slut, hur skulle du sammanfatta den för Chelseas del?
Säsongen har varit en enda lång och omtumlande berg- och dalbana med några få toppar – t.ex. segrarna mot Atlético och Man U hemma, och Tottenham borta – men framför allt djupa dalar – med debaclen mot Bournemouth (0-3) och Watford (4-1) som de tydligaste käftsmällarna. Att stämningen runt klubben har varit minst sagt dyster större delen av säsongen med Contes (förvisso oftast rättfärdigade) gnäll och flyttrykten kring (främst) Hazard och Courtois har knappast gjort saken bättre.

Få hade väl trott att Chelsea skulle kunna slåss om ligatiteln, speciellt med tanke på hur Manchester-lagen värvade i somras, men jag hade hoppats på att vi skulle hamna på rätt sida av Champions League-strecket. Rent objektivt tycker jag att vi har truppen för att ligga mellan plats 3 och 5 i tabellen, så sett till förväntningarna före säsongen handlar det väl inte om någon monumental underprestation. Men med tanke på att vi låg tvåa före nyår, och att spelåret 2018 har varit genomgående uselt i princip fram tills nu, så måste det ändå bli ett underbetyg i skrivande stund. Detta trots att vi verkar ha hittat någon slags form på sistone, och fortfarande har chans på en FA-cuptitel. Men lyckas vi trots allt knycka en CL-plats ställs frågan i ett helt annat ljus. Då får det istället ses som en godkänd säsong. Det är sannerligen hårfina marginaler i toppfotbollen.

2. Chelsea kommer från tre raka segrar till mötet med Liverpool, hur är lagets spel varit under den här perioden?
Det har väl knappast varit bländande, utan precis bra nog för att gneta fram de tre poängen. Jag tycker däremot att det har varit en oväntad mental bedrift, som jag inte trodde att laget hade i sig efter denna tunga säsong. Om CL-racet inte såg kört ut efter Spurs-förlusten (1-3) så kändes det definitivt så efter det följande poängtappet mot West Ham (1-1). Att sedan orka återuppliva topp 4-striden genom att: vända ett jobbigt underläge (0-2 till 3-2) mot Southampton, betvinga hemmastarka Burnley (1-2), ta sig vidare till FA-cupfinal (2-0 mot Southampton) och bortaslå Swansea (0-1) som kämpar för sin PL-existens, är trots allt imponerande.

3. Laget har en FA-cupfinal kvar att spela, tror du att det kommer att påverka ligaspelet i någon utsträckning?
Nej, både spelarna och Conte förstår alldeles säkert hur viktigt det är att göra sitt yttersta för att ta en CL-plats. Dessutom har laget sex dagars vila mellan sista ligamatchen (mot Newcastle) och FA-cupfinalen (mot Man U). Så det finns inga skäl för laget att inte gå på alla cylindrar på söndag och resten av ligaspelet.

4. Det talas mycket om att Conte kan komma att lämna i sommar, vad tror du? Om han lämnar, vilken typ av tränare vill du se ta över?
För mig, och många andra Chelsea-fans, har Conte känts som en ”dead man walking” sedan en lång tid tillbaka nu. Så det skulle förvåna mig rejält om han inte skulle lämna efter FA-cupfinalens sista spark, helt oavsett om vi så skulle vinna den matchen, eller ta en oväntad CL-plats.

Vad gäller ersättare skulle jag ta emot någon av de följande tre landsmännen till Conte med öppna armar (utan inbördes ordning): 1) Sarri – en tränare på väg uppåt i karriären, som uträttat smärre mirakel i Napoli, 2) Allegri – en slipad taktiker som kan känna sig mogen för en ny utmaning efter många år i Juve, eller 3) Ancelotti – en minst sagt meriterad herre, som dessutom är politiskt skicklig (vilket är en klar fördel inte minst i Chelsea) och kan klubben utan och innan efter sin tidigare sejour hos oss.

Men, vad jag önskar och vad jag tror är inte samma sak. Det har ryktats alldeles för länge om Luis Enrique nu. Så det vore överraskande om det inte skulle finnas någon substans i de uppgifterna: jag tror att det blir han som tar över. Men jag är, hans Barça-trippel till trots, inte övertygad om hans förmåga som tränare. Dessutom är han, efter sina dispyter med Messi och kraschlandningen i Roma, känd som en konfrontativ figur, vilket känns som en uppenbar ”mismatch” med Abramovich. Det är som bäddat för att tidigt sluta i katastrof.

Jag hoppas alltså på Sarri, Allegri eller ”Carletto”, men rent logiskt tror jag att vi får se Luis ”Lucho” Enrique på Stamford Bridge nästa säsong.

5. Chelsea har bytt tränare ganska ofta de senaste åren, hur påverkar det klubben?
Knappast gör det ett bra intryck på potentiella spelar- eller tränarvärvningar, och kontinuitet vore önskvärt.

Men frågan är om kontinuitet med just Conte är rätt väg att gå. Vid fler än ett tillfälle har det känts som att han tappat glöden vid sidlinjen, och har det inte redan skurit sig totalt mellan honom och ledningen så lär det göra det förr eller senare, i synnerhet om han fortsätter med sina mediala utspel. Jag ser gärna kontinuitet med rätt man. Vem det vore, och huruvida det är uppnåeligt – med tanke på hur den moderna fotbollen ser ut, och hur Chelsea är som klubb – är däremot högst oklart.

Men med allt detta sagt är det svårt att argumentera emot Abramovich ”hiring and firing”-metodik. Den har trots allt bringat oss enorma framgångar sedan hans intåg i klubben.

6. Hur tror du att Chelsea kommer agera i sommar, stor omsättning eller bygga på nuvarande trupp?
Det är en mycket bra fråga. Klubben har sedan november stått utan en ”Director of Football” och Conte verkar, som sagt, vara på väg bort. (Och hur stort inflytande vår tränare har gällande transfers är ett frågetecken i sig). Så det är på goda grunder man frågar sig vem det är som fattar de sportsliga besluten och stakar ut Chelseas långsiktiga strategi i nuläget.

Hursomhelst. Jag hoppas på en nysatsning med en eller flera statement-värvningar, men vågar inte tro på det. Av de senaste fönstren att döma är klubbledningens ambition att hålla sig på ungefär samma nivå, istället för att förbättra truppen nämnvärt. Visst gjorde vi en hel del prestigevärvningar i somras – som Morata, Rüdiger och Bakayoko – men vi tappade samtidigt inflytelserika spelare av samma, eller högre, kaliber – som Diego Costa, Terry och Matic. Detta handlingssätt är dessutom ett återkommande mönster.

Så återigen är vad jag önskar och vad jag tror inte samma sak. Jag hoppas på att vi kryddar truppen med några nya, starka namn (och gärna ett par egna produkter). Utöver detta bör vi sälja några underpresterande och åldersstigna reserver, och framför allt behålla våra bästa spelare. Men snarare tror jag, som sagt, att klubben nöjer sig med att hålla sig på samma nivå som i år. Alltså: om t.ex. spelare som Hazard och Courtois lämnar kommer de att ersättas med högklassiga spelare, men mycket mer business än så blir det sannolikt inte. Visst är man som Chelsea-supporter bortskämd med både framgångar och stjärnvärvningar, men ambition att hela tiden blir bättre är nödvändigt i och med den stenhårda konkurrensen i Premier League och Champions League