Nyligen spelades det så kallade ”Le Clasico”. Det vill säga en match mellan Paris Saint-Germain och Olympique de Marseille. Matchen slutade 0-3.

Eftersom jag ändå skulle se matchen kunde jag passa på att skriva en till ”scouting report” baserad på någon spelare som figurerar i matchen.

Mitt urval begränsades dessvärre en aning. De båda hyperintressanta PSG-spelarna Mamadou Sakho och Stephane Sessegnon var avstängda, medan Marseilles omtalade vänsterback Taye Taiwo var petad till förmån för Gabriel Heinze. Taiwos nya förbundskapten Lars Lagerbäck kan inte ha varit allt för nöjd med den petningen.

Vidare har PSG:s succéanfallare från fjolårssäsongen – Guillaume Hoarau – brottats med skador med dålig form som konsekvens under i stort sett hela säsongen – och jag föredrar att kolla noggrannare på honom när han kan göra sig själv rättvisa.

Hatem Ben Arfa är förstås alltid en spelare att hålla ögonen på när han finns på planen, men han känns hysteriskt omskriven och jag har sett honom massvis med gånger. Att kolla på honom ger inget nytt.

Istället riktades jag blickarna mot en betydligt mer okänd spelare i form av Sylvain Armand, som jag visserligen också har sett många gånger, men som jag ändå ville kolla närmare på.

Armand är en 29-årig vänsterback som har spelat i PSG sedan 2004. Dessförinnan representerade han Nantes, som han vann ligan med 2001. Han är en fysiskt robust (182 cm, 82 kg) spelare som har många härliga egenskaper. Framförallt gillar jag hans offensiva egenskaper och vilja. Armand spelar för att vinna.

Han har faktiskt ryktats lite till Liverpool i ungefär två års tid, och med tanke på Fabio Aurelios kontrakts- och skadesituation, kan Rafa Benitez mycket väl komma att leta efter en ny vänsterback i sommar. Troligtvis letar han efter någon prisvärd – och det är här som Armand kommer in i ekvationen.

Nåja, åter till matchen mellan PSG och Marseille. Det är ett väldigt klassiskt och prestigefyllt möte i Frankrike. Utmärkande för just den här upplagan av klassikermötet var att Marseilles fans bojkottade matchen, eftersom de ansåg att polispådraget var oerhört överdrivet. De kände väl sig kränkta, antar jag.

Precis som många andra franska ligamatcher på sistone spelades matchen på en befängt dålig plan; ordet ”lervälling” kom verkligen till sin användning. Det var alltså svårspelat för spelarna.

Matchinledningen präglades av ett ställningskrig med många hårda tacklingar. Just en sådan träffade Armand så pass olyckligt att han tillfälligtvis tvingades utgå – och då passade Marseille på att sätta 0-1 genom Ben Arfa med kvarten spelad.

Så småningom kom Armand tillbaka in i matchen. Då visade han prov på fint vänsterbacksspel. Under första halvleks andra halva var han involverad i nästan alla PSG:s anfall. PSG anföll genom vänsterkanten, där Armands löpstyrka och fina inlägg kom till stor användning. Armand slog en handfull utmärkta inlägg som naturligtvis borde ha resulterat i mål, men lagets anfallare brände tyvärr varenda het chans (och de var många) i den här matchen.

I det tuffa närkampsspelet visade Armand att han inte viker ner sig. Han vann många dueller. Förstås mycket viktigt i en tuff match av den här kalibern, och likaså i Premier League, om ni Armand hamnar där i framtiden.

Under andra halvlek fortsatte Armand att spela sitt gedigna vänsterbacksspel tills något oväntat inträffade i den 57:e minuten. Då valde PSG:s manager Antoine Kombouaré att byta ut mittbacken Sammy Traoré (vilket jag förstår, Traoré var verkligen usel) för att byta in den franske U21-landslagsmannen Younousse Sankharé.

Eftersom Sankharé är mittfältare och Traoré mittback fick Armand gå in i mittförsvaret, vilket var något oväntat, eftersom Armand inte har spelat mittback tidigare den här säsongen.

Positionsbytet fick naturligtvis konsekvenser för Armands roll i laget. Han fick såklart inte tillfälle att följa med i anfallen på samma sätt, utan fick istället defensiva uppgifter.

Armand fick en riktigt tuff uppgift, eftersom han hela tiden ställdes mot ligans skytteligaledare Mamadou Niang, som är en sylvass anfallare. Glädjande nog klarade han denna uppgift bra och avväpnade Niang vid flera tillfällen. Ibland handlade det om närkamper, ibland om blockerade skott.

I den 71:e matchminuten blev dock Armand bordgjord av den duktige Benoit Cheyrou, som satte 3-0 till Marseille. Benoit är för övrigt lillebror till den förre Liverpoolspeladesn Bruno Cheyrou, och borde enligt många få plats i Frankrikes landslagstrupp.

I slutet var Armand faktiskt den enda av PSG-spelarna som visade någon stolthet. När hans medspelare typ Mateja Kezman ägnade sig åt helt onödiga och vansinniga överfall på Marseillespelare försökte Armand att elda på laget & pusha laget framåt.

För övrigt anser jag att kommentatorn Lasse Kinch borde förbjudas från att kommentera matcher. Herregud, jag har bara gått franska på högstadiet, men till och med jag skulle kunna uttala spelarnas namn mycket bättre. Man blir ju galen på en så fullständigt inkompetent kommentator. Nåja, ville bara ha det sagt.

Sammanfattningsvis kan man säga att Armand är en utmärkt vänsterback. Han följer gärna med i anfallen, har en bra vänsterfot och är stark i kroppen. Mittbackspositionen behärskar han inte lika bra, men om han flyttar till en större klubb är det trots allt som vänsterback han anländer. Jag tror att han skulle passa väldigt bra i engelsk fotboll – hoppas han får chansen & vågar ta steget till någon PL-klubb innan karriären är över. Han är ingen startman för någon av de största klubbarna, men definitivt en kapabel backup-spelare.