Det slutade i triumf för Liverpool på lördagskvällen när Chelsea besegrades ännu en gång på Wembley. På samma tema så var det straffar som återigen skulle fälla avgörandet för att skilja lagen åt. Utöver straffvinsten mot Chelsea i Europeiska supercupen 2019, och såklart årets Ligacuptriumf, kan vi nu alltså lägga till en FA-cupvinst i samlingen.

#1 – Oskiljaktiga, nästan Det var fjärde gången vi möttes den här säsongen, precis som i de tre första matcherna var det helt jämnt efter full tid. Precis som i vår senaste cupfinal var det dessutom oavgjort efter förlängningen. Liverpool och Chelsea går inte att skilja åt den här säsongen, eller? Det skrivs ofta att straffar är slump, tur och som att singla slant. Det stämmer inte. Mycket går att läsa om hur Liverpool jobbat för att få till ett säkert straffskytte, att få spelare som kan hantera pressen. På bilderna som visats av vad som skedde mellan matchens slut och straffarnas inledning kunde man också se hur Klopp hanterade sina straffskyttar på ett helt annat sätt än Tuchel, med ett större lugn och en värme som säkerligen stärker spelarna. Vi har gjort mål på 17 av 18 straffar i straffläggningarna i år. Den enda missen som varit kom igår, när Mané ställdes mot sin landslagskollega. 17 av 18 straffar slagna i mål alltså. Slump, eller kanske frukten av ett hårt arbete med detaljer. Jag vet vad jag lägger min röst på i alla fall.

#2 – Skadorna Smolket i gårdagens stora glädjebägare var såklart skadorna vi drog på oss. Att sitta med Fabinho på skadelistan och se honom få sällskap av både Salah och van Dijk var såklart allt annat än man önskade. Det låter dock hoppfullt om att alla tre ska vara redo till vår nästa final och det är oerhört viktigt. I de två sista ligamatcherna kommer vi antagligen att få se kraftigt roterade elvor, för ligatiteln kommer vi nog tvingas räkna bort. Eller?

#3 – Alisson Vi tar honom för given ibland, vår fantastiske målvakt. Men satan vilken säsong han gör! Det är nästan så att frilägen inte känns speciellt farliga med honom som sista utpost, ska bollen passera honom krävs det ett avslut av yttersta klass och inte ens då är det säkert att bollen tar sig in i mål. Tajmingen i hans utrusningar, fotarbetet i en mot en och tryggheten han ger till hela laget. Vi må ha värvat en av världens dyraste målvakter, men han ger oss också en dimension som få andra lag i världen har. Jag tycker att det här är Alissons bästa säsong i vår tröja och då kan man ha i åtanke att han varit fantastisk egentligen ända sedan han skrev på. I tv brukar de mest fokusera på att han ibland tar våghalsiga beslut med fötterna, men det är en promille av hans beslut som är vågade, övriga osar precis den klass man behöver av en målvakt om man ska strida om alla titlar ända in i säsongens sista två veckor.