En svår bortamatch, en måndagskväll i ösregn. Ett spel som hackade betänkligt under de första 45 minuterna, det var få saker som talade för att vi skulle ta med oss alla poängen från mötet med Swansea. Mignolet fick göra några fina räddningar innan vi kom igång någorlunda. Förr om åren har vi haft en tendens att förlora de här matcherna, det är nog därför jag alltid har lite ångest när det är vår tur att avsluta en PL-omgång. Med tanke på hur uppsnackad matchen mot United nästa helg redan var hade det inte överraskat mig om vi gått på en mina mot Swansea igår. Nu blev det inte så, i stället lyckades vi genom ett tursamt mål ta ledningen med en knapp halvtimme kvar och sättet vi sedan spelade av matchen och höll resultatet på imponerade. Vi gav aldrig Swansea någon riktig chans att komma ikapp och även om vi inte spelade speciellt bra kändes det tryggt och trygghet brukar vara den sista känslan som infinner sig när vi ska försvara en uddamålsledning på bortaplan under en kvällsmatch. De här galna matcherna vi fick bevittna under fjolårssäsongen är nu utbytta mot något tråkigare, men mer kontrollerade insatser. Vi har hållit tätt bakåt i sex raka bortamatcher, det är verkligen extremt imponerande siffror och det har gjort att man nu kan känna att ett mål framåt kanske räcker, förra säsongen kunde man inte koppla av ens i tvåmålsledning, för man visste aldrig vad som skulle hända där bak i försvaret. Det system vi använder oss av nu tillåter en spelare att ha en dålig dag, det finns alltid någon i närheten som kan kompensera det. Igår gjorde Emre Can en väldigt blek insats, men det gjorde inte så mycket eftersom både Skrtel och Sakho var stabila. Can har varit prickfri i i stort sett varje match han spelat i år, men igår försökte han stötbryta på ett sätt som mer liknade Lovrens försvarsförsök, hade han inte haft den täckning som han hade igår hade det kunnat sluta illa.

Imponerade mest igår skulle jag säga att Brendan Rodgers gjorde, han ändrade på det som inte fungerade under första halvlek, han använde Gerrard på precis rätt sätt och han gav Joe Allen alla de 95 minuter som spelades. Allen börjar nu visa upp det spel vi fick se glimtar av under hans första matcher i klubben och de senaste veckorna har han varit fantastiskt bra, så otroligt trygg med bollen och hans variation mellan att spela enkelt och att vara kreativ håller hög klass. Igår klev Allen fram, då en något övertänd Jordan Henderson inte riktigt kom in i matchen från start och om de två kändes som förstaval centralt innan matchen känns de nu som helt gjutna.

Det är skönt att vi idag inte står och faller med att våra anfallare gör briljanta insatser, med tanke på att Sturridge form inte infunnit sig än är det dessutom tur, vi har ett grundspel som gör att vi kan vinna matcher och det behövs.

Vi måste upp ett snäpp i prestation när vi möter United, det är det ingen tvekan om, men för att nå CL måste man även vinna de här svåra, regniga måndagsmatcherna och därför kändes gårdagens seger oerhört skön. Vi är fyra poäng bakom Manchester City nu, jag gillar hur den här säsongen utvecklat sig.

* * *

Ovanstående text är skriven av Totaal Liverpools skribent Tomas, vars twitter du hittar HÄR.

Vanligtvis skriver Tomas på sin blogg Weepingbrother.blogspot.se.