Liverpool lyckades men en underbar bedrift när man slog Manchester City och en klass som vittnade om något helt annat än den bleka intetsägande insatsen under torsdagen. Startelvan var förändrad och matchens lirare var som många gånger förr den här säsongen vår unga brasse, en spelare som valdes att vila mot just Besiktas. Det här beslutet kan mycket väl ha gjort att vi fick med oss just alla 3 poängen mot City men självklart kan det också varit skillnad om han spelat mot just Besiktas. Det är alltid enkelt att vara efterklok när vi nu står här med resultatet i hand, om det här får anses som rätt val eller inte är säkert något som delar oss supportrar. För egen del hade jag gärna sett oss försöka nå en så bra placering som möjligt i Europa League, då jag inte tycker att turneringen längre är av en dignitet att den bör prioriteras bort, speciellt inte när vi endast har en möjlig titel kvar att kämpa om. Men i det sammanhanget finns det väldigt många saker att beakta och något som gör sig bättre i en diskussion.
Personligen var jag ändå väldigt nöjd under gårdagen och kommer inte älta hur vår prioritering föll ut. Liverpool har nu en omänskligt bra form för tillfället i ligaspelet, just nu är vi ett riktigt segertåg. Resultatraden på de sista 11 matcherna är nu uppe i 9 vinster och 2 oavgjorda vilket resulterar i smått overkliga 2,6 poäng per match. Tyvärr visar raden för matcherna innan det ett resultat väldigt nära en futtig pinne per match…tänk om..
Formen är något som har fått många att till och med anse oss som favoriter till att knipa en fjärdeplats trots att vi har några poäng till att hämta in och det är med all rätt. Lagen som konkurrerar med Liverpool tvingas verkligen att plocka poäng på löpande band, och frågan för dem är om det ens räcker. För 2.6 poäng är inte endast ett önskvärt snitt det är ett monstersnitt, ett monstersnitt som utklassar konkurrenternas form.
På något vis kändes det som att matchen mot City för oss själva var en värdemätare, en chans att bevisa hur bra vi verkligen är. Den inställningen var för mig helt annorlunda mot inställningen vi ställde på banan mot Besiktas. För om man använder ord som monster för det ena så passar lik förträffligt på det andra. Hur skillnaden kan vara så makaber är för mig ofattbart, det är för tillfället inget som oroar mig, men att ha sådana djupa dalar i prestation gör att jag tillsvidare kommer fortsätta ha en ödmjuk förhoppning till hur stora våra chanser att nå de fyra bästa är. Men hade vi haft en sådan här inledning efter 11 matcher.. ja då hade det varit HYBRIS. Det kan jag lova.
I övrigt så räcker lovorden nästan inte till, väldigt många spelare förtjänar att hyllas för sina prestationer den sista tiden i ligan…men ja Burnley nästa. LETS GO!
Värsta är att jag tror vi kommer få se ytterligare Besiktas-insats på onsdag.
Bara hoppas jag har fel, men magkänslan säger något annat.
Kan vi tända till som vi gjorde nu i matchen mot City, så ska vi sopa banan med Burnley, men tyvärr är detta inte en säsong där vi vinner matcher med flera måls marginal. Kan bara minnas en match där jag suttit och njutit istället för att sitta med handsvett och bävas för nästa fasta situation eller anfall från motståndarlaget. Nämligen hemmamatchen mot Swansea, där vi på något sätt lyckades vinna med 4-1. Även sista halvtimmen mot spurs borta var relativt lugn 🙂
Det är viktigt att följa upp bragden mot City med ännu en seger, nu när vi har en lättare match efter vårt tuffa schema. Man Utd har en svår match och eventuellt kan även Arsenal få det lite tufft mot ett nyvaknat QPR. Bra om vi kan sätta press på våra konkurenter om fjärdeplatsen.
Tråkigt med Ibes skada, nu har vi bara Markovic som alternativ till höger och Manquillo som back up. Eventuellt så kan ju Glen Johnson spela där också, om han är frisk nog.
Jag tror att Liverpool kommer att vinna den här typen av matcher med fler mål när Sturridge hittar målformen igen. Liverpool har ju genomfört säsongen utan en pålitlig målskytt, vilket aldrig är enkelt.