I söndagens match mot West Ham var LFC pressade att vinna. Med ett anfallsspel som lämnat mycket kvar att önska gav man sig till London Stadium för att möta ett West Ham med tre raka nollor. Jurgen Klopp ändrade spelsystem – från en 4-3-3:a till en 4-4-2:a – och vände hem med en fyramålsseger och tre brutalt viktiga poäng.
Liverpools insatser på senare tid hade inte imponerat. Defensiven hade varit stabil, och LFC hade visserligen tagit tillräckligt med poäng för att ha ödet i egna händer inför säsongens två sista tillställningar. Anfallsspelet har dock varit frustrerande krampaktigt, och i stora delar rent ut sagt dåligt. Det fria, rörliga och energifyllda spelet som imponerade, och bar frukt, under hösten har inte funnits där. I söndags var pressen enorm på Liverpool att leverera mot West Ham. Arsenal och Manchester City hade båda vunnit ett dygn tidigare och flåsade LFC i nacken. Jurgen Klopp svarade med att ställa en ny formation på banan. Tyskens föredragna 4-3-3-system byttes ut mot ett 4-4-2 med en så kallad diamant på mittfältet. Och det blev succé!
Att skapa klara målchanser på nära håll har varit ett stort problem för Liverpool. Sedan Everton besegrades 1:a april hade Liverpool inte vunnit en fotbollsmatch med mer än ett mål. Och de mål som gjorts den senaste månaden har snarare varit genom individuell briljans eller vid fasta situationer, än genom ett lyckat kollektivt anfallsspel. Mot Southampton misslyckades Liverpool spräcka nollan, mot Watford avgjorde Emre Can med en galen cykelspark och i förlusten mot Palace gjordes lagets enda mål på frispark, signerat Philippe Coutinho. Även mot West Bromwich i matchen innan kom LFC:s enda mål via en fast situation.
Visserligen är en av faktorerna som skiljer ett topplag från ett bottenlag just den individuella skickligheten hos spelarna, men det har känts oroväckande att laget verkat saknat en tydlig plan för hur man ska göra mål. Det har som sagt sett stillastående och krampaktigt ut. Men mot West Ham gick det rörliga, snabba och roliga Liverpool åter att känna igen. Visserligen kan det argumenteras för att West Ham var blekt i defensiven och att motståndet passade Liverpool bra. Men kom då ihåg att ”Hammers” bröt Tottenhams vinstad på nio raka segrar i Premier League helgen innan. Och dessutom inte släppt in mål på tre raka matcher.
I 4-4-2-formationen agerade Emre Can i den defensiva rollen i diamanten. Framför tysken tog Gini Wijnaldum och Philippe Coutinho plats och framför duon låg den löpstarke Adam Lallana. Formationsändringen gav åter liv till anfallsspelet. Attackerna fokuserades centralt i banan, där snabbheten och det numerära övertalet blev avgörande. Liverpool kunde kontrollera matchbilden, som man visserligen brukar göra, men kunde oftare hota i de farliga zonerna runt och i hemmalagets straffområde.
De senaste matcherna har Liverpools kantspel inte alls fungerat. Trots två yttrar kompletterade av två offensiva ytterbackar har man inte kunnat hota märkbart på flankerna. Både Nathaniel Clyne och James Milner har varit väldigt svaga offensivt och varken bidragit med fina inlägg eller kreativitet. Det ”nya” spelsystemet gjorde dock inte någon av ytterbackarna bättre i offensiv mening, men det passade övriga spelare perfekt.
På forwardssidan fick både Daniel Sturridge och Divock Origi spela centralt. Där dem ska spela. Och där dem är som bäst. Två centrala forwards gav mer spets i djupled, ett centralt övertag, och fler pjäser i boxen. Tillsammans med Adam Lallanas rörlighet hade Liverpool tre spelare som hela tiden hotade i djupled vilket drog ut på West Hams lagdelar. Detta gav utrymme, tid och möjligheter för den kreativa trion bakom dem. Speciellt Philippe Coutinho trivdes med detta och var planens bästa spelare. Cred till Klopp som valde att spela Lallana framför Coutinho, snarare än tvärt om. Brassen spelades betydligt längre ned i banan än vanligt och var därför mer involverad i speluppbyggnaden. Han hade mer boll än vanligt och stortrivdes i den nya spelfördelarrollen centralt. Hans kreativitet och fina passningar i djupled ställde till stora problem för West Ham och kanske är det i just denna position Coutinho har sin framtid.
Givetvis ska vi inte dra för stora växlar av 90 minuter fotboll. Systemet funkade bra i en unik fotbollsmatch, men i just den här matchen blev formationsbytet en fullträff. Om det var en tillfällig lösning i frånvaro av Roberto Firmino och Saido Mané får tiden utvisa. Viktigt är ändå att laget har möjligheten att spela olika system och formationer, vilket gör laget mer oberäkneligt. Det ger en trygghet när spelet går i stå, och det gör det svårare för motståndarna att förbereda sig inför matcherna och läsa in sig på LFC:s anfallsspel.
I säsongens sista omgång väntar redan degraderade Middlesbrough. Förutsättningarna är enkla: Tar Liverpool tre poäng slutar man som sämst fyra. Om man tar sig an matchen i en 4-2-2:a eller en 4-3-3:a kanske inte är det viktigaste. Matchen mot West Ham visar dock att Liverpool klarar av att spela flera olika system, vilket underlättar coachandet för Jurgen Klopp och ger Liverpool större möjligheter att vinna fotbollsmatcher.
Det jobbiga är att Middlesbrough kommer att spela med 11 man bakom bollen och ligga med nästan varenda gubbe i straffområdet. Vi har sedan nyår haft otroligt svårt i dessa matcher hemma på Anfield. Sedan nyår så har vi enbart vunnit en enda match mot ett lågt stående lag på hemmaplan (Burnley med 2-1), annars så har vi spelat oavgjort eller förlorat alla dessa matcher (Plymouth, Southamton x2, Swansea, Wolves, Bournemouth, Crystal Palace). Så det gäller verkligen att få hål fort och sedan fortsätta tugga på, vi får helt enkelt inte förlora. Tror och hoppas att vi kan starta med alla våra kreativa och farliga spelare som finns tillgängliga. Jag vill se en enad front med Can, Wijnaldum, Lallana – Firmino, Sturridge, Coutinho.
Liverpool körde över Boro på borta plan vart dom är starkast och deras säsong är över. Det kan bli mycket ändringar i startelvan samt ett mer friare spel från dom. Dom kan bara släppa loss och ge gärnet då en förlust betyder ingenting.
Inget av detta betyder att det blir en lätt match. Men det kan mycket väl bli ett Boro som vi inte sett tidigare under säsongen.
Jag hoppas innerligt att det blir som så med Middlesbrough som med West Ham, så fort det gick mot WH så slutade dom spela. Känns som det kan blir väldigt viktigt att få ett mål tidigt i matchen så att Middlesbrough tappar suget och inte tar de sista 5% i hemjobbet. Detta kan lätt göra att det rinner iväg.
Ju längre matchen går och det står 0-0 så kommer desperationen och nervösiteten smyga på och det kan bli riktigt jobbigt för både spelarna och publiken.
Chilla nu, city kan lila gärna spela x idag, vi kan få ett målkalas och gå om på bättre målskillnad och så sniffar Arsenal även City i rumpan och vinner Arsenal tar de 4’e platsen och City halkar till 5’e plats om de förlorar.
Vad är det att oroa sig för, egentligen? Varför tvivla ens att vi kommer mista 4’e platsen,, sluta oroa er, vi fixar detta 😉