Resultatet hade kunnat vara ännu bättre, men det råder ingen tvekan om att vi skapade oss ett bra utgångsläge inför nästa veckas retur i och med vinsten med 2-1 under tisdagskvällen. Efter en vecka som innehållit en hel del negativitet runt klubben var det här resultatet precis vad som behövdes och matchens förste målskytt gav oss alla en påminnelse om det fina inom fotbollen.

Trent Alexander-Arnold har spelat i Liverpool sedan han var liten, han har tagit den långa vägen genom vår akademi och genom hårt arbete erövrat en plats bland de andra i a-laget. Allt det här vet ni redan. Redan under förra säsongen visade han upp tendenser som gav många av oss fans hopp om att det fanns en blivande storspelare i honom. Igår gjorde han ett fantastiskt fint frisparksmål, ett oväntat, men otroligt skönt mål, som gjorde så att pulsen gick ner till en någorlunda hälsosam nivå hos alla oss som tittade på matchen medvetna om att förra årets fjärdeplats tappar i betydelse om det här dubbelmötet går snett. I en sån här match spelar det såklart ingen roll vem som gör målen, självmålet som Hoffenheim gjorde i den andra halvleken var nästan ännu skönare att se, men personligen kände jag extra glädje över att det var just Alexander-Arnold som gjorde vårt första mål.

Under en sommar där det här med klubblojalitet verkar vara något som är på väg att dö ut, där det mer och mer handlar om vem som kan lägga de högsta summorna, spendera mest pengar och där spelare som inte får som de vill strejkar och gnäller. Vi har sett det på nära håll i fallet Coutinho, vi har i allra högsta grad varit inblandade i att Southamptons kanske viktigaste spelare inte tränar med sitt lag, med hopp om att få gå till ny klubb. När Alexander-Arnold sprang ner mot hörnflaggan för att fira sitt mål igår är jag helt övertygad om att han var överlycklig för att han gjort mål just för oss, att vi som klubb verkligen betyder något för honom. Oavsett vad spelare som värvas in säger i intervjuer vet vi att deras kärlek för klubben kan försvinna snabbt om en större klubb kommer och knackar på dörren, i fallet Alexander-Arnold tror jag att han känslor för klubben är genuina och det gör det extra roligt i dessa tider.

Hans insats igår var absolut inte felfri, det sista målet får han till stor del ta på sig, oavsett om Lovren upphävde offsiden måste man spela tills domaren blåser, allt annat är oacceptabelt. Jag tror absolut att gårdagens målskytt kommer att ge Clyne en kamp om startplatsen redan i år och det skulle inte förvåna mig om han är den av de som startar flest matcher under säsongen, men vi har sett unga spelare komma och gå genom åren och det är såklart långt ifrån en självklarhet att han kommer att bli en tongivande spelare med tiden. Oavsett hur Trent Alexander-Arnolds karriär slutar kommer hans mål mot Hoffenheim att finnas kvar i mitt minne, som ett bevis på att det fortfarande finns kvar en del av det fina inom fotbollen, att alla spelare på planen inte måste köpas in för hundratals miljoner och att dörren fortfarande står öppen för de lokala förmågorna. Visst kan man ibland titta lite avundsjukt på de spelarna som rullar in hos konkurrenter som City och Chelsea och visst är det så att deras ekonomiskt välpumpade muskler är en lättare väg till framgångar, men tjusningen i att se en spelare från de egna leden skjuta oss ett steg närmare Champions League är inte fy skam den heller.

Matchen igår var annars ett tydligt bevis på att vi inte riktigt hittat balansen i laget än, ytorna var stora mellan lagdelarna och backlinjen hamnade ofta snett. Utan en vass insats av Simon Mignolet i målet hade vi antagligen fått lämna Tyskland med ett sämre utgångsläge, samtidigt kändes det under slutet av matchen som att vi hade en bra chans att stänga det här mötet. Klopp behöver få ihop våra lagdelar med varandra på ett bättre sätt, backlinjen behöver skyddas och vi behöver få upp ett högre bolltempo när vi anfaller. Men, trots alla de uppenbara brister vi visade i spelet under gårdagen slog vi ett lag som inte förlorade på hemmaplan under hela förra säsongen, det är trots allt ett bevis på att vi tar steg i vår utveckling. Än så länge är det bara halvtid i kampen med Hoffenheim, men jag är glad över att den första halvleken påminde mig om något av det fina inom fotbollen och fick mig att släppa fokus från vår surande brassestjärna.