Landslagsuppehåll är ett nödvändigt ont, där man främst går runt och oroar sig över att åka på skador på nyckelspelare. Det kan dock finnas tillfällen då landskamper fyller en funktion, ett sådan tillfälle är när man har spelare som är ur slag och har svårt att få speltid hos oss, men som ändå får spela i landslaget och där får en chans att att vända den negativa trenden i prestationerna. Det här uppehållet var en sådan chans för Alex Oxlade-Chamberlain.
Jag ska börja med att säga att jag absolut inte räknat ut vår senaste värvning, än så länge har han haft på tok för lite speltid för att man ska kunna dra några direkta slutsatser av hur bra eller dålig värvningen var, men vi kan nog alla vara överens om att de första insatserna han gjort inte varit så bra som vi hoppades. Det är dessutom lite speciellt med vår värvning av Ox, då man på vissa håll kan läsa att han kom i stället för en mittback, oavsett hur det var med den biten så var det Virgil Van Dijk de flesta fansen ville se presenterad innan fönstret stängde och inte en breddspelare som Ox. Det här gör att han kommer att dömas hårdare än han gjort om den önskade mittbacksvärvningen också kommit, något man tydligt märkt de gånger han kommit in på planen. Ingen tid till anpassning, Oxlade skulle in och prestera omgående. Kritiken har varit hård, trots den begränsade speltid som givits börjar frågetecknen hopa sig över vår engelske mittfältare. Det finns ingen roll för honom i laget! Det var FSG som ville värva honom, inte Klopp! Han är för dålig för att spela i Liverpool! Landskampen mot Slovenien i veckan var därför ett ypperligt tillfälle för honom att få lite självförtroende.
Efter en knapp timmes spel hade England fortfarande inte fått hål på sina motståndare och det första draget man gjorde var att plocka ut Oxlade-Chamberlain och sätta in Jesse Lingaard. Frustrationen hos Ox gick inte att ta miste på, han sparkade iväg en vattenflaska på vägen till bänken och betygen i den engelska pressen efter matchen var verkligen inte någon vacker läsning, i ett svagt England landade han på flera håll de lägsta betygen. Om hans självförtroende var naggat i kanten innan uppehållet har det knappaste blivit bättre av insatsen i veckan och det är inget snack om att han skulle må mycket bra av att göra en lyckad insats snart.
Det hade varit lättare för honom att komma tillbaka till ett lag i medgång, där kan man som offensiv spelare kliva in och spela utan press, men de insatser han gjort för oss har ofta varit i lägen där vi varit under press att göra mål och producera. Ett dåligt inhopp är lätt att glömma om man vinner matchen, men om man kommer in som offensiv kraft i ett läge där en match står och väger och vi kämpar för att ta hem tre poäng är missade passningar och svaga skott något som sätter sig på näthinnorna hos oss fans. I den bästa av världar hade Ox kunnat bli inbytt i en match där vi redan har ett par måls ledning, för att sedan kunna vara med och kontra in ett för matchen betydelselöst mål, men där är inte laget just nu. Det märks så tydligt på honom att han vill prestera när han väl får chansen, men det tas många felbeslut och de gånger han tar rätt beslut sviker hans fötter honom.
Det är inte bara Oxlade själv som skulle må bra av att göra några bra matcher när ligan drar igång igen nästa helg, för det är ingen tvekan om att en del i kritiken mot Klopp den senaste tiden bottnar i värvningarna som gjordes under sommaren. Salah har lyckats visa sig viktig redan nu, men sommarens övriga köp har inte lyckats sätta några riktiga spår i truppen än, att Robertson inte gjort det än kanske är lite väntat, men om varken han eller Ox börjar bidra kommer kritiken mot Klopps köp att öka än mer. Jag tror fortfarande att båda köpen var kloka, men det skulle underlätta väldigt om vi kunde komma in i en period där det studsar vår väg, så att de kan gå in och spela under mindre press och på så sätt kunna lyckas eller misslyckas utan att det har en direkt inverkan på slutresultaten i matcherna.