Även om det florerat en del rykten kring att FSG skulle vara på gång att sälja Liverpool kom det som en överraskning, i alla fall för mig, när nyheten dök upp i media härom veckan. Det är inte direkt uttalat att det handlar om en försäljning av klubben, på vissa ställen nämns det att ska vara en investerare man är ute efter, men nog finns det en del som talar för att vi kommer att få nya ägare inom en ganska snar framtid. FSG har gjort både bra och dåliga saker sedan de tog över klubben, men jag är genuint orolig för vad som kommer härnäst.

Man kan tycka vad man vill om FSG:s sätt att leda klubben framåt, om hur mycket de investerar i truppen och hur de hanterar transferfönstren, men det går inte att titta på de resultat vi nått under deras ledning och vara annat än nöjd. För mig, som följt klubben sedan det tidiga 90-talet, har det ibland känns som en overklighet att jag ska få uppleva en ligatitel. Premier League-bucklan har alltid varit något som vi drömmer om, men som de andra lyfter. Under FSG:s tid har det plötsligt blivit en verklighet att få vinna, det dessutom i en tid där den tuffaste motståndaren i hela Premier Leagues historia har funnits på andra sidan i racet. I stället för att vi, bästa fall, kunnat pusta ut över en vunnen fjärdeplats har vi under FSG fått sitta efter säsongens sista spark och gräma oss över att vi missat titlar med minsta möjliga marginal, eller för den delen firat att vi vunnit dem. Med lite marginaler på vår sida hade vi stått med tre ligatitlar de senaste fyra åren, men nu är det ”bara” en. Tre finaler i Champions League har vi också hunnit med, ”bara” en titel där också, men oförglömliga resor och mängder av minnen som kommer finnas med oss för alltid. Mycket av de här framgångarna kan, och ska, tillskrivas Klopps arbete, hur han utvecklat spelarna och fått dem att växa tillsammans. Att Klopp är här, det är dock FSG:s förtjänst. Att Klopp förlänger, det är till stor del FSG:s förtjänst. De har över tid byggt upp en klubb som nu är tillbaka där vi hör hemma, som en av världens största. Vi är inte längre en språngbräda mot något större, vi är de stora spelarnas slutdestination. Det här har uppnåtts utan att vi för den delen kastat monstersummor kring oss, även om det gjorts en del spelarinvesteringar så kan ingen komma och säga att vi köpt oss titlarna. Det gör att vi kan vara stolta, väldigt stolta.

Den senaste tiden har det skrivits mycket om att vi behöver investera ordentligt i truppen, speciellt mittfältet behöver förstärkas och det med spelare av klass. Att renovera ett lag, utan att tappa allt för mycket i slagkraft är dyrt och det har höjts röster om att FSG inte kommer att vara villiga att göra de satsningar som krävs. Nu är klubben ute för försäljning och det börjar spekuleras i vilka som ska vara intresserade av att betala pengarna som efterfrågas för att bli våra nästa ägare, personligen ryser jag när jag läser de rykten som kommer ut. Visst finns det många rika grupper där ute, som säkert skulle kunna lyfta oss på planen, men till vilket pris vill vi nå framgång? Manchester City har radat upp ligatitlar de senaste åren, men jag skulle aldrig någonsin vilja byta med dem. I min värld är vår enda titel värd oerhört mycket mer än deras. Newcastle kommer med stor sannolikhet att vara ett stabilt topplag inom kort, det kommer inte dröja innan de är med och slåss om titlarna år efter år, men jag skulle aldrig vilja byta med dem. De här två lagen må ha ägare som har oändligt med pengar, men det har också skrivits spaltmil om de tveksamheter som finns kring dem. Det vore en mardröm att hamna i samma sits som dem.

Jag hoppas innerligt att vi inte bara går efter den köpare som kan betala mest när vi ska säljas, utan att vi också ser till vilka värderingar som våra kommande ägare har och varifrån deras pengar kommer. Skulle det komma in en grupp från en diktaturstat, som har en skev syn på mänskliga rättigheter, ifrågasätter rätten att älska vem man vill eller för den delen har svårt att förstå vad jämställdhet innebär, då vet jag inte hur jag kommer hantera läget. Jag vill såklart se ett framgångsrikt Liverpool, men verkligen inte till varje pris. Jag vill kunna vara stolt över mitt supporterskap, inte försvara det. Titlar är såklart en viktig del när man följer ett lag, men det är verkligen inte allt. Om jag ställdes inför valet att bli som Newcastle eller att bli som Sunderland skulle jag utan att tveka välja Sunderland, för även om framgång är det man strävar efter inom idrotten vill jag att det ska vara framgång som är värd något. Framgång som andra kan vara avundsjuk på, för det räckte med att gå ut på sociala medier i fem minuter för att se hur pass mycket vår framgång stack i ögonen på motståndarfansen. Det fanns inget i vår framgång som man kunde anmärka på, vi hade inte köpt oss till några titlar, vi var aldrig i någon fara för FFP. Inte heller kunde man läsa om hur våra ägare hade blod på sina händer. LiVARpool trendade ibland, men det var bara ett taffligt försök att hitta något som man kunde använda för att dämpa våra segersånger. Vi knuffade ner PL-historiens största pengasäck från tronen och vi gjorde det med besked.

Det är så mycket av det som klubben står för som skulle gå förlorat om vi får in fel sorts ägare, sådant som inte pengar kan köpa. Vi är en anrik klubb, den mest framgångsrika klubben i Englands historia och vi får inte glömma vår historia nu när det ska tas nya steg i en fotbollsvärlden som på många sätt är rutten. Jag blir glad när jag ser Klopp göra intervjuer om vikten av att acceptera alla människor, hur han diskuterar vikten av hbtq-rörelsens arbete. Jag blir stolt när jag ser Henderson gå ut och strida för ett bättre klimat i sociala medier eller för att få bort rasismen från arenorna. Sådant är viktigt, med tanke på hur många som följer Liverpool är de signaler vi sänder ut betydande. Det här får inte förändras. Allt som skrivs kring Qatar skulle skrivas om oss, om vi fick ägare av den sorten som ryktas på vissa håll och där vill jag verkligen inte att vi ska hamna. FSG har sina brister, precis som landet de kommer från, men det är inte jämförbart med hur situationen är i t.ex. Newcastle. Kanske är det så att FSG har kommit till vägs ände med sitt arbete hos oss, eller så är de bara ute efter att hitta någon som vill investera i klubben, för att kunna fortsätta bygget. Oavsett är nästa steg som tas i den här frågan viktigt, viktigt på en nivå där vi är många fans som fruktar att behöva omvärdera laget närmast våra hjärtan. Liverpool är, och kommer alltid vara, laget närmast mitt hjärta, men jag är helt övertygad om att jag inte skulle känna samma glädje kring vinster eller titlar om jag visste att de tillkommit tack vare blodspengar. Om vi säljer får våra nya ägare komma från precis var de vill, men deras människosyn får inte vara för skev och deras pengar får inte ha några blodstänk, då är vi ute på fel väg.