Även om siffrorna skrevs till 3-0 innan matchen var över för Liverpool igår var det en seger som satt väldigt långt inne, spelet stämde inte riktigt och de där heta målchanserna lyste med sin frånvaro. Samtidigt började Watford att hota, hade mycket väl kunnat få en straff. Manchester City hade redan avgjort sin match och såg ut att kunna rycka ifrån ännu lite mer i toppen. Då klev han fram, som vanligt, Mohamed Salah.

Watford är nog ett lag som väcker goda minnen hos vår egyptiske skyttekung, det var i förra säsongens bortamöte som han gjort sitt första ligamål för oss och i hemmamötet hade han en riktig succéafton, med fyra mål. När Salah sprang runt på Vicarage Road igår kändes han inte alls lika het, han hade svårt att komma med i spelet och hamnade ofta med ryggen mot mål och en försvarare tätt i ryggen. Men, i andra halvleken kom läget. Firmino, som även han varit blek inledningsvis, hittade Mané med en djupledspassning, senegalesen spelade in bollen snett bakåt, precis i den yta som Salah hade skaffat sig. Det var ingen jätteträff han fick på, men den hårda passningen gav lite hjälp på vägen och Foster i målet lyckades inte hindra bollen från passera mållinjen. Salah hade gjort det så viktiga förstamålet, dödläget var brutet. När väl målet kom gick luften ur Watford och det kändes aldrig som att de skulle komma tillbaka in i matchen. Även om Salah inte är dominant på samma sätt som förra säsongen råder det ingen tvekan om att hans betydelse för oss är enorm. När matcherna blir som mot Watford, att vi inte skapar speciellt mycket och det känns som ett det finns risk för poängförlust, då är det vår storstjärna som kliver fram.

Målet igår var Salahs sjunde ligamål den här säsongen, det är en väldigt bra siffra, men det blir ännu bättre om man tittar på vilka mål han gör. Enda gången som Salahs mål inte varit det första i matchen är hemmamatchen mot Southampton, alla andra andra gånger är det han som givit oss ledningen i matcherna. Fem av de sju mål han gjort har varit det matchvinnande målet. Han har gjort 1-0-målen mot West Ham, Brighton, Huddersfield, Cardiff, Fulham och Watford. Om man bortser från premiärsegern mot West Ham är det matcher där vi inte fått spelet att stämma inledningsvis, men ändå tagit ledningen och hållit den matcherna igenom. Att ha en anfallare som kliver fram i sådana lägen är värt enormt mycket. I skytteligan är det såklart alla mål som räknas, men det som i slutändan betyder mest för laget är hur många poäng målen innebär för klubben och där visar Salah sin storhet på ett tydligt sätt. Han kommer inte att göra lika många mål den här säsongen, uppvaktningen han och de andra i offensiven fått vänja sig vid är hårdare och tuffare, samtidigt som spelet inte riktigt klaffar på samma sätt, men det går inte att överskatta hur viktig han är för oss. Salah är en matchvinnare, vår matchvinnare och det visade han ännu en gång igår. Förra säsongen var åtta av hans ligamål matchvinnande, nu är han, som sagt, redan uppe i fem. Harry Kane och Sergio Aguero har fyra var, Lacazette tre, Eden Hazard två, Romelu Lukaku ett.

Jag är inte övertygad om att den position han har på planen är den där vi får ut mest av honom, han får alldeles för ofta spela med ryggen mot mål och kommer inte riktigt med i spelet på samma sätt som under förra säsongen. Vi vande oss då att se honom kommer från högerkanten, vika in i planen och placera bollen i det bortre hörnet, otagbart för målvakten. Nu kommer han inte med fart lika ofta, kan inte använda sin speed till att utmana försvararna, i stället får han försöka slita sig loss eller kombinera sig fram, vilket inte lyckas lika bra. Under matchen mot Watford satt jag och suckade över att vi inte spelade Firmino längst fram och Salah ute på sin kant. Så kom det där tillfället då jag fick svar på tal, då brassen slog en fin djupledsboll från en position lite längre ner i planen, till en framrusande Mané och hur sedan Salah, i en central roll, slog in ledningsmålet. Kanske är det här i längden det spelsystem som ger oss flest poäng, även om det inte är lika underhållande som förra säsongens offensiva explosioner. Tålamodet känns större i år och defensivt är vi på en helt annan nivå. 3-0 borta mot Watford, som bland annat knäckte Spurs när de var på besök tidigare i år, är imponerande siffror. Av tretton matcher har vi hållit nollan i åtta och håller man nollan räcker det att han en spelare som vet hur man gör det första målet. Det vet Mohamed Salah, det vet numera även Watford. Nästa helg är det hemmaderby, men först ska vi ner till Paris och försöka återupprätta hedern i Champions League efter plumpen mot Röda Stjärnan.