Tidig seriefinal, mot ett Arsenal med tre av sina omskrivna nyförvärv i startelvan. Att Liverpool behövde kliva upp en nivå från de två första omgångarna kändes på förhand ganska givet och om det nu var någon som tvivlade på att vi även i år är att räkna med kan nog ta det frågetecknet och räta ut det till ett rejält utropstecken. För utan att göra en hundraprocentig insats körde vi över Arsenal, från start till mål och även om en mäktig svit i defensiven bröts var vårt mittlås i allra högsta grad bidragande till segern.

Det har skrivits spaltmeter om hur bra Virgil van Dijk varit sedan han kom till oss, ett av bevisen på hans storhet har varit hans svit där han inte blivit bortdribblad på över en säsong. Oavsett vilka spelare han ställts mot har han varit omutlig. Igår sprack sviten, i en duell med Arsenals nyförvärv Pepe kom van Dijk lite fel och blev passerad. Det var intressant att se hur van Dijk reagerade på händelsen, det var som att han kände att han skulle vara tvungen att anstränga sig lite mer än vanligt. Pepe må ha tagit sig förbi den gången, men han måste nästan ha ångrat sin aktion i efterhand, för van Dijk skruvade upp sin koncentration ytterligare ett snäpp och plockade sedan bort Arsenals rekordförvärv totalt. van Dijk är så pass skicklig att han får försvarsspel att se enkelt ut, han står rätt, använder sin kropp och behöver sällan göra spektakulära brytningar. Igår tog han både några maxlöpningar och satte in en glidtackling, han slog aldrig av på koncentrationen när Pepe kom i fart mot honom. Ibland glömmer man bort hur bra van Dijk är, igår påminde han oss.

Bredvid van Dijk blir det mer och mer givet att Joel Matip ska spela, Joe Gomez har varit svajig under säsongsinledningen, medan den gänglige kameruniern går från klarhet till klarhet. Redan under avslutningen av förra säsongen började Matip att visa en nivå som han inte haft tidigare, när han spelat sig i form efter att ha varit skadad hittade han ett partnerskap med van Dijk som var det bästa jag sett hos ett Liverpool-lag sedan Hyypiä-Carragher. Igår gjorde han det första målet, men han gjorde dessutom en helgjuten insats i defensiven. De är väldigt olika våra två mittbackar, van Dijk osar pondus och har en fysik som gör att många nog drar sig för att gå i närkamp med honom. Matip är klart tunnare och kan ge ett lite mer sävligt intryck från start, men han har en enorm förmåga att få ut sina ben och få med sig bollen ur alla situationer. De är båda väldigt starka i huvudspelet och nyttiga i uppspelsfasen. De är båda dessutom hot i offensiven, gårdagens mål var Matips andra den här säsongen och van Dijk har även han öppnat målkontot. Att ha två så pass starka kort på fasta situationer kommer att vara viktigt för oss under säsongen, då det är svårt att hålla koll på dem båda samtidigt. Igår valde Arsenal att hålla i van Dijk, då fick Matip utrymme att sätta skallen till hörnan. Joe Gomez är framtiden för Liverpool, men just nu är han helt enkelt inte lika bra som Joel Matip och jag tror den unge engelsmannen kommer få finna sig i att spela när någon av de ordinarie ska vilas.

Matchen i sig blev en påminnelse om vilken nivå vi håller, vi ställdes mot ett Arsenal med två raka segrar och en fruktad offensiv. På vissa håll antyddes det att deras offensiv skulle vara uppe på vår nivå, men jag tror de rösterna tystnade rejält igår. Aubameyang och Pepe var mestadels helt osynliga, Lacazette kom in sent i matchen, men gjorde inget väsen av sig. Vi hade Salah som gjorde två mål, Mané som ständigt oroade Arsenals backlinje och en Roberto Firmino som var på ett fantastiskt spelhumör. Kort sagt, det var klasskillnad. Efter en svag försäsong är vi nu på väg att varva upp, vi är så pass bra att vi kan slå Arsenal på ett behagligt sätt utan att behöva göra en hundraprocentig insats. Innan matchen pratades det om att spelskickligheten på Arsenals mittfält, med spelare som Real-lånet Ceballos, men som så många gånger förut klev vårt mer ospektakulära mittfält fram och plockade ner motståndet totalt. Mittfältets insatser de första matcherna har inte riktigt imponerat, ytorna har varit för stora och man har inte riktigt suttit ihop som tidigare. Igår var man bättre. Henderson och Wijnaldum, som som vanligt inte fick plats i någon av de där onödiga blandelvorna som engelska experter satte ihop innan matchen, visade att de är bättre än de får cred för. Ceballos, Guendozi, Xhaka, de var aldrig med i matchen.

Det är en häftig känsla att vi går in i den här typen av match som så pass stora favoriter att jag känner samma glädje över en seger, som jag för några år sedan kunde göra över en hemmaseger mot lag som West Ham eller Aston Villa. Arsenal må vara ett bra lag, men vi är bättre och på något sätt är en seger över dem numer något som man mer bockar av än firar. Det är långt kvar av säsongen än, men vi har börjat sätta oss i respekt och jag hoppas vi kan fortsätta vår segersvit mot Burnley nästa helg.