Under tisdagen blev det klart att Grujic och Awoniyi lämnar Liverpool för spel i FC Porto respektive Union Berlin. Övergångssummorna den här gången var inte lika häpnadsväckande som vi vant oss vid att se värvningsstrategen Edwards (med team) tricksa ihop, utan de relativt överkomliga £10,5m plus £6,5m.

På sociala medier och diverse kommentarsfält kunde man läsa om mångas frustration och besvikelse över att ledningen inte lyckats generera mer för framförallt Marko Grujic. Serben var ju något av en prestigevärvning och framförallt en högt uppburen talang av den före detta vännen slash radarpartnern till Jürgen Klopp, nämligen Željko Buvač. Buvač hade såklart både rötter och goda kontakter nere på balkan med sin bosniska bakgrund och var enligt uppgifter i The Guardian den som övertygade Grujic att flytta till just Liverpool när det begav sig 2016, och tacka nej till bland annat Inter. Jürgen Klopp verkade dock aldrig riktigt se storheten i den oslipade mittfältaren, och har konsekvent lånat ut den forne Röda Stjärnan-talangen år efter år.

Jag tänkte dock inte fokusera så mycket på huruvida han någonsin fick en ärlig chans av Jürgen Klopp att sätta avtryck eller inte, utan snarare på själva summan LFC fick av FC Porto. I James Pearce artikel i Athletic om de bägge affärerna kom det nämligen fram att Liverpool förhandlat fram en vidareförsäljningsklausul på 10 procent för båda spelarna. Men det var en annan detalj som jag själv fastnade för i samma artikel:

Previous loan spells at Cardiff City, Hertha Berlin and Porto generated over £3 million in loan fees.

Det här är en aspekt som sällan diskuteras i supporterled, eller här på Totaal Liverpool för den delen, vi brukar ju fokusera på just övergångssummor. Man ska dock inte underskatta vad dessa £3 miljoner har betytt och fortsätter betyda för klubbens övergångsbudgetar varje sommar, eller vidareförsäljningsklausuler för den delen. Om det är något vi har lärt oss av Edwards och våra ägare FSG’s vinnande Moneyball-filosofi så är det att agera med eftertänksamhet på marknaden, underbygga och analysera den med extensiv data, men framförallt att köpa nytt genom att sälja smart.

Grujic köptes för £5-6m när han var 19 år gammal, och att halva den summan betalats via utlåningar (och ännu mer om man dessutom räknar in sparade lönekostnader som lånande klubb stått för) är en riktigt smart investering, med bra avkastning dessutom. Den återkommande lånesumman har man senare också kunnat använda för att vrida och vända på pengarna för att lägga samman pusslet för att få ihop en så slagkraftig spelartrupp som möjligt. Den förklarar även delvis varför värvningsstrategin att värva spelare under 24 och inte förlänga äldre spelare på dyra kontrakt (läs Wijnaldum) är så centralt när allt ska summeras. Det finns inget utrymme för att vara sentimental eller känslostyrd i dagens fotboll, utan siffrorna behöver gå ihop i slutändan, och visar sig en möjlighet att få in en, eller kanske flera yngre stjärnor så är offrandet inte bara rätt, utan en nödvändighet både ur ett kortare och längre perspektiv.

Alla spelare som tas in idag av Liverpool och andra toppklubbar grundar sig nämligen i någon form av data, och djupgående analys vad enskilda spelare kan tillföra till ett lags framgång. Statistik från Real Analytics, ett team datavetenskapliga och matematikprofessor från Liverpool, visar bland annat att Rennes hajpade mittfältstalang Eduardo Camavinga, som förövrigt jagas av i stort sett alla toppklubbar i hela Europa, helt på egen hand adderar nästan sex extra poäng åt sitt lag. Detta är något man kan få fram genom att köra en miljon simuleringar av nästa säsong via Google Cloud Platform. Datan visar också att Camavinga ökar chansen till en Champions League-placering med nästan 70 procent, och titelchanserna med närmare 6,4 procent. Så en enda spelare kan alltså göra enorm skillnad för ett lags framgångar.

We’ve run the numbers on Eduardo Camavinga and we were quite shocked, actually, because he makes a massive difference, which is rare for a player so young,

Ian McHale, professor i idrottsanalys vid University of Liverpool tillika medgrundare av Real Analytics i Athletic.

Lägg därtill den finansiella aspekten att lyckas värva en 18-åring med hur många år som helst framför sig, redan vara såhär pass utslagsgivande, och man förstår direkt varför Camavinga är så hett eftertraktad.

Mitt i allt detta så sitter FSG och Edwards. Det här med dataanalys är såklart något som näst intill alla stora klubbar använder idag, men där många beskriver Liverpool som en av klubbarna där man använder och ligger allra längst fram när det gäller att använda data vid rekryteringar och analysera sin nuvarande spelartrupps prestationer löpande.

Så även fast det kanske på ytan ser ut som Michael Edwards tappat stinget i det finansiellt förändrade landskapet på grund av pandemin, så kan det bakom kulisserna visa sig att de £10,5 miljonerna för Grujic och £6,5m för Awoniyi var precis det som behövdes för att säkra ännu fler poäng åt Liverpool nästa säsong. För i det här plus och minus-spelet som de flesta klubbar befinner sig i just nu, vet vi redan att Edwards är i sitt esse.