För nio år sedan stod han där på bild tillsammans med de övriga sommarvärvningarna som King Kenny gjorde, Jordan Henderson. Kantspringaren Stewart Downing och skotten Charlie Adam var, tillsammans med Hendo, tre spelare som skulle uppgradera vårt mittfält. Till en början sågs alla tre som misslyckade köp, men idag vet vi att i alla fall en av spelarna har slagit sig in i Liverpool-historien, resan dit har dock inte varit helt utan bekymmer.

När vi värvade Jordan Henderson från Sunderland var det en, för mig, överraskande värvning. Jag hade ingen större koll på hans kvaliteter, men det var såklart spännande att få in en ung, talangfull engelsman. Det tog dock ett tag innan vi fick se honom göra skillnad på planen. Precis som de övriga två spelarna som kom samtidigt som honom hade han oerhört svårt att påverka spelet, ofta placerad på högerkanten hamnade han mest utanför spelet. Det kunde en hel match utan att man insett att han var på planen. När sedan Brendan Rodgers kom till klubben höll det på att bli ännu värre, efter bara ett år i Liverpool var han på väg att få lämna oss för att gå till Fulham, i en bytesaffär med Clint Dempsey. Affären blev aldrig av och det ska vi vara extremt lyckliga för.

Jordan Henderson hanterade den här händelsen på allra bästa sätt, han borrade ner huvudet, kämpade vidare för att bevisa att han var bra nog för Liverpool. Den där utvecklingen vi alla hoppats på började komma och när vi under Rodgers andra säsong vid rodret hade titeln inom räckhåll var det med en Henderson i toppform. Hans betydelse för laget var väldigt stor, visst Luis Suarez var stjärnan, Sterling var talangen, Sturridge målskytten och Gerrard kaptenen och pådrivaren, men under den säsongen fick vi se en skymt även av det ledarskap som vi idag förknippar med Jordan Henderson. Det röda kortet som domaren drog fram för den formtoppade engelsmannen i matchen mot City hade tveklöst inverkan på våra matcher under de sista omgångarna, för utan hans djupledsspel och löpstyrka på mitten tappade vi en hel del av det spel som tagit oss till positionen i toppen.

Titeln rann oss ur händerna, oerhört bittert på många sätt. Säsongen som följde blev inte alls samma upplevelse, vi var långt ifrån att vara med i den absoluta toppstriden och halvvägs in i säsongen berättade Steven Gerrard att han skulle sluta. Ansvaret att ta över kaptensbindeln från Captain Fantastic hamnade på Jordan Henderson, ett tungt, tungt ansvar. Till en början tror jag det var tufft för honom, för han hade svårt att komma upp i rätt nivå. Under Klopp har han dock tagit steg för steg, trots att han många gånger ifrågasatts av fansen. Det var ofta han som fick skulden när det gick dåligt, han ansågs inte vara tillräckligt bra för Liverpool. Han passade för mycket bakåt, han hade för dåligt tempo, han gjorde för lite poäng och kanske främst så var han inget kaptensämne. Ni kanske minns när van Dijk kom till klubben, hur det skreks om att man borde rycka bindeln av Hendo och ge den till holländaren? Klopp visst dock bättre.

Idag är det nio år sedan Jordan Henderson skrev på för Liverpool och frågan är om inte hans resa i klubben är en av de allra häftigaste? Hur han gått från misslyckad till nyckelspelare, tillbaka till hackkyckling för att idag vara på väg att bli en ikon. För ett år sedan fick han lyfta Champions League-pokalen, om allt går väl kommer han inom en snar framtid att stå med PL-pokalen i sina händer. Han var en hårsmån från att få lämna Liverpool för Fulham efter bara en säsong, men genom sin attityd och sitt hårda arbete lyckades han vända karriären i rätt riktning igen. Lucas Leiva hade en lite liknande karriär hos oss, men Hendersons Liverpool-tid innehåller ännu mer tvära kast. Om en vecka blir han 30 år och har således många bra säsonger kvar i sig, sedan Klopp kom in har han bara blivit bättre och bättre, så kanske finns det fler steg att ta?