[fblike url=”https://www.facebook.com/TotaalLiverpool” style=”standard” showfaces=”false” width=”450″ verb=”like” font=”arial”]

Vi på Totaal Liverpool är alltid öppna för att publicera gästkrönikor. Vi tar gärna emot texter där riktiga supportrar berättar om sina olika liv ur ett Liverpoolperspektiv. Varje Liverpoolsupporter bär på en historia, och har just du en story som du skulle vilja dela med dig av så är man varmt välkommen att kontakta oss.

Just denna gästkrönika är skriven av bloggläsaren Victor Remneland, och detta är en mycket personlig text om hans älskade far och hans älskade klubb.

Vi hoppas ni tycker om den!

gerrard

Klubben jag älskar!

Du lyser upp min helg varje vecka, du gör så jag känner mig stolt. Jag har ett hjärta som slår rött och så ska det förbli.

Jag tror inte folk förstår hur mycket Liverpool FC betyder för mig. Jag har haft ett tungt år då min far gick bort i cancer i mars. Tyvärr var jag aldrig hos min far när han gick bort, detta eftersom jag bor cirka tjugo mil ifrån min familj där jag studerar och spelar fotboll.

Mamma ringde på kvällen och berättade om sorgen. Inga tåg gick så sent, därför blev jag tvungen att vara kvar i Degerfors (där jag studerar). Vem skulle ta min hand och trösta mig? Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Alla känslor svämmade över. Först fattade jag inte vad som hänt. Tomheten var stor. Sedan gick tomheten över i ilska över hur orättvis världen är. Min far var kanske den starkaste personen jag kände. Hela mitt liv har han haft cancer i olika perioder, men alltid haft styrkan att besegra den. Tyvärr vann djävulen denna gång.

Samma kväll som jag fick beskedet om min pappas bortgång spelade Liverpool match mot Sunderland. När ingen närstående kunde trösta mig så fick klubben jag älskar göra det istället. När you`ll never walk alone sjöngs så började mina tårar rinna igen. Låten symboliserar för mig min uppväxt med min far och familj då tunga tider avlöser de vackra. Livet är verkligen en berg och dalbana, precis som Liverpool FC varit sen jag började heja på dem vid sju års ålder. Hela matchen mot Sunderland kunde beskrivas precis som mitt liv varit fram tills nu. Bländande spel och glädje övergick i kaos och nervositet. Jag såg Gerrard slå in en frispark med precision precis som gamla dar.

Mitt liv efter min fars bortgång har varit rörigt. Jag har det svårt med både skola och fotbollen som jag utövar. Nätterna blir ofta sömnlösa då jag funderar mycket. Livet har sina toppar och likaså sina dalar, men alltid när det går dåligt så lär man sig något nytt. Om allt vore perfekt, hade livet varit värt att leva då?

Denna säsong har ju inte startat direkt lika bra som den förra slutade, men jag är säker på att medvinden kommer och vi får återigen uppleva de där magiska och nervösa CL-kvällarna som bara Anfield kan bjuda på en ljummen vårkväll.

Så länge jag lever kommer Liverpool fc vara en av mina stora vänner i livet där man blandar glädje med sorg.

At the end of the storm there’s a golden sky

 

/Victor Remneland

9 kommentarer
  1. YNWA Victor!
    Förstår vad du går igenom. Själv hittat mycket styrka i Liverpools mentalitet när livet varit trassligt. Kämpa på!

  2. YNWA, beklagar verkligen 🙁

    Men kämpa på, tiden läker alla sår!

  3. Stark text, vi beklagar även sorgen. Även jag har upplevt cancern då min far försvann, det går inte beskriva med ord hur man mår men med ord lättade jag på min sorg, likaså som jag hoppas du kan finna en väg för att hantera din sorg, trots att det är svårt, så var min genom träning och musik.

    Vill du ha någon att prata med så finns jag i Karlskoga, kämpa vidare, det går men det är svårt.

  4. Jag har en liknande historia med min far. Det är tufft att vara stark i sådana tider men gott att göra saker för att skingra tankarna. Att supporta LFC är ett sätt att bearbeta sorgen och skingra tankarna som ligger som en våt filt över en.

    YNWA

Kommentarer är stängda.