3 matcher, 3 segrar, 7 gjorda mål och 0 insläppta.

Det går inte att påstå någonting annat än att Liverpool och Arne Slot har stått för en imponerande säsongsinledning. Ipswich, Brentford och Manchester United kanske inte är de absolut svåraste motståndarna, men likväl har Liverpool gjort jobbet. Kanske gjorde man också mer därtill i dagens mycket övertygande seger mot Manchester United, som man vann helt rättvist och relativt enkelt, trots spel på bortaplan.

Liverpool och United har blivit varandras motpoler. LFC håller hårt i plånboken, United betalar både kontant, med swish och kanske rent av med SMS-lån när de ger sig ut på transfermarknaden. Dels ska deras till synes kunniga scouter köpa sina spelare, dels ska ten Hag få gamla Ajax-spelare. Synken finns inte varken på eller utanför planen.

* * *

Vi är många som fasat inför dagen som Jürgen Klopp skulle lämna. Vi har blickat mot klubbar som Arsenal och Manchester United, som i de sistnämdas fall fortfarande inte har repat sig efter Sir Alex Fergusons pension efter säsongen 2012/2013.

Naturligtvis är 3 matcher inget stort bedömningsunderlag. Kanske kommer motståndarlagens analytiker att hitta sätt att bemöta Slots taktik på bättre när de fått mer tid att analysera exempelvis Liverpools uppspelsfas; glöm inte att Ange Postecoglou radade upp vinster under sin första tid i Tottenham, men de här segrarna ger Slot rejält vind i seglen.

Likt som företrädare verkar inte Slot fokusera på vilka spelare han inte har utan istället fokusera på spelarna som han faktiskt har till sitt förfogande. Istället för att klaga över uteblivna transfers har Slot – åtminstone utåt – varit lösningsorienterad. Ryan Gravenberchs inträde som ”sexa” på mittfältet har varit en stor positiv överraskning hittills. Gravenberch besitter massvis med fina egenskaper både fysiskt och tekniskt, och erbjuder någonting helt annat än bollvinnar-typerna som Klopp ofta föredrog.

* * *

En sak som skiljer sig mellan Slot och Klopp är att Liverpools nya tränare gärna gör byten tidigare i matcherna. Toppspelarna kan inte längre räkna med att spela 85-90 minuter. Så agerade Slot också i Feyenoord där han var känd för att ge mycket tid åt inhopparna.

En annan sak som skiljer sig är att Liverpool har fått en annan balans. Man pressar inte alltid lika högt; det finns en acceptans att laget ibland bör falla längre för att krympa ytor åt motståndarna. Man spelar heller inte lika direkt som tidigare, vilket också gör att man får en annan kontroll på matchbilderna.

* * *

Någon som jag ser fram emot att se under säsongen är Tyler Morton. 21-åringen jagades av Xabi Alonsos succégäng Bayer Leverkusen i transferfönstrets slutspurt, men Liverpool höll hårt i honom. Kanske delvis eftersom man valde att låna ut Stefan Bajcetic.

Morton stod för en mycket imponerande säsong i Championship ifjol, och är uppenbarligen en spelare som många kloka fotbollsmänniskor ser potential i. Om Morton kan kliva in och backa upp på ett bra sätt, ungefär som Bradley gör på högerbackspositionen, så blir Liverpools trupp genast betydligt bredare på innermittfältspositionen.

Hittills har Slot varit ganska förskonad från skador, men så småningom kommer han att behöva göra ändringar i startelvan. Förhoppningsvis kan spelare som exempelvis Morton visa framfötterna och bli den typen av förstärkningar som lag kan få utan att nödvändigtvis köpa spelare. Som sagt, i Liverpool fokuserar man gärna på vad man har; och man har Morton i truppen.