3-0 mot West Ham är naturligtvis ett bra resultat.
Liverpool vann och gjorde 3 mål. Utan Fernando Torres. Blixten slog ner tre gånger på Anfield.
Segern var rent nödvändig för att hålla undan för Everton och inte tappa gentemot Aston Villa. Fjärdeplatsen har jag gett upp – den är körd. Ett race som Liverpool har förlorat tack vare alldeles för dåliga resultat på bortaplan.
Jag är dessvärre orolig för West Ham. En trevlig klubb med en lysande ungdomsverksamhet. Tänk så många engelska storspelare som de har fostrat. Bara att kolla på kvällens match där de hade många egna produkter och dessutom en i Liverpools startelva i form av Glen Johnson.
Nu är West Ham inblandade i en knallhård bottenstrid. Jag hoppas att de klarar det, men tvivlar. Gianfranco Zola saknar pondus och får inte laget att prestera.
På planen sviker ledartyperna. Matt Upson, Carlton Cole och de andra som ska leda laget sviktar avsevärt mycket.
Detta måste vara en av de konstigaste matcherna jag sett.
Stämningen var riktigt knepig, fick en känsla av ”before the storm” så att säga, det var lungt, tyst och en konstig känsla över hela matchen på något vis.
När Rafa plockade av Gerrard och Yossi tänkte jag först ”wtf” men det var rätt att plocka av dom, vi behövde dom inte på planen helt enkelt och då var det bättre att vila dom inför Atletico-matchen, förhoppningsvis var det därför Aquilani inte spelade med.
West Ham var riktigt usla… Precis som i hemmasegern mot Pompey gick det nästan inte för Liverpool att tappa poäng i matchen.