[fblike url=”https://www.facebook.com/TotaalLiverpool” showfaces=”false” width=”450″ verb=”like” font=”arial”]

Jag har aldrig tidigare haft ett så litet hopp om poäng inför en match som jag hade inför vår drabbning med Real Madrid på Bernabeu igår, jag hade svårt att komma på ett scenario där vi var laget som lämnade med seger, ens med poäng. I stället fruktade jag en målmässig förnedring, ett formsvagt försvar mot världens kanske vassaste anfall är ingen lockande duell. När matchen var över och det stod klart att vi förlorat med 1-0 kände jag en viss lättnad, en lättnad över att vi stod upp och spelade med en heder, vi vek inte ner oss. Hade vi haft riktig tur hade vi till och med kunnat få med oss en poäng hem till England, men i ärlighetens namn var vi aldrig riktigt nära att ens få en chans där man kände pulsen gå upp.

Brendan Rodgers fick innan matchen en hel del kritik för att han valde att matcha spelare som inte vanligtvis brukar starta, på förhand kanske det är något att reagera över, men med facit i hand visade det sig vara ett bra val. Vi har gått tungt den senaste tiden och spelare som Gerrard, Henderson och Sterling har fått spela väldigt mycket, de två sistnämnda dessutom i landslaget. Trötta spelare med stukat självförtroende är nog inte det bästa sättet att möta Real, i stället valde Rodgers att låta Kolo Toure, Markovic, Borini, Lucas och Emre Can visa vad de går för mot bästa motstånd. Huvudorsaken var såklart att vila våra viktigaste spelare till lördagen, men i det här fallet gav det också en del vinster. De var pigga och med största sannolikhet motiverade att visa vad de gick för. Toure var vår klart bästa spelare, för en gångs skulle fick man se en mittbacksduo som arbetade någorlunda tillsammans. Han är ingen elegant mittback vår ivorian, men han är en rejäl försvarare och han vet sina begränsningar, i trängda lägen rensar han bollen upp på läktaren i stället för att försöka sig på mer avancerade lösningar. Jag kände mig trygg med backlinjen igår, den känslan var det ett tag sedan jag hade. På tal om att vara rejäl så är det något med Emre Can som får mig att känns mig hoppfull, han har en fysisk närvaro på mitten och är inte rädd för att försöka bryta fram med bollen vid fötterna. Han är ingen färdig spelare än, men när han blixtrar till visar han egenskaper som jag tycker saknas i dagens lag. Jag skulle gärna se fler starter för honom den kommande tiden. Tillsammans med de andra i laget stod han för fin kämpainsats och under matchens sista tjugo minuter lyckades vi dessutom hålla i bollen och etablera lite anfallsspel, tyvärr utan att skapa farligheter. Till helgen väntar möte med Chelsea och ingen av de som startade mot Real försämrade sina chanser till att få spela, om inte annat bidrog de till att de som vanligtvis är säkra på startplatser får känna flåset i nacken, kanske kan det få dem att höja sig till den nivå som man ska kunna förvänta sig från dem. En som dock inte behöver känna något nackflås är Alberto Moreno, han visade ännu en gång att han är en mycket bra vänsterback, slipar han bort sina missar har vi snart en spelare av allra högsta klass där ute till vänster och det kan jag inte minnas när vi hade senast.

Samtidigt som jag är nöjd med lagets insats i matchen känner jag mig besviken över de här två matcherna mot Real, de har inte alls varit de här magiska Champions League-kvällarna som jag saknade när vi var borta från turneringen. Redan på förhand kändes det som att vi inte alls hade den kvalitet som krävdes för att hota Real och det blev väldigt tydligt i hemmamatchen, vi var chanslösa då och vi var i stort sett chanslösa även under gårdagen. Real Madrid är samtidigt inte riktigt rätt lag att jämföra sig med, de kan handplocka exakt vilka spelare de vill till sin startelva. Vi mötte ett lag som värvat Premier Leagues bästa spelare två gånger(Bale, Ronaldo), de värvade två av VM:s största utropstecken(James, Kroos), de kunde kosta på sig att släppa spelare som vi skulle se som drömvärvningar(Xabi Alonso, Di Maria) om de valt att gå till oss. Fotbollseuropa har onekligen förändrats sedan vi var med och kämpade på allvar sist, då det värsta som fanns var att få möta ett engelskt lag, alla andra kändes som överkomliga motståndare. Senast vi var i CL kändes det som att vi kunde hota alla lag, om vi bara hade en bra kväll, jag tror det är oerhört få som haft den känslan inför de här mötena. Att många av oss var nöjda efter förlusten igår säger en hel del om hur långt efter vi är. Fyra omgångar in i gruppspelet har vi fortfarande kvar att bevisa att årets lag håller rätt nivå för Champions League, i dagsläget har vi bara tagit poäng i en match och det var en mycket tursam seger, mot ett lag jag inte hade hört talas om innan gruppen lottades. Nu har vi kvar att möta Ludogorets och Basel igen och jag hoppas att vi efter de två matcherna kan känna att vi hör hemma i den här turneringen.

* * *

Ovanstående text är skriven av Totaal Liverpools skribent Tomas, vars twitter du hittar HÄR.

Vanligtvis skriver Tomas på sin blogg Weepingbrother.blogspot.se.