[fblike url=”https://www.facebook.com/TotaalLiverpool” style=”standard” showfaces=”false” width=”450″ verb=”like” font=”arial”]

Den här säsongen har vi LFC-fans vant oss med att slitas mellan hopp och förtvivlan. Söndagens drabbning mot Manchester City var ytterligare en sådan tillställning. Lyckligtvis är den gemensamma nämnaren för många av dessa matcher att Liverpool har plockat hem samtliga 3 poäng när domaren har blåst av. Idag tog Brendan Rodgers spelare, gossar, pojkar, myror, chihuahuas eller vad man nu väljer att kalla de röda hjältarna ytterligare en viktig seger.

Vid den här tiden på säsongen brukar Liverpool spela aningen avslagna matcher. Möjligtvis har man en plats i nästa säsongs Europa League att slåss för. Förra säsongen lyckades man inte ens knipa en sådan plats, men känslan var att en EL-plats var skitsamma och således ingenting som man ältade att LFC missade.

Nu slåss man om ligatiteln. The fucking Premier League title. Med risk för att låta tjatig, känns det helt overkligt att konstatera hur nära en ligatitel Liverpool är. Dagens match blev väldigt emotionell före, under och efter matchen. Det var nog ingen LFC-supporter eller kanske åskådare överhuvudtaget som inte blev tagna av det känslofyllda förspelet där vi mindes de 96 oskyldiga fansen som miste livet på grund av polisens inkompetens och som därefter blev smartmålade av samma inkompetenta poliskår. Det borde aldrig ha inträffat. Det borde inte finnas 96 tomma stolar på Anfield.

Det som hände på Hillsborough har inte endast påverkat klubben Liverpool utan hela staden Liverpool. Både de röda och blåa. Många människor – inklusive vår lagkapten Steven Gerrard – är väldigt känslomässigt involverade. Därför var Liverpools starka spelmässiga insats än mer imponerande.

Precis som väntat kunde inte Liverpool köra över Manchester City i 90 minuter. Det går helt enkelt inte på grund av att de är ett väldigt bra lag. City är klasser bättre än exempelvis Arsenal, som ju blev totalt överkörda på Anfield. Trots detta kunde inte City stå emot Liverpool under matchinledningen. Efter ungefär 40 minuter kändes 2-0-ledningen i underkant – trots att varken Luis Suarez eller Daniel Sturridge kom igenom Citys starka mittlås bestående av Vincent Kompany och Martin Demichelis.

Det blev ändå SAS som gjorde båda Liverpools första mål. Inte Suarez And Sturridge som vi har vant oss med – utan Sterling And Skrtel.

Både Raheem Sterling och Martin Skrtel gjorde sina sjunde ligamål för säsongen. Det är ett lysande facit för framförallt mittbacken Skrtel, som ju bara återfinns i motståndarnas straffområde i samband med offensiva fasta situationer. Slovaken har utvecklat ett uppseendeväckande starkt offensivt huvudspel och utgör numera ett enormt hot på de fasta situationerna som Steven Gerrard ofta slår med otäck precision.

Sterling förtjänar också mycket beröm. Många befarade att talangen ”bara” skulle bli en Aaron Lennon. Med detta avses en väldigt snabb yttermittfältare som är just bara snabb. Istället har Rodgers utvecklat Sterling till en mångsidig offensiv spelare med spetskvalitéer vad gäller spelförståelse – därav de perfekt tajmade djupledslöpningarna – och med ett bra beslutsfattande i spelet med bollen. I sin offensiva mittfältsposition visade Sterling att man inte behöver ha spanska eller portugiska som modersmål för att kunna spela på den positionen. Det går alldeles förträffligt bra att komma från London och ha utvecklats i Liverpools ungdomsakademi och därefter A-lag. The English lads can also play good football, vilket förstås även är glädjande för Englands landslag.

Det var naturligtvis bara på sin plats att Philippe Coutinho blev matchhjälte. Många hade surat över att bli borttagna från den föredragna offensiva mittfältspositionen för att bli förpassad till en kantroll med betydligt större defensivt ansvar. Istället för att tycka synd om sig själv visade Coutinho prov på god karaktär och var definitivt en av de som jobbade allra hårdast i spelet utan boll. Även i spelet med bollen var brassen väldigt bra. Jag hoppas att Brasiliens förbundskapten Luiz Felipe Scolari kollade på den här matchen. Trots stenhård konkurrens hör Coutinho hemma i A Seleção, tycker jag.