Så här med facit i hand kanske jag skulle ha avvaktat en omgång med att skriva om Simon Mignolets nyvunna pondus, för även den här helgen seglade han upp som en av de stora anledningarna till att vi har kvar greppet om den åtråvärda CL-platsen. Räddningar som den på Phillips friläge har vi sett honom göra förut, men luftspelet när WBA började lyfta in bollen i vårt straffområde var riktigt imponerande och bidrog såklart i allra högsta grad till att vi lyckades hålla nollan på en av de mer svårspelade platserna i PL. Vår belgiske burväktare var dock långt ifrån ensam om att imponera, för en bit framför honom sprang det runt en tysk som verkligen börjar hitta sin roll i laget.

Jag har verkligen inte varit Emre Cans största fan, jag vet inte hur många gånger jag svurit över hans bolltapp, hans förkärlek för att springa med bollen i stället för att flytta den snabbt och hans problem att värdera när han ska spela lätt och när han ska spela svårt. Skadorna på Lallana och Henderson har gjort att Can blivit given på mittfältet under en period då vi verkligen behöver vinna våra matcher för att inte släppa in våra konkurrenter i kampen om CL. I det här matchandet har en ny spelare börjat utkristallisera si i honom, för den senaste tiden tycker jag att Emre Can förändrats, nu tvekar han inte att slå en lätt passning när det behövs och till skillnad från under inledningen av säsongen är han plötsligt mycket bättre på att låta bollen göra jobbet. Fysiskt har han också utvecklats, nu vinner han allt som oftast kamperna på mitten och erövrar bollen i stället för att ge bort den. Det har varit prat om Cans kontrakt på sistone och hur mycket det har spelat in i hans formtopp går såklart bara att spekulera i, men jag tror att det här snarare har med mognad att göra. Han är trots allt fortfarande ung och bli en bra mittfältare kräver mognad, kan han fortsätta den här utvecklingen kanske han kan bli den där spelaren som vi hoppades när vi köpte honom.

Det är svårt att säga varför den första halvan av säsongen var så blek av Can, det kanske är så att det gick lite för snabbt för honom när han kom till oss? Som en del av Rodgers försvarstrio blev han populär tidigt och fick också en plats i den tyska landslagstruppen, detta trots att det redan från början sades att han skulle vara som bäst på mittfältet. På många håll pratades det om honom som vår kanske bäste mittfältare, trots att han egentligen inte visat speciellt mycket. Som mittfältare har han gjort några bra insatser, men också några riktigt svaga och ofta har det, åtminstone i mina ögon, berott på att han försökt göra för mycket. Can är ingen Coutinho, han ska inte vara den som letar avgörande passningar i varje läge och jag tror att han kanske lärt sig en del av sin nye kollega på mitten, Wijnaldum. Holländaren är en mästare på att värdera sina lägen och det är något som Can verkar ha snappat upp. De två kompletterar varandra bra just nu och de har båda gjort viktiga mål i de senaste veckornas matcher, så tappet av Henderson och Lallana har inte blivit så stort som jag fruktade på förhand. Sen spelar det säkerligen in att Klopp har hittat en bra plats för Can på planen, han gör sig bäst när han får agera över stora ytor och inte behöver vara den mest defensiva av de tre på mitten.

När det kommer till Cans kontrakt ska vi såklart försöka förlänga det, han har kvaliteter som vi kommer att ha nytta av i framtiden. Lönen får inte vara orimlig, men där räknar jag med att man kan komma överens. Kanske är den här formtoppen en tillfällighet, kanske är det så att jag om ett par veckor sitter och svär åt honom igen, men med tanke på vad Klopp betytt för Hendersons och Lallanas utveckling tror och hoppas jag att det här är en nivå vi kan få se på en mer regelbunden basis även när det kommer till Can. Vi har goda chanser att nå nästa säsongs europaspel och kommer att behöva en bredare trupp, om vi räknar bort Lucas, som antagligen lämnar i sommar, har vi idag fyra spelare(Hendo, Lallana, Gini, Can) för tre mittfältsplatser. En skadefri Grujic bör förhoppningsvis kunna bidra i större utsträckning än i år, men vi kommer behöva fylla på med ytterligare åtminstone en spelare som alternativ för den mer defensiva rollen. Can kanske inte är det första namnet att placera in i startelvan i en match hemma mot ett lag i botten, men i en match av den här karaktären, där det blir en tuff kamp på mitten, tror jag han ligger högt upp i Klopps tankar.

Avslutningsvis, Roberto Firmino, vilken otroligt imponerande insats han stod för. Han inte bara avgjorde sin andra raka match, han låg bakom i stort sett allt i vår offensiv och vann flertalet bollar i sitt defensiva arbete. Det är lätt att glömma hur viktig brassen är för oss, den här säsongen har de andra två i vår ordinarie trio där framme fått fler och större rubriker, men vilken spelare han är!

Tre poäng borta mot WBA, en hållen nolla och ett mål på en fast situation. Det här var en tung seger som visade att vi kan vinna matcher på olika sätt. I nästa omgång väntar ett formtoppat Crystal Palace, med en revanschsugen Christian Benteke, räkna med att det kommer behövas hårt jobb igen.