En poäng mot Manchester United är inget dåligt resultat, samtidigt som det aldrig är bra att spela oavgjort hemma på Anfield. En hållen nolla är viktig för oss i dagsläget, med tanke på hur defensiven svajat, samtidigt ställdes vi mot ett lag som aldrig var intresserade av att anfalla. Så vilka slutsatser kan vi dra av den här matchen egentligen?

Jag var väldigt spänd inför matchen, United har imponerat under säsongsinledningen och har i match efter match malt ner sina motståndare. Motsvarande möte förra säsongen kändes som en parentes i historien av alla dueller vi haft mot de röda djävlarna från Manchester, nu skulle vi få se hur vi stod oss mot ett mer färdigt Mourinho-lag. Så här dagen efter så kan vi konstatera att matchen blev en i det närmaste kopia på förra säsongens, vi hade i stort sett allt bollinnehav, United pressade ner sitt lag mot det egna straffområdet och gjorde allt för att behålla 0-0 matchen ut. Precis som förra säsongen skapade vi en målchans som 9 av 10 målvakter släpper in, tyvärr är det ju så att David De Gea är den där tionde målvakten. Räddningen på Coutinhos avslut i fjol borde ha blivit mål, Matips avslut igår borde ha blivit mål, men mot De Gea behövs mer än så. Jag trodde inte att vi skulle få se ett sådant passivt United, det var de som kom till matchen med vind i seglen och vi som hade press på oss att nå ett resultat. Att de skulle vara nöjda med ett kryss efter 90 minuter överraskar mig inte, men att de inte skulle gå för de tre poängen från start överraskade mig desto mer. En slutsats vi kan dra av det är att den tjurige portugisen på deras bänk har en stor respekt för Liverpool och, kanske än mer, en enorm respekt för det omställningsspel som Klopp tillämpar på sina lag. Mourinho har, om jag minns rätt, bara slagit Klopps lag vid ett tillfälle, jag tror att det var något han hade i minnet när han lade upp taktiken för den här matchen.

Försvaret ställdes, som sagt, inte på några direkt prov under gårdagen, men United stack upp vid några tillfällen och det har räckt för lag vi ställts mot tidigare. För Newcastle räckte en målchans för att göra mål, för Burnley räckte det med ett skott för att göra mål, Sevilla var utspelade och gjorde ändå två mål. Vid många av de insläppta mål vi åkt på har man sett att koncentrationen hos våra spelare inte varit på topp, det har känts lite som att försvaret mest stått och väntat på att anfallarna ska producera och glömt bort att de själva haft uppgifter att fylla under tiden. Manchester United må ha spenderat som Manchester City, men de spelade mer som Burnley på Anfield och jag satt länge och var nervös över att vi skulle åka på en målchans bakåt pga bristen på fokusering i försvaret, men så blev det inte. När Mignolet behövde vara vaken var han snabbt ute och stoppade Lukakus avslut, när mittbackarna behövde avväpna belgaren gjorde de det effektivt och utan att dra på sig onödiga frisparkar och våra ytterbackar lät sig inte skrämmas av Uniteds snabba yttrar. Den här mentala närvaron behöver laget även mot lag som inte har lika namnkunniga spelare på planen, för hur många gånger har vi inte sett den här matchbilden mot lag från botten och ändå lyckats släppa in mål ur ingenting?

Jag är lite bekymrad över hur avslutningen på våra matcher sett ut den här säsongen, för en slutsats man kan dra av mötet igår var att vi än en gång misslyckades med att få ut något av våra inhoppare. I stället för att de friska ben som sätts in gör det svårare för motståndarna har det många gånger i år känts som att varje byte som gjorts har lett till att vi blivit lite mindre farliga, att spelet flutit lite sämre, att det där avgörandet känts lite längre bort. Oxlade-Chamberlain visade visserligen prov på snabbhet och intitiativtagande när han tog sig fram på kanten vid två tillfällen, men i slutänden gjorde varken han eller Sturridge så att Uniteds försvar fick jobba hårdare. Det är så det brukar se ut, en offensiv spelare går ut, en annan kommer in, men man kan sällan se någon skillnad på spelet. Vi behöver verkligen se över och förbättra våra insatser under matchers avslutningar och kanske är det så att både tiden och positionerna för de byten som vi gör behöver ses över. Är det så klokt att ta in en straffområdesspelare som Sturridge när man inte kan få in bollen i straffområdet? Även om ingen på planen är direkt dålig, är det inte bättre att låta en inhoppare få lite mer tid än tio minuter? Även om Coutinho är trött, bör man inte ha kvar honom på planen med tanke på hans spetsegenskaper?

Man får nånstans acceptera att domarna gör misstag och jag är medveten om att jag själv inte är en helt opartisk åskådare när Liverpool spelar, men är det inte konstigt att man inte ens i förbifarten nämner Darmians höga spark när man diskuterar matchen efteråt? Om Emre Can inte drar undan huvudet får han sulan rakt i ansiktet, precis som Ederson fick när Mané blev utvisad. Är inte Darmians satsning lika farlig? Ska han klara sig från utvisning enbart för att Emre Can har sinnesnärvaro nog att dra bort huvudet? Jag trodde att det var aktionen i sig och inte konsekvensen av den som skulle ligga till grund för bestraffningen, men med tanke på att det kablades ut bilder på Edersons sår som bevis för att Manés utvisning var korrekt och med tanke på att Darmian inte ens fick gult kort igår kanske det är så att jag har fattat det fel. Eller så är det så att en spelare måste ramla och vrida sig för att för att fula satsningar ska straffas? Kanske är det inte så konstigt att spelare filmar ändå?

Avslutningsvis kan man dra slutsatsen att det här blev ytterligare en parentes i den här rivalkampen, om några år kommer vi antagligen inte att minnas en enda sekvens från den här matchen. Vi behövde göra en bra match för att komma på rätt spår igen. Vi gjorde en bra match, men inte tillräckligt bra för att ge laget lite andrum. Det är fortfarande så att kritiken kommer att hagla om vi förlorar mot Tottenham nästa helg, men det är också ytterligare att tillfälle att få laget att lyfta på allvar igen.