Jag känner väldigt starkt för fotbollen, men det är inte sällan som jag blir förbluffad över beslut som tas inom den här sporten. Igår var en dag då jag förbluffades både en och två gånger.

Strax innan startelvan släpptes inför matchen igår kom det besked om att vår mittbackskugge Joel Matip inte skulle få spela, trots att han var frisk, trots att han tränat med laget i flera dagar, trots att hans tränare ville att han skulle spela, trots att hans arbetsgivare ville att han skulle spela. Anledning ska ha varit att Liverpool inte kunde få klara besked av FIFA kring huruvida det var okej för honom att spela när han valt bort att spela afrikanska mästerskapen med Kamerun. Jag har så oerhört svårt att se vilka som tjänar på det här beslutet. Liverpool förlorar givetvis på det, Matip förlorar på det, Kamerun förlorar på det då det knappast kommer gynna deras chanser att få tillbaka honom till landslaget, fotbollen förlorar på det här då det än en gång får oss fans att misströsta kring hur FIFA egentligen sköts. Som det ser ut nu är det oklart huruvida vi kommer att kunna använda Matip under den kommande månaden, trots att klubben bett om besked från FIFA vid flera tillfällen. För det absolut konstigaste i allt det här är att man inte vet vad som gäller, en så pass stor organisation som FIFA vet inte om det är ett Ja eller ett Nej, borde inte ett sådant besked kunna ges på några minuter? Den här soppan är oerhört konstig, ibland förstår jag mig inte på den här sporten.

En annan sak som gjorde mig förbluffad igår var inramningen på Old Trafford, inte publiken, inte sångerna, inte trycket på arenan, utan den där konstiga reklamen som vevades på skyltarna runt planen. Hur en klassisk klubb som Manchester United kan nedlåta sig till att göra reklam för en hashtag, för en emoji, för en spelare som kostat klubben en miljard, men inte bidragit med mer än att det hårdsatsande laget ligger på en sjätteplats efter halva säsongen är för mig en gåta. Jag kan förstå att man vill få sin stora investering att bli en storstjärna, men jag kan tycka att ett sådant arbete ska börja på planen i första hand och det är inget snack om kläderna som Pogba ska fylla än så länge är för stora för honom. Personligen ser jag gärna att det fortsätter att hacka för honom och jag önskar av hela mitt hjärta att min klubb aldrig kommer att sätta en enda spelare i fokus på samma sätt som United gjorde igår. Visst, alla klubbar behöver stjärnor, men jag tror inte varken klubb, spelare eller sport tjänar på den här utvecklingen.

Det spelades såklart fotboll igår också och för vår del var det ett steg i rätt riktning, om den assisterande domaren också tagit ett steg i rätt riktning i matchens slutskede hade vi lämnat arenan med tre poäng, men trots den snöpliga kvitteringen hade jag en ganska bra känsla efter matchen. Trots avsaknaden av flera ordinarie spelare stod vi upp som ett lag och visade att vi kan så mycket mer än vi visat de senaste veckorna. Nu fanns det glöd i laget igen, en spelare som Emre Can visade oss tvivlare att det finns en fotbollsspelare i honom. I Clynes frånvaro klev en relativt oprövad 18-åring in mot ligans dyraste offensiv, Trent Alexander-Arnold gjorde ingen felfri insats, men han gjorde tillräckligt, han gjorde precis vad vi kunde kräva av honom. Det var skönt att se den hjälp han fick av sina lagkamrater, det var mycket sällan han lämnades ensam mot Martial på sin kant, det fanns allt som oftast ett understöd till honom. Klopp fortsätter att få vårt lag att prestera som bäst när vi möter de andra lagen i toppen, det kommer vi att behöva den kommande månaden, då vi stöter på ytterligare tre konkurrenter. Poängen igår gjorde att vi har fortsatt grepp om en plats bland de fyra första, det greppet ska vi inte släppa.