Äntligen är januari över, en månad där motgångarna har radat upp sig för Liverpool. Skador på nyckelspelare, spelare på landslagsuppdrag, spelare som inte varit iväg på landslagsuppdrag, men ändå inte fått spela. En offensiv som hackat betänkligt och anfallsförsöken öppnat blottor bakåt. Att allt det här skulle drabba oss i den matchtätaste perioden av säsongen var såklart olyckligt, men poängen mot Chelsea kan kanske vara det som behövdes för att vi skulle komma in i avslutningen med åtminstone lite vind i seglen.

Jag kände mig nästan uppgiven i halvtid i matchen mot Chelsea, ett snöpligt baklängesmål efter en mycket tveksam frispark hade satt oss i ytterligare ett underläge och som så ofta den senaste tiden hade vår offensiv haft svårt att skapa problem för motståndarna. I början av den andra halvleken kunde man dock se tendenser till ny kraft i anfallsspelet och även om kvitteringen kom till i en tilltrasslad situation var det utan tvekan välförtjänt och resultatet av spel som börjat vakna till. Om Roberto Firmino varit i bättre slag hade kvitteringen kommit tidigare, men med tanke på att matchen var kvällen innan hans besök i tinget är det helt klart förlåtligt att hans prestation inte var på topp. Under en period av matchen kändes det som om vi skulle kunna trycka på för att ta hem alla tre poängen, men ju längre det gick desto mer började åtminstone jag oroa mig för att vi skulle åka på ett baklängesmål i slutskedet, vi har ju minst sagt saknat det rätta flytet på sistone. När Diego Costa filmade till sig straffen var det mina värsta farhågor som besannades, hur en domare av Clattenburgs klass kan låta sig luras så är för mig en gåta, en ännu större gåta är att PL inte tar tag i filmandet på allvar, men det är annan diskussion. Hur som helst, räddningen som Mignolet gjorde kan komma att vara en otroligt viktig situation när vår säsong ska summeras senare i år. Förlust här hade ökat pressen på spelarna, kritiken mot att Klopp inte utnyttjat transfermarknaden hade säkerligen också blivit allt mer högljudd. Nu slapp vi i stället åka på fyra raka hemmaförluster, vi slapp släppa iväg Chelsea ännu mer i toppen, vi fick dessutom se många av våra övriga konkurrenter tappa poäng mot klart mer beskedligt motstånd. Visst var det en ganska behaglig omgång ändå till slut?

Nu när vi går in i februari gör vi det med i stort sett skadefri trupp, vi gör det med fullt fokus på ligan, samtidigt som de flesta av våra konkurrenter har europaspel att sköta. Tittar man på spelschemat är det inget snack om att vi har saken i egna händer, med hemmamatcher mot både Arsenal och Spurs ganska snart. Klopp kommer nu att kunna fokusera på en match i veckan, spelarna kommer hinna att vila upp sig mellan omgångarna, förutsättningarna för en plats i nästa års CL är utan tvekan mycket bra. Visst, man kan känna en liten bitterhet över att se chansen till ligatiteln försvinna, men jag tror samtidigt inte att det var så många som förväntade sig att vi skulle kunna vara med och utmana hela vägen. Jag tror inte heller att någon värvning, oavsett vilken av de spelare som nämnts, hade förändrat den saken.

När det kommer till Klopps uteblivna värvande i januari tycker jag att hans agerande klokt, även om man kan se att det finns brister i vår trupp tror jag inte det är något som vi hade kunnat fixa i januari. Det har hela tiden känts som att Klopp vet vilka spelare han vill få in i sin elva och jag tror det är precis de namn som man redan nu spekulerar i som kommer att bli aktuella i sommar, han tänker långsiktigt och det tror jag vi mår bra av. De spelare Klopp ville ha fanns inte tillgängliga i januari, då kör vi med befintlig trupp. Även om vi varit bra att januarivärva tidigare är det sällan klokt att försöka göra förändringar i truppen mitt i säsongen, spelarna är mycket dyrare, urvalet är mindre och en ny spelare i en spelargrupp kan få en negativ inverkan på stämningen i densamma. Oavsett hur lite kontrakt betyder idag väljer jag Coutinhos förlängning före en värvning av en relativt okänd holländare från ryska ligan alla dagar i veckan. Dessutom tycker jag det mer har varit spelarnas prestationer snarare än deras kvaliteter som varit anledningen till kräftgången i januari, tittar man på lagen vi misslyckats med att slå har vi vid de tillfällena alltid haft ett lag som på pappret varit bättre än motståndarna. Däremot har många av våra namnstarka spelare underpresterat, Sturridge, Origi, Can och de andra har inte tagit chanserna att visa att de ska ha tillbaka sina platser i en skadefri startelva. När de äldre spelarna sviker är det svårt för de yngre, mer oprövade korten att lyckas. Det här kan dock inte innebära att vi måste ge oss ut och värva, spelare måste få ha formsvackor utan vi omgående ska sälja dem och köpa in nytt. Sturridge och Can var nyckelspelare för ett år sedan, de är i en ny situation i år, där deras platser är långt ifrån givna, det är nu de visar hur de tacklar det. I Cans fall tycker jag vi fick se lite av hans kvaliteter mot Chelsea, när han visar upp sin fysik och spelar enklare finns det en nyttig spelare i honom.

Coutinho är tillbaka, Mané är tillbaka, Matip är tillbaka, vi har i dagsläget en plats i Champions League, trots den skitmånad vi har bakom oss. Vi har haft en rejäl svacka, trots det har Viasats favoritlag från Manchester inte lyckats äta upp speciellt mycket av avståndet. Nu är det dags för oss att visa vad vi går för och min förhoppning är att februari blir en mycket roligare månad. Det roliga får gärna starta mot Hull på lördag.

2 kommentarer
  1. Härligt! Är dock rädd för att svackan kommer stt fortsätta mot Hull på Lördag. Mourinho Jr. Verkar stänga igen Hull totalt. 10 man i straffområdet och en uppvärmd målvakt. Det luktar 0-0 lång väg 🙁

  2. Förmodligen den sämsta månad jag upplevt som supporter för Liverpool, vi lyckades spela bort vår chans att ha något med ligavinst att göra, spela bort oss från samtliga cuper och på det så försvagades vår CL-plats avsevärt. Jag kände som du, väldigt uppgiven i halvlek mot Chelsea som gjorde en 100%-ig första halvlek där allt gick precis enligt plan. Släppte inte till en enda farlig målchans, gjorde mål på fast situation… Men sen så kom det en period i andra halvlek där man kunde känna igen Liverpool igen, vi anföll på alla kanter och hade en 20 minuter där vi gjorde mål och kanske borde gjort fler. Tyvärr tappade vi momentum i slutet av matchen och det kunde gått riktigt illa där med straffen och de 2-3 andra halvchanser som Chelsea skapade.

    Vi har bäst spelschema jämfört med de andra konkurrenterna om CL-platserna (Tott, Ars, City, Utd) så vi har självklart allt i våra egna händer. Vi har inget cup-spel alls, vilket gör att våra matcher inte duggar speciellt tätt, kan så klart vara både fördel och nackdel. Vår trupp är i stort skadefri och vi kan spela med vår uppställning som skördade stora framgångar i höstas. Dock så har ju våra förluster kommit mot lag som slåss för sin existens och tyvärr kommer vi möta de flesta på den nedre halvan av tabellen. Får hoppas att vi får ordning på skutan och visar vägen redan i helgen mot Hull. Vinner vi där så visar vi att vi är med, poängförlust och krisen fortsätter.

Kommentarer är stängda.