Senaste nytt

Krönika: Andrum

Vi behövde studsa tillbaka efter den usla insatsen mot Tottenham, laget behövde visa och fansen behövde se att agerandet i den matchen var oacceptabelt. Liverpool behövde tre poäng, både för att inte halka efter i toppen, men kanske främst för att Klopp och spelarna skulle få arbetsro. Halvvägs in i matchen var den ron väldigt långt borta.

När man visade bilder från spelarnas ankomst till arenan var det en spelare som filmades lite extra, för många hade nog trott att Dejan Lovren skulle petas efter sin insats sist och direkt hans namn gick att läsa i startelvan blev fokus för dagens match tydligt. Var det rätt av Klopp att spela Lovren? Skulle Lovren palla trycket? Svaret på de här frågorna kommer vi aldrig att få, då vår kroatiske mittback skadade sig på uppvärmningen och i stället gav plats till Ragnar Klavan i elvan. Min första tanke när Klavans inhopp offentliggjordes var att Lovren helt enkelt inte var mentalt redo, att han kände när han kom till arenan att förra helgens insats och tidiga byte hade satt lite för djupa spår i honom för att han skulle vara redo att granskas med lupp inför hemmafansen. Nu ska det ha varit en skada som låg bakom hans frånvaro och jag hoppas verkligen att det stämmer, för om han fått en mental smäll av den senaste tidens händelser vore det såklart tragiskt. Kanske är det så att han verkligen gjorde illa sig på uppvärmningen, eller så är det så att han inte bearbetat det som hände sist färdigt. Nu gillar jag inte att dra för stora växlar av spelares agerande i sociala medier, men när en spelare tar bort sin klubbtillhörighet från sina sidor är det ändå ett tecken på att man gärna vill tänka på något annat. Vi kommer säkert att se Lovren spela för oss igen, men frågan är om inte han själv börjar känna att ett miljöombyte vore nödvändigt?

Det är inget snack om att det saknades självförtroende hos många av våra spelare inledningsvis, passningstempot var ännu långsammare än det brukar vara när vi ställs mot låga försvar. Passningarna slogs snarare lite snett bakåt än i sidled och när bollarna väl hittade fram till vår centrala anfallare studsade de ifrån honom omedelbart. Ingen vågade ge sig på de där aktionerna som bryter mönster, som skapar oro, i stället turades spelarna om att lämna över ansvaret till närmaste lagkamrat. Såklart handlar det om tålamod när man ska bryta ner ett lågt försvar, man behöver inte slå avgörande passningar hela tiden, men om man aldrig gör det svårt för laget som försvarar gör man att deras tro på poäng växer och det blir ännu svårare att såra dem. Det fanns ingenting, ingenting alls, som tydde på att vi skulle göra mål i den här matchen. Visst hade vi bollen hela tiden, men det var lika mycket Huddersfields önskan som vår. Som vanligt när spelet inte vill stämma för oss hade vi svårt att få med Firmino i händelsernas centrum, när han har mycket boll på rätt ställen skapar vi chanser. Han rör sig smart, både med och utan boll, och är en spelare som gör de andra bättre. I första halvlek kom han inte alls med och återigen kändes det som att han offrades lite för att få in Sturridge i elvan, Firmino är allt som oftast briljant i den centrala rollen, men bara en spelare kan ha den.

Det räckte inte med ett misstag från Huddersfields försvar, vi behövde få hjälp två gånger innan bollen hamnade i maskorna bakom deras danske målvakt. Att Daniel Sturridge var den spelare som klev fram och räddade oss var både logiskt, han är en naturlig avslutare, och oerhört ologiskt, han hade inte satt en fot rätt i första halvlek och hade kunnat bli utbytt i halvtid. Med målet växte laget enormt, det var inte bara så att våra motståndare klev fram mer, utan vi vågade faktiskt ta löpningar, utmana och slå de där passningarna som gör att försvarsspelarna måste jobba för att freda sitt mål. Oket som hängde över axlarna på våra spelare försvann och det kändes som om de vågade spela ut. Spelet var absolut inte bländande, men det var sådär tillräckligt bra som många av de andra topplagen alltid spelar på hemmaplan mot de sämre lagen. Vi hade full kontroll, vi lämnade inte över taktpinnen när ledningsmålet kom, tvärtom så höll vi ännu hårdare i den. Det är såklart inte bra att vi behöver få hjälp av våra motståndare för att skapa chanser, för även om vi till viss del stressade fram deras misstag var det missar som mer slipade försvarsspelare inte hade gjort. Vi behöver fortfarande bli betydligt bättre att bryta ner laget med hjälp av vår egen förmåga, för det kommer att se ut så här många, många gånger till på Anfield i år.

Att det hade börjat blåsa kring Liverpool efter förra helgens insats var det ingen tvekan om, Spurs tre poäng var knappt inräknade innan det som av en händelse började florera rykten om Coutinho till Barcelona igen efter att ha varit relativt tyst i nästan två månader. Oavsett vad Klopp sa i intervjuerna efter matchen så tror jag han var en mycket orolig man i halvtid, 0-0 hemma mot en nykomling, ett spel som hackade, en missad straff, detta efter årets stora plattmatch. Den andra halvleken hade kunnat bli starten på de verkliga ifrågasättandet av hans position, det låg lite grand i luften, men så kom 1-0, 2-0, 3-0 och i stället fick han lite andrum. Det behövdes.

LÄmna ett svar

5 Kommentarer

  1. Undrande

    Pelle! Är det Rooneys inträdande i Everton som har gjort Everton som lag sämre. Spelare presterar inte och förlitar sig på Rooney alldedes för mycket, eller vad tror du?

    1. pelle2x

      Roligt att du frågar det, sitter och skriver ett lite längre inlägg om Everton, kommer lägga ut det imorgon eller på tisdag.

  2. pelle2x

    Håller med om att 1-0-målet hade en förlösande effekt för Liverpool. Självförtroendet växte men ytorna att anfalla på blev också lite större i och med att Huddersfield ‘tvingades’ flytta upp positionera litegranna. Klart 3 poäng var rättvist men ändå turligt i.om att laget fick 1-0-målet helt gratis, det var ju inte en konsekvens av en bra prestation av oss utan snarare flyt.

  3. Kingpin

    Det jag inte fattar är varför Salah fick slå straffen?
    Hans avslut är på tok för dåliga, sen om det beror på att han är en dålig avslutare eller att ha inte har rätt mentalitet i avgörande lägen låter jag vara osagt.
    Både Milner och Firminho borde gått före.
    Kanske tänkte Klopp att om Salah fick göra mål på straffen så skulle hans självförtroende öka och han skulle börja sätta sina lägen, som han tidigare missat allt för många gånger…
    Nu är risken att hans självförtroende framför mål är ännu sämre och att han kommer bränna ännu mer.
    Synd för han kommer till lägen hela tiden och får han igång målskyttet kommer han hamna i toppen i skytteligan.

    1. 1892

      Tror att han fick slå den eftersom både Firmino och Milner bränt varsin straff iår. Dessutom satte ju Salah en straff för landslaget som tog dem till VM, så helt huvudlöst var det väl inte att han fick slå den? Men visst, han behöver ju fyra chanser för att nita dit en i vanlig fall, och det är klart ett mål på fyra straffar skulle ju inte vara ett så lysande facit.

      Det jag mer funderar över är varför Robinson aldrig får chansen i laget? Visst att Moreno varit bättre än när han senast var i laget, men det är ju inte så att vi har en världsspelare där på vänsterflanken direkt. varför inte variera och hålla båda i form?

Laddar...