[fblike url=”https://www.facebook.com/TotaalLiverpool” showfaces=”false” width=”450″ verb=”like” font=”arial”]

Jag hade nära till tårarna när jag tackade av Jamie Carragher efter hans sista match härom året, samma känsla var inte långt borta när jag satt i soffan och såg hyllningarna till Sami Hyypiä när han skulle lämna oss. Det är inte lika starka känslor idag när det blev klart att Daniel Agger lämnar Liverpool, men visst är det något speciellt med att se spelare som varit en del av klubben så länge helt plötsligt inte finns kvar.

Jag har aldrig varit någon av danskens största beundrare, men jag har oftast sett honom som en stabil del av vår backlinje och han har funnits med där under en lång tid nu. Mitt bestående intryck är ändå att han aldrig riktigt blev så bra som jag trodde att han skulle bli, om det beror på skadorna eller på att mina förväntningar var för stora är svårt att säga, men jag tror inte jag är ensam om att ha väntat på att han skulle ta det där sista steget ut till att vara en riktig världsback. Det har varit perioder då Agger sett ut att vara där, men sedan dragit på sig en skada och oftast varit borta lite längre än vad som först förväntades och när han sedan kommit tillbaka fått slita med formen.

En fin passningsfot, men en ibland bristfällig placeringsförmåga, inte riktigt den där stabiliteten som man kunde se hos Hyypiä och Carragher när de var som bäst. Det känns också lite orättvist mot Agger, han kom till oss under en period då vi spelade ganska defensivt, med bra skydd för backlinjen. Pepe Reina vann inte Golden Glove för att han var ligans bästa målvakt utan för att vi som lag lade större vikt vid defensiven än vid offensiven, de senaste åren har det nog varit en klart tuffare uppgift att vara mittback i Liverpool, det är också då hans misstag börjat komma.

Med detta sagt har det också ibland känts som om Agger varit så pass bra att han kunde fått ett kontrakt i en annan klubb än Liverpool, han har trots allt varit hos oss under en period när han hade Paul Konchesky bredvid sig och Christian Poulsen framför sig, hans svar när man trott han kanske skulle försvinna var en YNWA-tatuering på knogarna. Daniel Agger har verkligen varit trogen Liverpool och det känns mer speciellt än jag trodde det skulle göra nu när han skrivit på för Bröndby. Kanske är det just att han lämnar för Bröndby som gör att det känns extra speciellt, han hade med stor säkerhet kunnat få ett kontrakt i en annan klubb, men väljer att flytta hem till den klubb han lämnade när han kom till oss. Det är något väldigt fint med att han väljer att flytta hem i stället för att tjäna stora summor med pengar i någon europeisk toppklubb, han visar en egenskap som jag nästan trodde var utdöende inom fotbollen, nämligen klubbkänsla.

Han säger själv att han fått erbjudanden både från andra klubbar i Premier League och vi vet ju alla vilka lag som letar mittbackar, när han nu i stället väljer att vända hem till Bröndby befäster han sin ställning hos oss, jag känner en stor respekt för hans beslut. Det är för tidigt att säga om vi blir bättre med Lovren i laget än med Agger, men vi har haft defensiva bekymmer och det är nog läge att testa något nytt där bak nu. Jag kommer att sakna Agger. Precis som med en spelare som Dirk Kuyt kommer jag alltid att hålla på hans lag när han spelar, jag önskar honom all framgång med både Bröndby och med danska landslaget.

* * *

Ovanstående text är skriven av Totaal Liverpools skribent Tomas, vars twitter du hittar HÄR.

Vanligtvis skriver Tomas på sin blogg Weepingbrother.blogspot.se.